2013 - bästa året?

Okej, vad vore jag för mamma om jag inte skrev att Elliot är det bästa som hänt mig och att 2013 är det bästa året eftersom han föddes då?
För hur klyschigt det än låter så är det ju faktiskt så. Han förgyller mitt liv varje dag. Men han har också gjort mitt liv jobbigare och tröttare, det ska vi inte sticka under stol med.
2013 var ett väldans bra år på många andra sätt. Det började i Thailand, och bara det var ju ganska fab. Sen var jag gravid och det var ju helt fantastiskt härligt att få vara det.
Det var så otroligt mysigt att få vänta på lilla Pyret tillsammans med Hjärtat. En underbar tid faktiskt.

Men jag tror faktiskt att 2014 kommer att bli ÄNNU bättre. För nu är ju lillkorven här och vi mår bra och det jobbiga ligger bakom oss. Förhoppningsvis kommer han börja sova lite mer, så att det blir en piggare och gladare mamma här hemma. Och även en gladare fru. Vi satsar på det tycker jag.

Nyårslöften? Att vara glad och kärleksfull mot min familj så ofta jag orkar. Att ta hand om mig och min kropp. Att njuta av livet.
Det räcker så va?

Jul jul, strålande jul?

Lillkorvens första jul. Jag har alltid älskat julen medan pappan i huset är så där imponerad. Men nu har vi ju lillkorven här och även om inte han fattar så mycket än ska det bli mysigt att få fira med honom.

Medan han sover i vagnen kokar jag mjölkfri chokladkola, det visade sig ju att han var allergisk mot mjölkprotein.
I eftermiddag ska jag in till stan för lite egentid i form av mani+pedi. Om jag är busig kanske jag slinker in på en pub och tar en öl också. Men schhh, säg inget till pappan.
I morgon ska jag baka saffransbullar med mandelmassa och min traditionella julkaka med frukt och sprit. Mycket sprit.

Det enda som saknas är då snön. Spöregn och 5 plusgrader är ju så där stämningshöjande.
Men, om jag måste välja mellan snö i år och nästa år då korven går och kan åka pulka så väljer jag ju så klart nästa år.
Och en sak har jag lärt mig: det blir jul och Kalle Anka även utan snö. Det var jul förra året också när vi var i Thailand. Dock utan Kalle Anka.

Vanlig konversation hos oss på kvällarna

Jag: Nu är klockan över sju och pyjamasen är på, så nu är det lugna aktiviteter som gäller. Färdigbusat för i dag.
Hjärtat (i färd med att busa med Elliot): Just det, lugnt och fint.

Tre minuter senare.
Jag: Du, vad var det vi just sa?
Hjärtat, efter att ha hissat Elliot i luften och lekt flygplan: Sorry, sorry. Jag glömde.

Två minuter senare.
Hjärtat, som kommer på sig själv i färd med att låta som ett monster eller liknande: ja just det. Lugnt var det ja.

Chubby checker

Min lilla bebis har alltid varit en sparv. Eller ja, han vägde ju över 4 kilo när han föddes, men gick ner rätt mycket det första dygnet och sen var viktuppgången rätt blygsam.
En lång och smal kille, som sina föräldrar.
Men den senaste tiden har det hänt något. Han är långt ifrån några av sina kompisar, men han har börjat tjocka på sig. Låren har blivit runda och goa, precis som vaderna. Och fötterna ser ut som om de är små kuddar. Sjukt gulligt.
När vi var på vårdcentralen i går eftersom han är sjuk - igen - fick vi inte bara veta att han har öroninflammation. Utan också att han väger 8 kilo. Min lilla sumobebis! <3

Mina hjärtan runt halsen

Sedan tidigare har jag ett smycke med mitt och hjärtats namn och vigseldatum som jag gav honom i present på vår första bröllopsdag (han har likadant).
Nu hänger också dessa, ett E för Elliot, och ett F för Fredrik runt min hals.
Jag hittade dem på Designtorget, och de känns lite roligare än klassiska namnsmycken med namnbrickor.
Hur fina?

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0