Mörbultad
I dag känner jag mig som om jag har blivit överkörd av en ångvält.
Eller nej förresten. Det känns som om en ångvält först körde över mig, sen råkade lägga i backen och körde över mig en gång till, åkte tillbaka och körde över mig en tredje gång bara för att komma på att den inte skulle åt det hållet och i stället backade tillbaka och då körde över mig en fjärde gång.
Ja, ni fattar.
Jag är helt slut, både fysiskt och pyskiskt, och då är det bara andra dagen av sex på det här arbetspasset som just har dragit i gång.
I går satt jag i en kallt och dragigt magasin i flera timmar för att bevittna en tv-inspelning som tog (håll i er nu) 9,5 timme.
Kom hem vid halv fyra och stupade i säng efter 12 timmars jobb. I dag upp tidigt eftersom vår lägenhet skulle besiktigas.
Dessutom vräker regnet ner i en evigt strid ström och jag har en känsla av det är otrevligheter på gång.
Jag vet inte vad eller varför men det är bara en känsla jag har. En känsla som börjar någonstans i magtrakten och som surrar sig ut i resten av kroppen och som gör mig så trött, så trött och alldeles matt.
En känsla av att någonting som inte är bra kommer att hända.
Åh, varför kan jag bara inte få lägga mig under ett varmt och gosigt täcke och kura tills känslan går över.
Tills regnet har slutat strila.
Tills jag känner mig fit for fight.
Eller nej förresten. Det känns som om en ångvält först körde över mig, sen råkade lägga i backen och körde över mig en gång till, åkte tillbaka och körde över mig en tredje gång bara för att komma på att den inte skulle åt det hållet och i stället backade tillbaka och då körde över mig en fjärde gång.
Ja, ni fattar.
Jag är helt slut, både fysiskt och pyskiskt, och då är det bara andra dagen av sex på det här arbetspasset som just har dragit i gång.
I går satt jag i en kallt och dragigt magasin i flera timmar för att bevittna en tv-inspelning som tog (håll i er nu) 9,5 timme.
Kom hem vid halv fyra och stupade i säng efter 12 timmars jobb. I dag upp tidigt eftersom vår lägenhet skulle besiktigas.
Dessutom vräker regnet ner i en evigt strid ström och jag har en känsla av det är otrevligheter på gång.
Jag vet inte vad eller varför men det är bara en känsla jag har. En känsla som börjar någonstans i magtrakten och som surrar sig ut i resten av kroppen och som gör mig så trött, så trött och alldeles matt.
En känsla av att någonting som inte är bra kommer att hända.
Åh, varför kan jag bara inte få lägga mig under ett varmt och gosigt täcke och kura tills känslan går över.
Tills regnet har slutat strila.
Tills jag känner mig fit for fight.
Kommentarer
Trackback
