Herregud!

Jag känner inte igen mig själv.
Förutom några slarviga dagar i helgen (hey, det var ju midsommar) har jag skött mig exemplariskt med min nya kostplan som jag fått av en PT och hälsokonsult. Inga snabba kolhydrater här inte, utan grötfrukost, fullkornscouscous och kolhydratfria kvällar. Och en jävla massa keso till mellanmål. Sjukligt mycket keso, faktiskt.
Det har inte varit så svårt faktiskt och på köpet har jag sett resultat, både på vågen och med mitt sötsug. När andra på jobbet smyger i väg till godisautomaten på eftermiddagen tar jag lite mellis, och är helnöjd. Låter skittråkigt, jag vet.
Men det är ganska så skittråkigt att må dåligt varje morgon man ska välja kläder och inse att det inte går att gömma den där magen, eller när favoritbyxorna fastnar vid knäna.

I går ställde jag mig dessutom och lagade matlåda till den här veckan, eftersom jag nu börjat gå på chefschema och därmed äter både lunch och middag på jobbet. Lättare att äta bra om man har med sig eget, men eftersom jag inte är hemma på kvällarna FÖRBEREDDE jag alltså matlådor. Stod där i går och gjorde marockanska köttbullar och hackade morötter för allt vad tygen höll.

Men det slutar inte där. Jag har ju även fått ett personligt träningsschema. Och vem tränade på lunchen i dag? Yes, moi!
Styrketräning enligt programmet jag fått och avslutande 15 minuter på löpband med MAXlutning. Det här löpbandet hade en skala på 22 steg. Kändes som om jag besteg mount everest. Var typ död efteråt.

Känner mig efter en dag som värsta hjälten. Återstår att se om jag klarar av att träna de sex dagarna i veckan som PT:n säger att jag ska träna. Det är väl egentligen först då jag kan känna mig riktigt nöjd.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0