Världens bästa bästa bästa

Det här är min bästa kompis Sara.
Hon är världens bästa bästa bästa.



Hon är en fantastisk mamma. Superduktig på sitt jobb. Och, det som jag har mest erfarenhet av - en alldeles underbar vän.
Vi har känt varandra sen i lekis och har upplevt så otroligt mycket med varandra. Hon är som min syster. Vi har skrattat, gråtit och bråkat med varandra genom åren. 26 år tillsammans.
Vi har upplevt allt man upplever när man växer upp. Första förälskelsen. Dumma föräldrar i tonåren. Tjyvrökning. Första fyllan. Gemensamma semestrar.
Men vi har också tagit oss förbi det där. Utvecklat en vänskap som vuxit sig stark bortanför barndomens och tonårens gemensamma minnen. Det är en grund att stå på, men vi har utvecklat en vänskap i vuxenlivet. En vänskap där vi delar medgångar och motgångar och stöttar varandra i livet.

Hon får mig alltid att skratta. När vi inte har setts på länge och ses eller pratar blir vi som fnissiga åttaåringar. Vi har en speciell humor och ett speciellt språk som bara vi förstår. Något ingen kan ta ifrån oss.
När vi inte setts på länge, vilket händer ganska ofta eftersom hon bor 12 mil från mig och har fullt upp med jobb och familj, så saknar jag henne så att det gör ont.

Förutom att hon får mig att skratta och må bra så gör hon mig så otroligt stolt.
Hon är en så bra mamma till sina två söner och har samtidigt tid att bry sig om sin sambo, sin lillasyster, sina vänner, sina föräldrar - alla i hennes närhet. Hon jobbar hårt och är engagerad i sitt arbete och de barnen hon jobbar med.
Hon har gått igenom tuffa perioder men hon kämpar vidare, bryr sig om andra, glömmer bort sig själv.
Därför skriver jag det här inlägget. För att du ska inse hur mycket du är värd, och hur mycket du betyder för mig och andra och för att du ska veta att du måste tänka på dig själv också.

Här är en bild från en annan gång då du gjorde mig stolt Sara. När vi var i Valencia. Och du gick upp där på scenen med mig, och drog av de där två ABBA-låtarna. I alla år har du stått ut med mitt tjat om att sjunga karaoke, och du har lyckats undvika det. Men här fanns det ingen återvändo och du tog chansen och briljerade. Ja fasiken vad vi briljerade. Kindpussar, slängkyssar, shots, rosor. Uppskattningen från spanjorerna och spanjorskorna var ju total. Och jag tror nog allt att du trivdes ganska bra där uppe på scenen, eller hur?





Puss!

Jag älskar min Sara, och önskar att alla hade en bästa vän som dig.



Kommentarer
Sara

Tårar rinner... Du är bäst älskade vän! Blir otroligt glad av det du skriver om mig. Tack! Älskar dig!

2010-06-06 @ 17:25:56
Tess

Gulle du. Puss.

2010-06-06 @ 19:55:34


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0