Depression

Vetskapen om att det ar mindre an en vecka kvar av var harliga brollopsresa jagar mig som hunden som nastan bet av mig halsenorna nar den jagade efter moppen pa Koh Chang.

I morgon lamnar vi oarna (Koh Samet for tillfallet) for Bangkok och det ar alltid en delad kansla.
Bra - eftersom jag alskar Bangkok. Dalig - eftersom det betyder att resan snart ar slut.
Hem till jobb, rakningar, kyla, vardagstrisstess och scheman som gor att jag och Hjartat knappt ses nagonting.
Men anda, det positiva ar att vi hoppade over november i ar. Gav den tristaste och jobbigaste manaden av alla ett stort fett finger rakt upp i... ja ni fattar. Vardade forhallandet, aktenskapet faktiskt, genom langa latar dagar pa stranden, obligatorisk solnedgangsol, hangel i vattnet, stjarnpromenader pa stranden och sa vidare och sa vidare.
Det kanns ju faktiskt javligt bra. Men supersugigt att tre veckor i paradiset gar sa fort.

Och bloggningen har varit superdalig. For jag har inte haft tid. Har hellre lagt tid pa att njuta. Att dricka ol. Att sola och bada. Och det lar inte bli skillnad i Bangkok. Jag kommer inte att ta mig tid for er. Forlat.
Vi hors nar jag kommer hem i stallet. Det blir bra det.

Back to the crime scene - och allt ar kinesernas "fel"

Till att borja med: bloggningen har varit usel. Jag ber om ursakt for det.
Jag har helt enkelt haft fullt upp med att honeymoona.

Jag har:
* simmat med havsskoldpaddor
* simmat med Nemofiskar, parrotfish, sjoormar och en massa andra fiskar i ett av varldens basta dykvatten
* upplevt tre tropiska regnstormar med aska grande
* bott i en sjukt lyxig strandbungalow med en egen liten pool pa terassen pa ett nastan ode stalle pa Koh Yao Yai
* gatt upp minst tva kilo.

Och nu sitter vi har, pa Kae Bae Beach pa Koh Chang dar allt borjade. Ja min karlek till thailand alltsa.
Har var jag forsta gangen med Ullis och Emma.
Vi hade inte alls tankt att aka hit. Vi skulle akt till massa smaoar pa vastkusten. Men vadret, stormen fran Kina ville annorlunda.
Det borjade med irriterande och ihallandre regn. Och nar thailandska SMHI gick ut och varnade for kyla (i Thailand!), haftiga regn och vagor pa upp till fem meter tyckte inte vi att det var nagon ide att ge sig ut pa havet i sma batar.
I stallet tog vi var tillflykt till Koh Chang med hjalp av minibuss, stor buss, 14 timmars nattag till Bangkok och sen 5 timmars buss igen.

Och har skiner solen, det ar lika underbart och avslappnat som jag minns det, Vera och Arty har kvar Kharma (men ska salja) och Porn nere vid stranden har fortfarande de basta shakerna och den absolut vackraste solnedgangen.

Sa vi stannar har nagra dagar till innan vi drar vidare upp till Koh Samet. I morgon fyller Hjartat ar. Da ska vi fira pa steakhouse och lyxa med massa spabehandlingar hela dagen.
Och sa ska vi aka till White Sand och ta en ol for Johan.
Det kanns som det viktigaste uppdraget pa hela resan.

Så typiskt

Stroganoffen var så klart jättegod.
Men konserten blev inställd.
Typiskt.

Bara att hoppa ur skinnbyxorna och åla tillbaka ner i mysbyxorna igen.
Och hoppas på inte att planet till Thailand på onsdag också är inställt.

Och den tog mig

Inte svinis. Men vaccinet.
Det blev lite av "skrattar bäst som skrattar sist"-känsla kan man säga.
Jag mådde så dåligt.
Yr, illamående, som sjösjuka, som den värsta jävla fyllan. Toppat med feber.

Men, nu är jag tillbaka på banan.
Och i kväll blir det korv stroganoff och Lars Winnerbäck.
Fint som snus.

Catch me if you can

Haha!
Nu kan den där fåniga influensan komma och försöka ta mig bäst den vill.
Jag är vaccinerad. Jag tänker stå pall den där sjukdomen oavsett vad den säger.

Efter att ha besökt tre vaccinationskliniker där alla hade slut på vaccin fick jag till slut napp på ett ställe på Hantverkargatan. Jag var där 1,5 timme före de skulle börja med vaccineringen och var nummer fem i kön.
När jag var färdig, ca 10 min efter att de hade öppnat, var det så mycket folk att de nästan stod på varandra.
Man kan säga att jag var både lurigt smart och strategisk som gick dit i förväg.
Enligt läkaren som vaccinerade mig trodde de att vacciner skulle vara slut i morgon, vilket bara gör mitt val av dag och tid ännu smartare.

Så, svinis, du kan försöka men mig tar du inte!
(And oh by the way, du kan väl låta bli Hjärtat också? Han har inte hunnit vaccinera sig än...)

Smart, verkligen smart.

När man går ner några kilo, eller typ åtta som i mitt fall, så är det ju smart om man kan hålla sig på den nya fina vikten.
Man kanske firar sin viktnedgång med att ta hand om sig, äta bra, motionera. Sånt som gör att man mår bra liksom.

Men inte jag. Jag firar tydligen med att vilja bli tjock.
Jag äter thaimat, med kokosmjölk bland annat. Inte bra.
Jag har vid flera tillfällen köpt grillad macka på Espresso House till frukost/lunch när jag varit på väg till jobbet kl tre.
I går åt jag en lussekatt.
Och i dag åt jag äppelpaj med vaniljsås.

Supersmart. Verkligen.
Om det fortsätter så här får thaitanterna fråga om jag är "with baby" i år också.

Statusuppdatering

Mode: Bekvämt och snabbt ihopraffsat.
Senast inkomna sms: "Kollar bilderna på tv:n. Du är så grymt snygg!!"
Senast skickade sms: "Bokat och klart."
Lyssnar på: Kents senaste.
Käkar: Ingenting för tillfället, men snart mat från Essinge Thai.
Tänker på: Hur jag ska lösa en knivig jobbrelaterad fråga. Vad som är bäst rent taktiskt och varför situationen är som den är.
Snart: Prat med lite reality-tvfolk.
Längtar efter: Semester och massa tid tillsammans med Hjärtat. 8 dagar kvar!
Önskar mig: Sömn, en vit jul och bättre självförtroende.
I kväll: Jobba, jobba, jobba.



Tjena mittbena

Jag har i dag mittbena för första gången på, ja jag kan inte minnas när jag hade mittbena sist.
Jag tycker nog att det är ganska så snajdigt. Vad tycker ni?


Bena eller inte? Det är frågan, tänker jag här.

Jag ska klippa mig på onsdag och tänkte då satsa på en lugg som är lite mer friserad än den jag har nu. Tänkte säga till frisörn min att jag vill ha en lugg som jag både kan ha som hellugg, åt sidan och med mittbena. Det blir en karamell att suga på...
Vad tros om det?

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0