Verkligheten som tränger sig på.

Ut ur schlagerbubblan och in i verkligheten.
Medan mina kollegor är i Thailand, London och på Svalbard sitter jag vid köksbordet och försöker att fylla tomheten med vardagssysslor. För att plåga mig extra mycket? Njae, snarare för att det som har blivit åsidosatt måste göras.
Samma .konstiga kliande irritation inombords över att det är slut för den här gången. Samma konstiga tomhet.
Men nu håller vi i. Det är nästan bara 50 dagar kvar till Moskva.



Titta mamma, du är med på min lista. Jag har inte glömt bort er.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0