US and EY!

Okej, jag hade skrivit värsta långa inlägget om hur fantastiskt det är här.
Men eftersom nätverket på vårt lilla motell i San Diego är så pissigt så gick inte inlägget genom. Och eftersom jag har varit i Mexico och blivit tequilafull orkar jag verkligen inte skriva om samma inlägg en gång till.
Så jag nöjer mig med att säga att jag har det bara bra tack. Jag har sett valar och troll (knarkskadade hemlösa i San Fransisco)och mountain lions och ätit massa god mat och druckit många öl och träffat världes bästa Cyrena och njutit av solen i Californien.
Och provat apagott vin som inte finns i Sverige på Clines vingård i Sonoma.

Nu sitter vi här på vårt rum och väntar på hemkörd pizza och i morgon drar vi vidare mot Vegas. Då kan det hända att det blir ett dubbelbröllop om vi är lite wild and crazy.
Så, vidare rapporter kommer. Nu är det peace out, och pizzafest som gäller.

Resfeber

Jag blir inte riktigt klok på mig själv.
Jag har väl aldrig varit så här oförberedd inför en resa.
Om mindre än 12 timmar lyfter den första flighten.
Och jag har inte ens börjat packa. Mycket dåligt.
Jag har knappt planerat något av semestern. Eller jo, lite, men mycket är löst, vilket är otroligt ovanligt för att vara jag.
Men men, det ska väl inte ta så lång tid det här. Slänga ner lite grejer i en väska. Laga lite mat. Städa hela lägenheten. Uppdatera ipoden med bra musik. Packa ner några böcker och annat viktigt.
Sen kanske jag till och med hinner sova några timmar innan taxin kommer kvart i fem i morgon bitti.

I går var vi förresten ute på ön Nässlingen utanför Ljusterö och firade mamma som fyller år i dag.
Alla syskon med respektive och barn var samlade, och när vi låg där i vattnet och plaskade kom jag på att det måste ha varit minst 20 år sen vi fyra var och badade ihop. Det blir liksom mest vid ett sittande middagsbord som vi samlas allihop. Så lite familjetid var inte helt fel, speciellt inte så här innan semestern.

Så här fina var vi i går.





Bröderna brothers och lillasyster yster.

Nu: Packa! Hörs på andra sidan atlanten.

De e semestermode

Amina och jag har snöat in på Ison och Fille-låten Vad e det för mode?
Vi terrorriserade hela vårt midsommarsällskap med den låten om och om igen. Om vi inte spelade den så sjöng vi den.
I dag mina vänner är det semestermode.
Sista jobbdagen innan fyra veckors semester.
Och min kropp hade nog redan gått in i semestermode eftersom jag försov mig ordentligt i morse.
Men å andra sidan, vilken dag ska man annars försova sig, om inte sista dagen före semester.

Därför blev det också semestermode i dag. Mode som i kläder alltså, inte stämning.
Fick rycka åt mig det som fanns snabbt som en vessla. Jag vet inte om det blev så bra.
Men det blev bekvämt i alla fall. Kan tänka mig att mysa omkring så här på semestern i mina nya byxor som är som en blandning mellan mysbyxor och kostymbyxor, eller hur man nu ska beskriva dem.
Jag låter bilden tala för sig själv.



Tröja: Apgammal tunn sak från Gina Tricot. Byxor: Nyinköpta sköna saker från Åhléns. Skor: Scorett.
Hår: Nytvättat, blött, panikuppsatt i knut. Mode: Semester.


Nu jobbar vi på här en timme, sen tänkte jag bjuda mina söta reportrtar på semesterfika.

Jag bröstar upp mig

Efter två dagar av massivt ryggont fick jag i dag en skön omgång hos naprapaten på jobbet.
Hon sa att jag måste brösta upp mig lite. Ni vet, bak med axlarna fram med bröstet.
Och så skulle jag försöka stå upp så mycket jag kunde på jobbet, för att avlasta axlar, nacke och rygg.
Och göra massa stretchövningar.

Nå, vi får väl se hur det blir med strechandet. De andra två har jag i alla fall tagit tag i.

Fabulous!

Men åh vilken helg då!
Hjärtat och jag smygstartade helgen redan i torsdags med att lasta in Emilie och Emil i en bil och bränna ner till Linköping för Lars Winnerbäcks turnépremiär.
Sjukt mysigt med lite konsert och hotellsömn och hotellfrukost på det.
Sen styrde vi kosan mot Sala och Hjärtats 92-åriga mormor. Trots att det egentligen hade varit bättre att svänga av i Norrköping och följa skyltarna mot Västerås åkte vi till Nyköping för att få åka till Eskilstuna.
Och nej, inte för Eskilstunas skull, utanför att vägen går förbi Rockelstad slott, där vi gifte oss.
Det var så klart lika magiskt vackert där som alltid.
Kvällen avslutades vid Telefonplan med grillning, cava och vin med finaste USA-resenärerna Magdalena och Micke.

Lördagen var ju så sjukt varm och kvav att det enda rätta var att hänga på bryggan i Huvudsta hela dagen. För att sen få finbesök av härliga vänner och äta grillmiddag på takterassen. När klockan slagit midnatt tog jag och Amina en taxi ner på stan. Efter Spymlan blev det Spy Bar och där inne var det något slags värmerekord. Vi stod på hiphopgolvet och skakade rumpa så att svetten rann om oss. Jag har nog aldrig varit så svettig i hela mitt liv.
Därför var det jäkligt skönt att ta en taxi till Kristinebergs strand för ett nattbad. Medan solen gick upp över Stockholm badade vi och drack cava med Hjärtat och Cribban som mötte upp.



I dag har det varit över 32 grader och jag har varit mer i vattnet än på land känns det som.
Efter sol och bad avslutades den fantastiska helgen med tacopaj och nu fotboll. Kanske att jag också måste ta lite glass för att kyla ner mig.






Nu hoppas jag på straffar, det skulle vara sjukt spännande. Sen ska jag lägga mig, nöjd efter en underbar sommarhelg, och vetskapen om att det är sista söndagen innan semestern.
Nästa söndag kommer jag med största sannolikhet att stressa runt med rejält mycket resfeber.

Adrenalin!

Minns ni DJ Mendez?
Nej, tänkte väl att ni inte skulle göra det.
Jag kan berätta att det var en latino som gjorde någon slags dansmusik i början/mitten av 2000-talet. Han hade en låt som hette Adrenaline som han tävlade i Melodifestivalen  med, 2002 om jag minns rätt.

Varför yrar jag om DJ Mendez kanske v a o tänker nu.
Jo, för att adrenalin är just vad jag fick i går.
Oj oj oj vilken underbar dag det var.

Förs, läkarbesök och glädjande besked att den yrsel jag har känt de senaste veckorna berodde på lågt blodtryck och låga blodvärden, inte någon jäkla kristallsjuka eller annat otrevligt. Visst, den återkommande känslan av att jag befinner mig i en liten liten båt på ett mycket mycket stormande hav är inte borta, men jag vet i alla fall vad det beror på. Skönt.

Sen, lunch med härliga och fina Linda. Höggravida Linda dessutom, som nästa gång vi ses med största sannolikhet är mamma till en liten bäver. Hur coolt är inte det så säg?
Bästa lunchsällskapet var det, och jag gick därifrån med ett leende och ett varmt hjärta.

Och sen, dagens inplanerade aktivitet: Gröna Lund med Amina.
Jag kände mig snarare som en fjortis än som den 32-åring jag är när jag förväntansfullt köpte ett åkband och sedan rusade i väg till karusellerna.
Oj vad det där åkbandet tjänades in. Vilda musen, Jet Line x 10, Insane två gånger på raken!, Bläckfisken, Kvasten, Blå Tåget, Lustiga Huset, Radiobilarna och Katapulten (Uppskjutet, kallar jag den). Och Amina åkte slänggungan medan mamma satt på en bänk och vinkade.

Låt oss ägna lite egentid åt Insane. Herregud vilken fantastisk bergochdalbana. Sturska av ett fantastiskt åk i Katapulten och några omgångar i favoriten Jetline tvingade jag med mig Amina bort till Insane. För de som inte känner till den så sitter man i ett sele liksom, med fötterna hängande fritt, som man gör i Fritt Fall och så, och sen så snurrar den där jäkeln upp och ner och fram och tillbaka. Den gör verkligen skäl för sitt namn, för den är helt gaaaalen.
Lägg där till att varje åk är unikt eftersom man sitter fyra personer med ryggarna mot varandra, två och två och fungerar som motvikt till varandra. Sätena roterar fritt runt sin egen axel så man vet liksom aldrig vad som väntar.
Första gången vi åkte var den ganska snäll. Vi hängde bara upp och ner två gånger under resans gång.
Vi sprang raka vägen och ställde oss i kön igen och åkte. Andra gången åkte vi upp och ner HELA ANDRA HALVAN.
Här finns en film av Insane (andra besökarlänken). Kolla på den och tänk sen att vi åkte upp och ner hela andra halvan. Jösses säger jag bara. Jag var helt chockad över att det var så stor skillnad mellan åken.
Men Jetline får masa på sig, jag har en ny favorit bland attraktionerna på Grönan.

Att kvällen sen avslutades med grillbuffé, vin och Nas och Damian Marley på Stora scen tillsammans med 21 000 andra personer gjorde ju inte dagen sämre. Dagen, som förövrigt badade i solljus och bjöd på ordentlig värme.
Jag somnade med ett leende på läpparna, helt slut efter en av sommarens bästa dagar.

Hur många rutor?



Ni vet den där reklamen som går ut på att det behövs olika många rutor choklad för att bli på bra humör.
Well, vad sägs om en hel kaka?

Zoo

I dag har den här katten tagit med sig hela savannen känns det som.
Något slags zebramönster på klänningen, giraffer i öronen och så mina safari-inspirerade sandaler.
Tjusigt så det förslår.
Och med skärpet i midjan känner jag mig som en blandning mellan en savanngudinna och en japansk geisha.
Och det är ju inte helt fel - eller?



Zebra




Savanngeisha?




Sjuraff!

Låg

Jag är lite låg i dag.
Orkar inte utveckla.
Det är som det är, helt enkelt.

Bad day



Nej du Espresse House-kaffe. Du ensam kan inte göra det här till en bra dag.
Men tack för att du försökte.

Jag och lillen har en deal

Jag och Lillemägi på jobbet har en väderdeal.
Vi brukar göra väderdeals. Han går av och på skiftet före mig, så jag brukar jobba med honom de första dagarna av mitt chefspass.
Det brukar funka bra.
Den här gången har vi bestämt att det ska vara bra väder onsdag-söndag, vilket passar mig perfekt eftersom jag är ledig då och David bra eftersom han kan tänka sig tråkigt väder måndag-tisdag eftersom han är trött efter en helgs raceande på Peace & Love.

Så här lät det på redaktionen nyss:
D: Ska vi göra en väderdeal?
T: Ja, men det måste vi ju. Vad har du för önskemål?
D: (tänker).
T: Funkar det med sol från onsdag?
D: Ja, för måndag tisdag kan det vara dåligt.
T: Eller hur, för då vill du ligga inne och kolla på film och Mad Men och så.
D: Japp.
T: Hur känner du inför helgen då? Kan det vara fint då?
D: Jag jobbar ju.
T: Ja, men du börjar inte förrän kl 15 så du hinner ju njuta av vädret innan.
D: Ja, det kan vara rätt schysst.
T: Fint väder onsdag till söndag då?
D: Deal!

(tystnad i några minuter)

T: Ska du eller jag ringa Pohlman?
D: Jag mailade honom.
T: Han läser mailen på semestern också va? För han har ju i-phone...
D: Japp.
T: Cool.

Så, nu är det sol onsdag till söndag. Det har vi bestämt.

Vecka 27

Jo, jag skulle faktiskt kunna klaga. En hel massa. Om att det är så synd om mig som har jobbat sommarens härligaste helg. Att jag inte var ute och solade hela helgen eller satt på klippor eller i en park eller på en uteservering och drack rosé.
Att jag missade Jay Z:s fem getings-konsert på Peace & Love.
Att det är två veckor kvar tills planet lyfter mot en månad i USA.

Men det tänker jag inte. För jag är så jäkla nöjd.
Även om jag har jobbat så har det varit en fantastisk helg som har innehållit varma nätter, frukost på favoriten Mezzo och bad vid Huvudsta Båtcafé som är min sommarfavorit. Och lite färg har jag nog fått ändå. Inte så mycket som om jag hade varit ledig, men lite ändå.

Och veckan som jag har framför mig känns helt fantastisk och bra.
Jobb måndag och tisdag förvisso, men sen på onsdag Gröna Lund med Amina. Först åkband och karuseller och sen NAS och Damian Marley på kvällen. Hallå Nas! Fattar ni hur bra det kommer att bli. Lite hiphop-plåster på såren.
På torsdag ner till Linköping för Winnerbäcks turnépremiär med hotellövernattning med Hjärtat, Emilie och Emil. Pepp!
På fredag USA-planering med M&M.
På lördag ut och göra sommarsthlm osäkert.
Och så en ledig söndag att göra vad jag vill.

Yihaa, kom nu vecka 27.

Grön av avund

Jag skulle kunna låna Nanne Grönvalls spetsiga Dr Spock-öron nu och stå och vråla: avundsjuk åh åh åh avundsjuuk.
Fy farao vad jag skulle vilja vara på Peace & Love i Borlänge just nu och se Jiggaman.
Fatta, Jay Z - och Beyoncé - i Borlänge!

Jag får rapporter om att det var en så galet bra spelning. Något man helt enkelt inte vill missa. Consert of a lifetime.
Ja ni fattar. Jag strör salt i såren, slickar i mig och tröstar mig lite lite lite med att jag ska se Nas på Gröna Lund på onsdag. Men bara lite.

En bekant pärla

Läser på Expressens ressidor om en härlig pärla i Polen.
Tycker att det ser lite bekant ut.



För vänta, är det inte Minestrone? Jo, det är det ju.
Här tillbringade Hjärtat och jag hela Valborgshelgen tillsammans med min pappa och hans sambo.
Och jag kan bara instämma med Res, jag gillar också stället.
Sjukt mysigt, nice strand och god vodka.
Och så här skriver reportern Håkan Boström om val av hotell, som också råkade vara hotellet vi bodde på:
"Lyx: Amber Baltic ligger alldeles ovanför stranden, har restauranger, bar och rum med havsutsikt och balkong."

Han glömde dock nattklubben och bowlinghallen! Kanske var han aldrig nere i källaren...
Så här såg det ut i alla fall.



Utsikt från balkongen



Hotellet



Baren



Stranden



Bowlinghallen!

Så, om du inte vet vad du ska göra på semestern - ta en tripp till Miedzyzdroje. Eller Minestrone som vi säger.

My precious

Jag har förresten köpt en iphone.
Ja, jag kunde inte stå emot hetsen och var tvungen att slå till med en jag också.
Något rättfärdigat dock eftersom min förra telefon var Hjärtats gamla från typ 2002. Det var liksom dags.

Vi är fortfarande i fasen där vi bekantar oss med varandra. Men med tanke på att jag började använda den i morse tycker jag att det går ganska bra och jag är ganska säker på att vi inom kort kommer att bli goda vänner. Det tror jag faktiskt.

Det bästa är så klart att man kan surfa med den. Facebooka och sånt.
Något som dock är lite dåligt är att jag inte verkar kunna blogga från den. Min bloggportal är typ den enda som inte går att mobilblogga med. Vilket är sjukt störigt.
Så nu måste jag bestämma mig för om jag ska byta bloggportal = jobbigt, eller om jag inte ska blogga under hela semestern = också jobbigt.

Girl is back in town!

Hey y'all!
Jag har inte dött. Jag har bara varit datorlös i några dagar.
Tog flyget ner till Karlskrona för häng med storebror och familj.
Myste med Greta och Tage, hängde på stranden, drack kaffe, blev bortskämd av Roger och Frida, kurerade pandabrännan.

Nu är jag dock tillbaka i stan och firar det med fem dagars jobb. Sommarens finaste dagar, vad det verkar.
Men nej, nej, det är inte synd om mig. Det är bara min vanliga tur. Jo, jo.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0