Maktlös och liten
Ok, så bebisen är förkyld för... *räknar* ...fjärde gången i sitt liv. Och den här gången är värre än de andra. Inte för att han är sjukare utan för att vi är mitt uppe i att försöka sätta rutiner. Han har sedan tre veckor tillbaka sovit i egen säng, vilket är ett sådant sjukt stort framsteg. I helgen slutade vi nattamma, vilket gick jättebra tills han blev sjuk.
Nu vill han inte sova i sin säng. Han vill inte äta på dagarna. Han vill bara amma. Men han sover jättedåligt med mig och jag vill inte amma på natten. Inte nu när vi har kommit så här långt.
I natt sa dock mammahjärtat stopp och jag lät honom ligga och snutta hela natten. Ingen av oss sov speciellt bra. Eller alls, faktiskt.
Och nu är jag livrädd att vi har förstört det vi lyckades åstadkomma.
I tre veckors tid har han varit en dröm att lägga i spjälsängen. Somnat utan att protestera. De senaste dagarna har det varit gråt och yl. Mest när jag ska lägga men i dag även när pappa nattar.
Och jag blir så rådvill. Jag hatar att vara förstagångsförälder. Det är vidrigt att inte veta hur man ska göra. Min personlighet vill ha facit. Det är skitjobbigt för mig. Jag vill att någon berättar för mig hur man gör. Och det är ju ännu värre nu!
Nyss vaknade han och var ledsen, bara kort efter att han äntligen hade somnat. Pappa fick vagga och få honom att somna om. Jag börjar så klart genast grubbla. Var det rätt? Borde vi ha tagit upp honom? Borde jag gå in och lägga mig med honom så att han får amma? Jag vill att någon berättar för mig vad jag ska göra. Vad som är bästa sättet. Jag är så jävla rädd för att han ska bli otrygg eller uppfuckad.
Ska det vara så här alltid? När vet man hur man ska göra?
Ni som har barn, hur gör ni när de är sjuka? Är det undantagstillstånd då? Handlar det bara om att ta sig genom natten på bästa sätt, eller håller ni på regler och rutiner?
Avskyr att känna så här. Maktlös och liten. Att inte veta vad som är rätt eller fel. Ännu en grej man inte hade en aning om kom med att bli förälder.
Nu vill han inte sova i sin säng. Han vill inte äta på dagarna. Han vill bara amma. Men han sover jättedåligt med mig och jag vill inte amma på natten. Inte nu när vi har kommit så här långt.
I natt sa dock mammahjärtat stopp och jag lät honom ligga och snutta hela natten. Ingen av oss sov speciellt bra. Eller alls, faktiskt.
Och nu är jag livrädd att vi har förstört det vi lyckades åstadkomma.
I tre veckors tid har han varit en dröm att lägga i spjälsängen. Somnat utan att protestera. De senaste dagarna har det varit gråt och yl. Mest när jag ska lägga men i dag även när pappa nattar.
Och jag blir så rådvill. Jag hatar att vara förstagångsförälder. Det är vidrigt att inte veta hur man ska göra. Min personlighet vill ha facit. Det är skitjobbigt för mig. Jag vill att någon berättar för mig hur man gör. Och det är ju ännu värre nu!
Nyss vaknade han och var ledsen, bara kort efter att han äntligen hade somnat. Pappa fick vagga och få honom att somna om. Jag börjar så klart genast grubbla. Var det rätt? Borde vi ha tagit upp honom? Borde jag gå in och lägga mig med honom så att han får amma? Jag vill att någon berättar för mig vad jag ska göra. Vad som är bästa sättet. Jag är så jävla rädd för att han ska bli otrygg eller uppfuckad.
Ska det vara så här alltid? När vet man hur man ska göra?
Ni som har barn, hur gör ni när de är sjuka? Är det undantagstillstånd då? Handlar det bara om att ta sig genom natten på bästa sätt, eller håller ni på regler och rutiner?
Avskyr att känna så här. Maktlös och liten. Att inte veta vad som är rätt eller fel. Ännu en grej man inte hade en aning om kom med att bli förälder.
Kommentarer
Anneline
Jeg vet eksakt hur du känner det. Ble mamma for første gang for tre måneder siden og har lest din blogg siden det. Jeg ønsker meg også en fasit og synes det er svårt å bare følge min egen intiution for jeg har jo aldri gjort dette før så hva om det blir feil?
Ønsker å lære min bebis å sovne själv i egen seng- hur gjorde ni?
Beklager mix mellom svensk og norsk, men kan ikke skrive svensk så bra selv om jeg bor her i Stockholm.
Trackback
