With a little help from my friends
I bland blir det inte riktigt som man har tänkt sig, speciellt inte i det här jobbet.
På kvällen före nyårsafton ringde sportchefen i tjänst och ville skicka mig till Glasgow klockan 7 på morgonen dagen efter.
Celtic skulle presentera Fredrik Ljungberg vid en presskonferens kl 10 och vi skulle vara på plats.
Med fyra icke ont ananade gäster i vardagsrummet undrade jag om det inte gick att skicka någon från Stockholm i stället, men det var inte möjligt att hinna få en reporter på planet till London så sent på kvällen.
Alltså fick jag snällt gå ut i vardagsrummet och informera mina gäster, som tagit sig till England från Stockholm för dyra flygbiljettspengar, om att de kanske skulle få fira nyårsafton utan mig.
Nu hade jag sån tur att jag kunde flyga tillbaka igen så att jag var hemma igen på kvällen, men uppladdningen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag sov två timmar och var som ett skräp i huvudet, gästerna fick promenera till Camden på dagen utan mig och på kvällen fixade de all mat, dukning etc medan jag vilade, skrev och till slut försökte sminka mig pigg.
Hade det inte varit för att de är så briljanta fina underbara människor hade vi inte fått den mysiga middag vi sen fick här hemma i lyan, trots att jag jobbade.
Så tack fina älskade Hjärtat, Johan, Emilie och Emil för att ni fixade allt OCH dessutom stod ut med mitt stundtals förjävliga humör. Jag utan sömn är som den värsta sortens knarkjunkie utan droger. Ingen bra kombo. Tack för att ni är så fina.
Och Ljungberg-intervjun blev ju också bra och exklusiv eftersom Expressen var de enda i svensk press som hade pallrat sig dit.
Och - som en liten bonus: min nyårsoutfit.
Efter midnatt åkte slipsen upp i pannan.
På kvällen före nyårsafton ringde sportchefen i tjänst och ville skicka mig till Glasgow klockan 7 på morgonen dagen efter.
Celtic skulle presentera Fredrik Ljungberg vid en presskonferens kl 10 och vi skulle vara på plats.
Med fyra icke ont ananade gäster i vardagsrummet undrade jag om det inte gick att skicka någon från Stockholm i stället, men det var inte möjligt att hinna få en reporter på planet till London så sent på kvällen.
Alltså fick jag snällt gå ut i vardagsrummet och informera mina gäster, som tagit sig till England från Stockholm för dyra flygbiljettspengar, om att de kanske skulle få fira nyårsafton utan mig.
Nu hade jag sån tur att jag kunde flyga tillbaka igen så att jag var hemma igen på kvällen, men uppladdningen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag sov två timmar och var som ett skräp i huvudet, gästerna fick promenera till Camden på dagen utan mig och på kvällen fixade de all mat, dukning etc medan jag vilade, skrev och till slut försökte sminka mig pigg.
Hade det inte varit för att de är så briljanta fina underbara människor hade vi inte fått den mysiga middag vi sen fick här hemma i lyan, trots att jag jobbade.
Så tack fina älskade Hjärtat, Johan, Emilie och Emil för att ni fixade allt OCH dessutom stod ut med mitt stundtals förjävliga humör. Jag utan sömn är som den värsta sortens knarkjunkie utan droger. Ingen bra kombo. Tack för att ni är så fina.
Och Ljungberg-intervjun blev ju också bra och exklusiv eftersom Expressen var de enda i svensk press som hade pallrat sig dit.
Och - som en liten bonus: min nyårsoutfit.
Efter midnatt åkte slipsen upp i pannan.
Kommentarer
Trackback
