Jackbryderier

Jag ska köpa en ny jacka. Eller ja, kappa är väl mer rätt ord.
Varma jackor har jag flera stycken, men jag har ingen finare kappa. (Inser hur sjukt vuxet det låter. Lite som inneskor på fest. Fast där är jag inte. Än.)

Men jag kan inte bestämma mig för vilken. Har flera alternativ som jag har provat och klämt på och provat igen.
Har en favorit, men tänker inte säga vilken av de på bilderna nedan.
Men, kom med åsikter! Vilken är snyggast? Vilken ska jag slå till på?


Oversized krage och skärp från Twist & Tango.   Minimalistiskt från Minimarket.



Med luva/stor krage från danska Snob.      Grå med uppvikbar ärm från Twist & Tango.


Figursydd från MQ. Öppen...
...och stängd.

Bambi

I förra veckan var jag i Ungern på jobb. Superkul att resa iväg på jobb, och givande var det också.
Att Ungern dessutom bjöd på mellan 25-30 grader och sol var ju inte heller ett minus.

Men jag måste verkligen göra något åt min klantighet. Hjärtat kallar mig för bambi, och det är verkligen inte helt utan anledning.
Jag råkade nämligen klanta till mig två gånger på kort tid, och det var nära att det blev en tredje.

Vi hade precis kommit tillbaka från en hel dags inspelning och träff med deltagarna (jag var där för inspelningen av Mästarnas mästare) och skulle gå från parkeringen. För att slippa gå runt behövde vi kliva över en plastkedja som avskärmade några bilar. Jag hade måttat ut steget precis, men det som i mitt huvud inte var några problem visade sig i verkligheten vara jättesvårt, i alla fall om man heter bambi.
Resultatet: jag klev PÅ kedjan som gick i tusen bitar.
Snabbt som attan och under stort skratt lagade jag kedjan med hjälp av Aftonbladets Helena som inte kunde sluta skratta.
Lite lätt flamsigt gick vi vidare och skrattade åt min klantighet när pang! nästa olycka var framme. Av någon anledning tyckte jag nämligen att det var bättre att göra en kullerbytta ner för trottoarkanten i stället för att kliva över den. Ett märkligt beslut kan man ju tycka, så här i efterhand. Speciellt eftersom jag skrapade upp händerna och fick ont i handleden. Men oj oj vad vi skrattade, Helena och jag.

När vi hade skilts åt i lobbyn och jag tagit hissen upp till min våning (nu kommer klanteri nummer tre alltså) tog jag ut mitt nyckelkort ur fickan. Men jag var så uppjagad över de två tidigare dubbelfelen att jag var lite fumlig och woops så flög kortet ur min hand och landade på golvet. Precis vid mellanrummet mellan hissen och golvet.
Ni minns den där låten om elefanter som balaserade på en spindeltråd? Ungefär så var det.
Men som tur var lyckades jag rädda kortet och kunde gå lomma iväg till mitt rum.

Som sagt. Man kallas ju inte bambi utan anledning dårå.

Nedtryckt i skorna

Varför har vissa personer ett behov av att trycka ner andra i skorna hela tiden?
Varför mår de bättre av det?

Så fort man säger något möts man av en snappy comeback eller nedsättande kommentar.
Så fort man kommer med ett förslag så dissas det.
Vad får sådana personer ut av det? Ger det dem något som får dem att må bra?

Skulle de verkligen må så mycket sämre av att säga ett vänligt ord? Ge lite beröm och uppmuntran. Till någon annan än den vars sällskap och uppenbarelse de så tydligt favoriserar.

Jag har svårt att tro att de skulle må lika dåligt av att ge några vänliga ord som jag gör av att hela tiden bli nedtryckt.
Väldigt svårt, till och med.

Smider planer

Fick ett fint mail i morse, med råd som jag ska ta till mig av.
För det är nog nödvändigt, ändå.

Så nu smider jag planer på hur detta ska gå till. I planerna finns det jag tweetade om häromdagen.
Onepiece, "Tidvattnets furste" och marängswiss. Eller ja, kanske skippar swissen om jag nu ska vara nyttig och så. Men definitivt de första två. Definitivt.

Woop woop!

Det händer inte ofta, men ibland tar jag på mig ett par jeans.
Och jag slås då av, när jag ser mig i spegeln, att den där jeansrumpan går ju inte av för hackor.
Alltså borde jag ha jeans oftare. Då skulle nog Herr Färsjö bli glad. Han har inte så mycket till övers för alla tajts jag brukar bära.

Ja, och så här ser den ut. Dagens jeansrumpa.



Snygg va?

Och framifrån ser jag ut så här:



Woop woop!

Lika som bär

Jag kan inte se bilden på kungen i jakthatt utan att tänka på Snusmumriken.
Det GÅR liksom bara inte.
Kolla själva så får ni se.



Kungen?              Snusmumriken?

Kappjakt!

Är på jakt efter en snygg och klassisk kappa, men med en twist.
Har ett ton med varma jackor, men inget klassiskt snyggt.
Jag tänker mig svart eller grå, skorstenskrage och gärna sned knäppning.
Detta sa jag till Hjärtat när vi gjorde London i helgen och jag hade bästa kappletarblicken inställd.
Hittade ingenting. Förrän vi kom till All Saints herravdelning. Där jag hittade den perfekta kappan. Men som ju var herr och alldeles för stor för mig.
Så nu är jag på jakt igen. Efter den perfekta. Vet du var jag kan hitta den? Tipsa i kommentarsfältet.

Här är två bilder på All Saints-kappan så ni vet vad jag dillar om.

Photo booth

Hittade en massa photo boothbilder när jag skulle gå in och ta en bild.
Varför tar man förresten photo boothbilder? Det måste ju vara det maximala tecknet på egocentrism.
Varför finns det ens som ett program i mac. Antar Apple att alla som har mac är egocentriska?
Måste vara så.

Anyhow. Eftersom jag, tydligen, är en egocentrisk macavändare och photo booth-lover kommer här ett litet axplock. Bara bilder där jag är snygg, naturligtvis.









Fredag!

Yes, fredag i dag!
Hurra!

(Ja, jag vet att det bara är torsdag. Men eftersom jag är ledig i morgon blir det ju fredag för mig.)

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0