Tack, men nej tack

En tjej från BBC ringde mig i går och frågade om jag kunde tänka mig att kommentera ett program de skulle göra om Sverige.
Well, det beror ju lite på vad det handlar om, svarade jag.

Hon förklarade att Fredrik Reinfeldt skulle vara gäst och att de ville att jag skulle kommentera politik. Typ som en ledarkommentar. Behöver jag ens säga att svaret blev nej?
Eftersom jag inte är specialiserad på politik kändes det inte som rätt grej att sitta i brittisk statlig tv och leka expert. Att sen göra det under min arbetsgivares namn kändes ännu mer fel.
Hörde i dag att DN:s korre också tackat nej eftersom han tyckte att det kändes för oseriöst, vilket gjorde att mitt beslut kändes ännu mer rätt.
Alltså, BBC är ju inte oseriöst, men hela upplägget kändes inte rätt. Eller så var det tjejen som ringde som inte var bra på att framföra sitt budskap och var dåligt påläst. Vad vet jag.

I alla fall. I stället för att bli intervjuad av BBC för mina 15 seconds of fame hängde jag med Fredrik Reinfeldt och David Cameron på 10 Downing Street. Jo, jag var faktiskt inne på den berömda adressen.
Sen åkte vi till ett sjukhus och sen hängde jag lite mer med Reinfeldt. En väldigt givande dag ändå, måste jag säga. Oavsett politisk tillhöriget. Måste tilläggas.
Resultatet kommer självklart i Expressen i morgon.



Här sitter jag och nätverkar med en journalist från Irish Times.



Kolla, längst fram i klassen. TT, DN och SR var också där från svensk press. De sitter här längst bak i bilden.

Foto: Patrik Lundin.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0