Hej helg!

Fortfarande på jobbet, efter långt kvällsrejs.
Men snart så. Snart några dagars ledighet.

Förutom ett litet jobbinhopp mitt i ledigheten är det inga måsten inplanerade.
Bara måbra-grejer. (Fast jo, jag måste nog städa lite på lördag, det är sant).

Ledigheten får inledas med lite skön simning. En lunch med Hjärtat kanske.
Sen, galej med härliga tjejer. Moules och singstar och vidare äventyr "på byn".

Förhoppningsvis inte för bakis på lördag. Barnkalas och baksmälla känns inte som en bra kombo.
Sen, hem och preppa för finbesök. Magdalena och Micke kommer på Melodifestival, vin, ost och korvfrossa och inte minst - planering av USA-resa.

Och på söndag. Kent. Lovely.

Och vet ni. Sen är det faktiskt ytterligare två lediga dagar, som belöning för hårt slit.
Då ska jag inte göra ett dugg.
Men först fullspäckad helg (och nu är min hjärna så överkokad att jag inte ens klarar av att skriva ett vettigt blogginlägg - suck).
Därför är det bara en sak som gäller just nu. Sömn.

(Vilket otroligt meningslöst blogginlägg. Men nu vet ni i alla fall vad jag ska göra i helgen.)

Alldeles för tidig morgon

Gud, jag är så galet trött.
Efter sen jobbkväll brukar jag gå upp tidigast 10.
I morse gick jag upp 7!

Högtrycksspolning av vattenstammar hette orsaken och självklart var det just vår lägenhet som skulle starta projektet.
Så nu sitter jag här hålögd och mosig med ett huvud som dunkar och undrar hur i hela friden jag ska ta mig genom den sista jobbdagen.

Kaffe funkade så där. Och att vakna till tv:n är ju knappast någon idé. Efter snart tre timmar morgontv har jag redan sett 12 nyhetssändningar (6 i vardera kanal) och ett gäng recaps från nattens OS. Snark.

Jag - ett litet ängsgrässtrå?

I lördags såg jag Timoteij skrälla i Scandinavium.
I går blev jag misstagen för att vara en av de små skrälltjejerna, två gånger på 15 minuter.
Först, i taxin till tågstationen. Chauffören tittar på mig i backspegeln och frågar: "Du var på Melodifestivalen i går va?"
Ja, svarar jag lite förvånad.
"Timoteij!" säger chauffören nöjt.

Sen, på Pressbyrån. Damen i kassan säger lite försynt: "Grattis..."
Jag: Va?
Hon: Ja, grattis till vinsten. Timoteij.


Foto: Sven Lindwall

Vem av dem är jag lik tro?

Sthlms bästa moules?

På fredag är det jag som tar Amina och Cissi under armen för en hederlig all nighter.
Vi är så galet sugna på Moules frites, och det känns ju faktiskt som den perfekta uppladdningen för en helkväll.
Frågan är bara var stans bästa musslor finns? Akkurats är ju goda, men det är ju inte direkt stället man vill hänga på hela kvällen. Och med tanke på väderleken är det ju rätt bekvämt att inkvartera sig någonstans och sen stanna där.
Någon som har tips på bra moules-ställe? Ge mig, ge mig, ge mig!

Frugan fixar

Men hoppla, vad är det som händer på bilden här nedan? Är det inte en romantic candle light dinner?



Eftersom jag åker till Göteborg i helgen var jag ju tvungen att smöra lite för Hjärtat så att det inte skulle bli några sura miner för att jag överger honom.
Så frugan fixade tända ljus, gjorde sig till och lagade godaste fiskgrytan och korkade upp bröllopspresentsvin från faster, inhandlat på vingård i Frankrike.

Och jo, det funkade.

Välkommen comeback

Har ni förresten noterat att förra årets favoritfrisyr knuten har kommit tillbaka.
Inte lika frekvent som sidoflätan, men den finns där. Gillar't.

Hej ledighet!

Här ute i kranskommunen firar vi ledigheten med mysfrukost. Färkspressad apelsinjuice (egenpressad alltså), smaskig latte och päron/vanilj-yoghurt.


Tur att man har diskmaskin.

Nu väntar fem dagars skön ledighet. I kväll date med sweet sweet Emilie. Middag och Ebba Forsberg på Södra Teatern. Det blir ju tokfint.
Och i morgon lunch med finaste Amina, och romantic dinner på kvällen.
Och sen götet!
Ja, men ni hör ju hur fantastiskt det blir. Nu - kaffe. I dag sticker jag nosen utanför dörren så lite som möjligt. Det snöar ju.

Munhålan - det är där det händer

I helgen ska jag till Lilla London.
Förutom att det väntas snö även på sämstkusten ser jag mycket fram mot denna lilla resa.

Lite Melodifestivalen och lite häng med fina Åsa.
Ett av mina roligaste minne från Göteborg är med Åsa.
Var det samma kväll vi körde afterwork på Babar och drack väldiga mängder sprit? Jag minns inte riktigt. Troligtvis just för att vi drack väldiga mängder sprit.

Hur som helst. En av kvällarna drog Åsas kompis Svenne med oss till tandläkarstudenternas studentpub som ligger vid Botaniska trädgården och är en liten källarlokal. Jag minns att vi knappt hittade dit.
Och på äkte göteborgsvitsigt vis heter tandläkarstudenternas studentpub..... Munhålan!
Där säljs det groggar på tandläkarsprit (eller om det är en efterkonstruering från min sida. Kanske säljer de bara öl över disk. Och sprit under disk. Minnena är minst sagt grumliga) och tandläkarstudenterna dansar och hånglar i mörka källarrum.
Jag vet inte varför vi åkte dit eller hur vi kom in eftersom ingen av oss var just tandläkarstudent. Men jag minns att vi, som hade slutat plugga för något år sedan, var otroligt dryga och gjorde oss lustiga över studenterna och deras tillhåll. Men vi hade väldigt väldigt kul.

Jag har föreslagit för Åsa att vi kanske ska ta en tur till Munhålan i helgen. Och hon verkar inte helt omöjlig. Hennes svar, som just kom på sms var: "Det blir kul vart vi än hamnar, även i munhålan..."

Jag har alltså goda förhoppningar. Munhålan - here I come!

Tillägg

För att inte snacka om alla jävla istappar som man måste hålla ögonen på. Hänger där längs hustaken, i bland en meter långa. Och livsfarliga.
Fy fan, säger jag bara.

Vår, någon?

Nej men hörrni.
Ska vi inte bara ta ett gemensamt beslut på att det är dags för vår nu? Kan vi inte bara komma överrens om det, och så kör vi på det sen?

Jag är fasligt trött på den här vintern nu. Det var trevligt att den kom och var här ordentligt, men nu har den varit här länge nu.
Jag är inte så trött på tjocka jackor eller så, men är otroligt less på att försöka ta mig fram på snömoddiga gator, i detta potatismjölsliknande snötäcke som ligger på trottoarerna. Och jag orkar inte längre spänna hela kroppen tills det värker bara för att gatorna är helt fulla med is och jag är livrädd att halka och bryta benen, som värsta pensionären.
Och så vill jag börja använda vårkläderna, som har inhandlats och nu ligger där och bara väntar på att få sportas.

Så vad säger ni? Vår från och med i morgon kanske?

Jag finns i vänstra hörnet

Uppmärksamma fans har säkert noterat att det är väldigt lite texter signerade Expressens finest på nöjessidorna nu för tiden.
Har jag tagit semester, kanske ni undrar? Sitter på någon söderhavs-ö och sörplar exotiska drinkar?
Fast, det kan ju inte stämma eftersom jag bloggar - om snö och sånt dessutom...

Jag förstår att förrvirringen kan vara total. Så låt mig då informera er om att jag tillfälligt finns uppe i det vänstra hörnet på nöjesstarten. I redaktionsrutan. Där bor jag ett tag.



Vi har det bra, vi här uppe i hörnet.

Glad Valentin!

Kära läsare!
I dag är kärlekens dag.
För egen del är det fattigt med uppvaktning i dag. Jag sitter på redaktionen, och har dessutom en man som är på vift.
Men det hindrar minsann inte mig från att sprida kärlek till er.

Därför - glad Valentin! Må fridens liljor kanta er väg. Puss!




Det ser ut som om jag ska göra "Imse vimse spindel". Men det är en synvilla.

Fundering

Alltså. Iskaffe är ju jättegott. Islatte och kaffeshake och allt sånt.

Varför är det då så otroligt äckligt med kallt kaffe? När man liksom glömmer bort sin latte, och sen tar man en klunk och det är iskallt och smakar helvete. Why? Jag får inte ihop det.

Tillbaks på ruta ett

Under kvällens jobbschlagerrejs har det konsumerats en pizza med extra allt, typ, och en hyfsat stor portion smågodis.
Behöver jag säga att jag inte tänker prova smaljeansen i morgon?

Orsaker till extas

1. Besöksrekord på bloggen i går. Tack läsare!
2. Jag kommer i mina smaljeans. Mina smalaste smaljeans. Träningen har gett resultat. Ha!

Storebrorsenergi!


Här sitter en älskad storebror och ser finurlig ut.

Jag hoppade på Arlanda Express i dag för en dejt med finaste finaste storebror som hade en timme innan flyget hem till Karlskrona.
Och även om vi bara hann ses lite mer än en halvtimme så var det sååå värt att få ta en fika med honom. Skönt att få sitta ner och prata lite, och få lite storebrorsenergi.
Bästa, bästa storebror!

Förbannade snö

I dag kör vi med jeansskjorta och leggings, och stor knut på huvudet. Som en riktig fjortis.
Och den stilen vill man ju gärna toppa med sköna sneakersarna. Men hur skönt är det med sneakers när det är snö och minusgrader? Nej just det.

Och det är väl just det som gör den där hårfina skillnaden mellan mig och en fjortis. Jag lämnar mina vit/rosa nike hemma och tar på mig praktiska (?) klackar.

Det hon vill ha...

Christer Sandelins "hon" ville ha honom.
Men den här hon, jag alltså, vill ha något annat. Och Hjärtat vet precis vad jag vill ha.

Just när jag hade gett upp hoppet på att känna någon slags glädje eller lycka över den här dagen (jag vet inte varför, jag har bara varit extremt låg i dag. Skyller en del på yttre omständigheter och en del på Ann Heberleins bok om ångest och självmordstankar, men annars vet jag inte varför.) så kom han hem med två små fantastiska saker. Två saker som jag delar kärleken till med Bert Karlsson och Ture Sventon. Han kom hem med två semlor.
Han visste precis vad han skulle göra när jag ringde och sa att jag var låg och att jag inte hade någon ork att gå på bokklubb utan hellre ville ligga i fosterställning i soffan med honom bakom mig i skedposition.
Då stod han där med två semlor.

Men eftersom den här dagen och den här dagens ingenting-känslor (när jag blir låg går jag in i ett ingenting. Känner ingenting, vill ingenting, vet ingenting om vad jag vill) också innebär att jag inte alls har lust att laga mat eller äta hemlagad mat så tänker vi först pipa ner till den lokala italienaren för en god pasta och lite rödtjut. Det känns som om det är precis vad jag behöver. Sen blir det semla och fosterställning.
Och så kanske morgondagen kan bli lite bättre. Ska vi inte komma överrens om det?

Hjälp!

Jo men nu kom jag på en sak. Min blogg har ju sett likadan ut i alla tider. Och så funderar jag på hur man får bloggen så där fin som folk har den. Alltså jag har ju ingen header till exempel. Och bloggen i allmänhet ser ju förjäkla tråkig ut.
Någon som är bra på kod som kan hjälpa till?

blankt

I dag är det tomt i skallen. Jag kommer inte på något kul att skriva.
Jag är helt uttråkad. Gör ingenting.
Har massa saker jag borde göra (lämna in matta på kemtvätt, bära upp saker på vinden, läsa klart bokklubbsboken, stryka, städa) men det är så tråkigt att jag inte kommer mig för.
I stället klickar jag planlöst runt på internet. Inget som händer på Facebook. Inga roliga tweets. Har redan läst allt på expressen.se. Inga blogguppdateringar. Men ändå, klick klick vidare till nästa sida som jag redan varit inne på.

Och resultatet av allt detta, och detta blogginlägg, kommer vara att ni som läser det här får exakt samma tråkkänsla som jag har just nu. Grattis!

Someday we´ll know

Åh! Grym låt på VH1 just nu.

http://www.youtube.com/watch?v=bDmA8qQKhMY&feature=fvst

...

När man läser en bok om ångest och självmordstankar är det ganska skönt att ha en kurrande katt i knät som man kan klappa på.

Det var mest det jag ville säga, faktiskt.

Och att uppföljaren på Anne Lundbergs fantastiska och prisade dokumentärserie "Himlen kan vänta" drabbade mig precis lika hårt som den första. Jag satt med tårarna rinnande ner för kinderna från början till slut i går. Från början till slut, i en timme. Det blir många tårar det.

Med eller utan?

Nu mina små fashionslaves till läsare. Nu ska ni få göra lite nytta också. Inte bara sitta där och bli underhållna av mig.

Vad säger ni om detta livsviktiga dilemma? Med eller utan mockaväst över den här outfiten?


Med.


Utan.

Tur att man inte ser så vindögd ut förresten...

Dagens housewife

Som den köksvirtuos man ändå är slängdes det ihop en skvätt söndagsmagi här i köket nyss.
Fläskfilégryta med svamp och syltlök, och så hemlagat potatismos med tryffelolja.
Nu är både magen och mannen nöjd.



Gött mos.

Ja det är våren, det är våren...

Eller nej, det är klart att det inte är våren.
Men när solen sken i dag värmde den faktiskt, och stod man där i solen och blundade och värmde den kalla nosen så kunde man i alla fall låtsas att det inte är nästan ett helt februari och troligtvis ett halvt mars också innan vi kan nynna på den där truddelutten.

Bästa vardagsfrisyren

Jag älskar ju att ha utsläppt lockigt hår. Eller utsläppt rakt. Eller uppsatt i knut. Kort sagt, jag älskar mitt hår.
Men, bästa och skönaste vardagsfrisyren just nu är ju ändå den sneda flätan. Går fort att göra och funkar i alla lägen och till alla kläder. Går att göra när man har en bra hårdag och en dålig hårdag. Är en grym räddare när man inte hinner tvätta håret men borde. Jag är sedan länge insnöad på flätan, som också känns roligare än en knut ibland eftersom om man har knut syns det inte hur långt hår man har. Och har man så förbaskat långt hår som jag så vill man ju visa det ibland.
Alltså, i dag slår jag ett slag för flätan. Love it.



Måste nog jobba lite på det här med bloggfotandet...



En annan vinterfavorit: mössa och thermobyxor. Har levt i mina thermobyxor den här vintern. Dåliga vuxenpoäng!


Inte så konstigt egentligen

Att lämna in kvitton kan ju vara det tråkigaste som finns.
Det skulle kunna vara lätt. Varje gång jag har åkt taxi eller gjort något utlägg skulle jag prydligt kunna skriva på kvittot vad det gällde och lägga i en mapp eller ett kuvert för att sedan ha allt samlat när det är dags att lämna in månadens skörd till chefen.
Nu är ju inte jag så organiserad. I stället släpper jag bara ner alla taxikvitton och annat i väskan, så för de ligga där löst och knögglas till, ibland så att man inte ser vad det står, och blandas med all annan skit tills det är dags.
Då, oftast samma dag som det är sista inlämningsdag, tar jag upp högen och försöker sortera. Taxi hem på natten, taxi i tjänsten, privat taxi som i stället hamnar i papperskorgen, privata kaffekvitton, oj, där var ett gammalt visitkort, och jaha, där var ett gammalt sl-kort för augusti.
Jag sitter där och svettas med min hög. Försöker komma ihåg vad anledningen till en taxiresa den 8 december var. Inte konstigt att jag tycker att det är tråkigt.



Ja men ni fattar ju. En enda stor röra av utlagda kronor som väntar på att få komma tillbaka hem till mamma.

Country roads take me home

Sommarens planer börjar smidas.
Det som från början var ett vårbesök i New York växte under en libanesisk vinlunch till en coast to coast på fyra veckor.
Och den planen var från början tänkt att bara gå i lås om vi fick resesällskap, jag och Hjärtat.
Men efter förra fredagens karatefylla utvecklades det till att vi åker ändå.
Så nu är det väl bestämt då, att vi drar västerut för att sedan åka bil österut i sommar.
Genom hela förbannade USA.

Planen är:
Flyg till San Fransisco. Bil längs den dära kustvägen ner till LA. Kanske en sväng till Napa Valley innan dess. Hänga där ett tag. I LA alltså. Eventuellt bil ner till San Diego (mest för att jag vill åka till Laguna Beach). Vidare till Las Vegas, med samma bil som vi tänker hänga i hela resan. Jag tänker mig cab. Jobbar på Hjärtat på den punkten.
I Vegas - gifta om oss i ett litet kapell. Kanske med Elvis, kanske inte.
Från Vegas ner genom öknen, Arizona, och allt det där, bort mot New Orleans. Bo på såna dära motell som man ser i filmerna, längs vägen.
Efter New Orleans vidare längs kusten genom hela den härliga södern bort mot Florida. Kolla in Miami. Spana in alligatorer i Everglades. Ner till Key West. Sedan upp, till New York. Kanske längs kusten, kanske med en avstickare till Nashville för att smaka lite på countryns förlovade land. Hänga i New York ett tag. Säga hej då till bilen. Flyga hem till Sverige.

Va? Va? Va? Vad säger ni om den?
Jag säger bra som fan. Jag är pepp!

Minns ni?

Den här och de andra kompisarna i samma familj skrattade jag mycket åt i slutet av 90-talet och början av 2000-talet.
Minns ni? De är faktiskt ganska roliga fortfarande.

2010 - Överkorsad geting

Nog för att jag tänkte när allt var så himla härligt 2008 och 2009 att lyckan inte varar för evigt och att det kommer att komma ett bakslag.
Men 2010 - kom igen. Riktigt så här jävligt behövde det väl ändå inte vara?

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0