Paris? Oui!
Först och främst: Tack alla som har grattat och gjort min födelsedag helt fantastiskt. Om man får så mycket uppvaktning kan jag tänka mig att fylla 30 igen.
Och så sitter jag då här. 30 år gammal.
Och det känns.... helt okej.
Jag hade nog mest skrämt upp mig i förväg. Tror jag.
För när jag satt där och väntade på att klockans skulle bli 0035 natten till onsdag, då var det tufft.
Men sen, så ställde sig alla mina jobbarkompisar upp, och räknade ner, som man gör på nyårsafton och så sjönd de ja må hon leva och hurrade på Kungsholmens ponton. Sen blev det ett smockfullt Naglo, dyr champagne, drinkar, taxi hem och så kastrullfull att hela sovrummet snurrade. Kändes som en skön start.
Och så gårdagen då. Massa kort med posten, blombud, Hjärtat som kom med blommor, lunch med fina Linda som fick ett jättebra besked som var minst lika stor anledning att fira (Puss sötis, är så glad för din skull!) och present som var jättefin.
Kvällen hade Hjärtat planerat och jag förberedde mig på att åka in till stan någonstans och äta.
Men söta finaste äsklingen hade sökt på "lyxrestauranger" på AOS och hittat fantastiska Regissörsvillan i Filmstaden bara ett kvarter iväg och oh my god så bra! Fyra rätter och ett vinpaket med heeelt fantastiska sydafrikanska viner senare var jag mätt, lycklig och fruktansvärt belåten.
Maten var så sjukt god, restaurangen jättemysig, servicen underbar och jag och Hjärtat på våra bästa humör. Och det sista, kan jag säga, är en makalöst bra kombination.
Mitt under min dissning av gåslever (nope, inte min väska) säger Hjärtat: Så du gillar inte gåslever? Synd för jag tänkte att vi skulle åka till Paris och provsmaka.
Hallå! Paris!
Jag har velat åka till Paris i evigheter, men han har inte velat för han var där och tyckte att det var sådär och ja.
Men nu, nu ger min finaste älskling mig en resa till Paris i födelsedagspresent!
Åh!
Och på kvällen, efter den snöpliga fotbollsförlusten, zappade jag över på trean och såg de två sista avsnitten av "SATC". Parisavsnitten! Åh!
Som sagt, är det så här det är att fylla 30 kan jag göra det any day.
Nu - åka och hämta kakel till köket och försöka fixa midsommarplaner.
Tvära kast.
Edit: När Hjärtat kom hem från jobbet fick jag ytterligare en present som han hade glömt i går, för den låg i bakfickan.
En biljett till Coldplay!
Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna det. Inte han heller, sa han.
Och så sitter jag då här. 30 år gammal.
Och det känns.... helt okej.
Jag hade nog mest skrämt upp mig i förväg. Tror jag.
För när jag satt där och väntade på att klockans skulle bli 0035 natten till onsdag, då var det tufft.
Men sen, så ställde sig alla mina jobbarkompisar upp, och räknade ner, som man gör på nyårsafton och så sjönd de ja må hon leva och hurrade på Kungsholmens ponton. Sen blev det ett smockfullt Naglo, dyr champagne, drinkar, taxi hem och så kastrullfull att hela sovrummet snurrade. Kändes som en skön start.
Och så gårdagen då. Massa kort med posten, blombud, Hjärtat som kom med blommor, lunch med fina Linda som fick ett jättebra besked som var minst lika stor anledning att fira (Puss sötis, är så glad för din skull!) och present som var jättefin.
Kvällen hade Hjärtat planerat och jag förberedde mig på att åka in till stan någonstans och äta.
Men söta finaste äsklingen hade sökt på "lyxrestauranger" på AOS och hittat fantastiska Regissörsvillan i Filmstaden bara ett kvarter iväg och oh my god så bra! Fyra rätter och ett vinpaket med heeelt fantastiska sydafrikanska viner senare var jag mätt, lycklig och fruktansvärt belåten.
Maten var så sjukt god, restaurangen jättemysig, servicen underbar och jag och Hjärtat på våra bästa humör. Och det sista, kan jag säga, är en makalöst bra kombination.
Mitt under min dissning av gåslever (nope, inte min väska) säger Hjärtat: Så du gillar inte gåslever? Synd för jag tänkte att vi skulle åka till Paris och provsmaka.
Hallå! Paris!
Jag har velat åka till Paris i evigheter, men han har inte velat för han var där och tyckte att det var sådär och ja.
Men nu, nu ger min finaste älskling mig en resa till Paris i födelsedagspresent!
Åh!
Och på kvällen, efter den snöpliga fotbollsförlusten, zappade jag över på trean och såg de två sista avsnitten av "SATC". Parisavsnitten! Åh!
Som sagt, är det så här det är att fylla 30 kan jag göra det any day.
Nu - åka och hämta kakel till köket och försöka fixa midsommarplaner.
Tvära kast.
Edit: När Hjärtat kom hem från jobbet fick jag ytterligare en present som han hade glömt i går, för den låg i bakfickan.
En biljett till Coldplay!
Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna det. Inte han heller, sa han.
Kommentarer
Trackback
