Min livboj

Vaknar och är så trött att ögonen knappt går att öppna.
Snoozar typ 15 gånger men är fortfarande lika trött.

Ställer mig i duschen. Vrider över från varmaste varmt till iskallt. Vaknar inte ens av det.
Bränner underarmen på strykjärnet (är alltid så jävla klantig) och får ett stort rött brännmärke på armen.
Tänker att det blir en riktigt jävla sugig dag.

Men sen, sen börjar det vända. Lite. Äter god hjortronyoghurt till frukost. Tar på mig knallröda strumpbyxor som piggar upp i det gråa. Sätter på grym musik i poden och åker till jobbet.

Går av vid Fridhemsplan och upp till min vän Espresso House. Och det är då det verkligen vänder.
Min favoritbarista jobbar och frågar "det vanliga?" när jag kommer. Så skönt att inte ens behöva säga vad jag vill ha. Vi chitchattar lite medan han gör mitt kaffe och sen önskar vi varandra en bra dag.
Och så tittar jag på muggen och tänker att jag inte vet hur jag skulle klara av morgnar som dessa utan mitt älskade kaffe i gigantisk pappmugg.



Ps: Espresso House ni kan sätta in pengarna för den här reklamen på mitt konto. Jag faxar det till huvudkontoret. Ds.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0