Mer om kaffe
Ni minns i förra veckan när jag blev så förbannad för att jag inte fick något finkaffe?
Tänkte att jag skulle motverka detta i dag genom att gå ner till Scoopet lite tidigare för att beställa min latte.
Vad tror ni händer? Jodå, jag får kaffe, men det är slut på stora muggar, får jag veta. Och hon som jobbar där har kanske läst min blogg eller så är hon också bara sur för att det regnar för hon är rent av otrevlig.
Och ni ska veta att det här är inte den enda negativa kaffeupplevelsen jag har haft den senaste tiden (bortsett från förra veckan dårå). För vad har hänt? Jo, min favoritbarista på Espresso House vid Fridhemsplan som räddar min morgon sisådär fem dagar i veckan och alltid vet vad jag vill ha och småsnackar och är glad och trevlig och så - han har slutat!
Jo, för han var chef där, men nu har han blivit chef på den andra nyöppnade i Västermalmsgallerian och de som jobbar kvar på "min" espresso house klantar liksom till det varje gång.
Typ varannan gång glömmer de bort att jag ska ha lättmjölk, trots att jag säger det JÄTTETYDLIGT och så får jag stå där och vänta de extra fem minuterna det tar att göra en ny kaffe medan bussen som jag skulle tagit till jobbet hinner avgå och jag blir ännu mer sen än vad jag redan är.
Eller så bränner de mjölken eller så blir det inte gott. Jag saknar han den andra.
Men oftast är det gott och Espresso House är fortfarande min räddning och jag önskar att det fanns en espresso house typ under mitt skrivbord så att jag alltid kunde få mitt kaffe därifrån.
Och hörrni, förlåt mig. Jag inser hur tråkigt det måste vara att läsa den här bloggen när jag är en sån surkärring hela tiden. Men det här vädret. Den här hösten. Den äter upp mig. Tar allt som är glatt och fint och härlig och smutsar ner och trasar sönder. Det finns inget glatt i mig just nu känns det som, och då är det inte så jävla lätt att vara glad i bloggen heller. Men det kommer säkert att bli bättre. Som en kollega konstaterade nyss: någon gång blir det väl vår.
Tänkte att jag skulle motverka detta i dag genom att gå ner till Scoopet lite tidigare för att beställa min latte.
Vad tror ni händer? Jodå, jag får kaffe, men det är slut på stora muggar, får jag veta. Och hon som jobbar där har kanske läst min blogg eller så är hon också bara sur för att det regnar för hon är rent av otrevlig.
Och ni ska veta att det här är inte den enda negativa kaffeupplevelsen jag har haft den senaste tiden (bortsett från förra veckan dårå). För vad har hänt? Jo, min favoritbarista på Espresso House vid Fridhemsplan som räddar min morgon sisådär fem dagar i veckan och alltid vet vad jag vill ha och småsnackar och är glad och trevlig och så - han har slutat!
Jo, för han var chef där, men nu har han blivit chef på den andra nyöppnade i Västermalmsgallerian och de som jobbar kvar på "min" espresso house klantar liksom till det varje gång.
Typ varannan gång glömmer de bort att jag ska ha lättmjölk, trots att jag säger det JÄTTETYDLIGT och så får jag stå där och vänta de extra fem minuterna det tar att göra en ny kaffe medan bussen som jag skulle tagit till jobbet hinner avgå och jag blir ännu mer sen än vad jag redan är.
Eller så bränner de mjölken eller så blir det inte gott. Jag saknar han den andra.
Men oftast är det gott och Espresso House är fortfarande min räddning och jag önskar att det fanns en espresso house typ under mitt skrivbord så att jag alltid kunde få mitt kaffe därifrån.
Och hörrni, förlåt mig. Jag inser hur tråkigt det måste vara att läsa den här bloggen när jag är en sån surkärring hela tiden. Men det här vädret. Den här hösten. Den äter upp mig. Tar allt som är glatt och fint och härlig och smutsar ner och trasar sönder. Det finns inget glatt i mig just nu känns det som, och då är det inte så jävla lätt att vara glad i bloggen heller. Men det kommer säkert att bli bättre. Som en kollega konstaterade nyss: någon gång blir det väl vår.
Kommentarer
Trackback
