Shoppingsugen, och liiite stolt över mig själv
Alltså jag är så shoppingsugen så jag spricker. Det finns flera grejer på min lista som jag väldigt gärna vill ha.
Och så är jag bara så sugen på att gå och titta vad som finns i affärerna.
Men, det här med att jobba dag. Det är ju helt förödande för shoppingen. Man hinner ju inte!
Förut när jag jobbade skift hade jag dels fem eller fyra lediga dagar i sträck, och dels började jag inte förrän kl 15 vilket gjorde att det fanns massa tid att shoppa på, när affärerna var öppna.
Nu slutar jag 18, jobbar ofta över, och efter jobbet ska man åka hem och laga mat och så. Och lunchen äts ofta framför datorn eller i all hast på jobbet så då finns ingen tid.
Jag har aldrig shoppat på Asos. Av den enkla anledningen att jag vet att om jag börjar är det kört. (Har sett fall av detta i min närhet). Men nu vete fan om det inte är dags alltså. Bara för att kolla om det jag letar efter på min lista finns där.
Jag har alltså inte ens gått in på deras sajt, för att jag vet att jag kommer att hitta massa fina saker.
Åh, jobbigt i-landsproblem.
Men jag är lite stolt över mitt webbshoppingbeteende också. Jag tycker att det är lätt att bara klicka hem saker. Man sitter där och ba: åh snygga skor, de ska jag köpa. (För oftast handlar det om skor.)
Men den senaste tiden så har jag gjort just det. Klickat i och ba: de ska jag ha. Men jag har inte genomfört det. Jag har låtit sidan ligga där ett tag, för att sen helt revoltera och stänga ner den. Utan att ha köpt! Fattar ni vilket genombrott? Vet inte varför jag gör så, men jag tänker att det är lite bra. För om jag verkligen, verkligen hade velat ha grejerna hade jag ju verkligen köpt dem. Eller?
Lite som när man inte hade Visakort utan var tvungen att gå till bankomaten för att ta ut pengar och köpa det man impulsshoppade, vilket liksom motverkade hela impulsshoppandet, för på väg till bankomaten hann man tänka en gång extra och inse att man inte hade råd/behövde eller vad det nu var.
Pladder, pladder, men faktum kvarstår: jag är shoppingsugen. Och vet inte när jag ska hinna. För tänk om grejerna jag vill ha hinner ta slut. Då skulle ju hela min värld gå under. Typ.
Och så är jag bara så sugen på att gå och titta vad som finns i affärerna.
Men, det här med att jobba dag. Det är ju helt förödande för shoppingen. Man hinner ju inte!
Förut när jag jobbade skift hade jag dels fem eller fyra lediga dagar i sträck, och dels började jag inte förrän kl 15 vilket gjorde att det fanns massa tid att shoppa på, när affärerna var öppna.
Nu slutar jag 18, jobbar ofta över, och efter jobbet ska man åka hem och laga mat och så. Och lunchen äts ofta framför datorn eller i all hast på jobbet så då finns ingen tid.
Jag har aldrig shoppat på Asos. Av den enkla anledningen att jag vet att om jag börjar är det kört. (Har sett fall av detta i min närhet). Men nu vete fan om det inte är dags alltså. Bara för att kolla om det jag letar efter på min lista finns där.
Jag har alltså inte ens gått in på deras sajt, för att jag vet att jag kommer att hitta massa fina saker.
Åh, jobbigt i-landsproblem.
Men jag är lite stolt över mitt webbshoppingbeteende också. Jag tycker att det är lätt att bara klicka hem saker. Man sitter där och ba: åh snygga skor, de ska jag köpa. (För oftast handlar det om skor.)
Men den senaste tiden så har jag gjort just det. Klickat i och ba: de ska jag ha. Men jag har inte genomfört det. Jag har låtit sidan ligga där ett tag, för att sen helt revoltera och stänga ner den. Utan att ha köpt! Fattar ni vilket genombrott? Vet inte varför jag gör så, men jag tänker att det är lite bra. För om jag verkligen, verkligen hade velat ha grejerna hade jag ju verkligen köpt dem. Eller?
Lite som när man inte hade Visakort utan var tvungen att gå till bankomaten för att ta ut pengar och köpa det man impulsshoppade, vilket liksom motverkade hela impulsshoppandet, för på väg till bankomaten hann man tänka en gång extra och inse att man inte hade råd/behövde eller vad det nu var.
Pladder, pladder, men faktum kvarstår: jag är shoppingsugen. Och vet inte när jag ska hinna. För tänk om grejerna jag vill ha hinner ta slut. Då skulle ju hela min värld gå under. Typ.
Kommentarer
Trackback
