Thirtees something

Jag har inte haft några som helst problem med att jag snart träder in i 30-taggarnas skara.
Det har inte känts jobbigt på något sätt, och ingen kris har varit förestående.
Det har inte heller känts överdrivet bra, utan jag har mest bara konstaterat att det är dags och planerat för den stora festen senare i sommar.

Tills i går.
Amina och Cissi var över på lite drinkar och trevligt tjejhäng. Varpå Cissi säger: Då kommer du snart att vara 30 something.

PANIK!!!!
Inte så mycket över det faktum att jag kommer att tillhöra de som är 30 nånting, utan snarare att jag inte längre är 20 something.
Jag gillade att vara 20 something. Lite sådär livet kan börja-feeling på det hela.
Nu ska jag helt plötsligt vara mitt I livet.
Och det vet jag faktiskt inte riktigt om jag ställer upp på. Det känns liksom inte lika roligt.
Går det att stoppa tiden? Hur ska jag göra för att stanna kvar i detta förlovade tillstånd?
Någon som vet?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0