Onsdag

Hemmamys på förmiddagen.

Långlunch på Hermans med Emma.

Söderhäng med höstorangea strumpbyxor och solglasögon - heja september! - och latte i take awaymugg.

Träning.

Middag och Idol med Hjärtat.

Sounds like a helt okej onsdag för mig.

Olika lika

Skådespelaren Ulf Larsson är död, ser jag här på morgonen.
Han blev bara 53 år och det är så klart jättesorgligt. Han var alltid så trevlig och gullig när man träffade honom.

En sak som dock förbryllar mig är att uppgifterna skiljer så mycket hos oss och i Aftonbladet.
Till oss säger hans sambo att de planerade bröllop nästa sommar och vi skriver att han hittades på badrumsgolvet.
Aftonbladet skriver att han hittades på hallgolvet och att de planerade ett bröllop till vintern.
Märkligt, kan tyckas.

Men som sagt, sorgligt.

Busiga familjen

Åh, jag har ju glömt att berätta om vad mina tokiga föräldrar gjorde.
Efter bröllopet åkte ju jag och Hjärtat till Paris i ett par dagar.
Storebror Kenneth och flickvän Cheek skulle möta oss på Skvasta för att få nycklarna till vår lägenhet som de skulle låna.
Men vad väntar mer på flygplatsen?
Jo, en pappa med videokameran i högsta hugg och mamma med en överbliven rispåse i handen med ris som hon kastar över oss när vi kommer gående.

Just då skämdes jag ihjäl och ville bara försvinna. Nu i efterhand tycker jag att det var ganska gulligt.

Och just nu, söndag på jobbet. Osminkad med huvtröja och sugen på pizza. Men det får bli något annat. Ska ju snart vara i beachmode.

Budgetspecial oktober

Det är inte bara regeringen som har en budgetplan.
Även Tess har planerat några åtgärder. Och oktober kommer att bli en prövningens tid kan jag säga. Ett litet experiment, för att se om jag kan klara av det.

Tre åtgärder under oktober månad
Under oktober ska jag:
1. Inte använda något av mina kredtikort, om det inte är i jobbet.
2. Inte åka okynnestaxi. Dvs inte åka taxi till jobbet bara för att jag är sen, eller åka taxi till en fest eller en träff bara för att jag är sen.
3. Låta bli att impulsshoppa saker som inte behöver, eller behöver för den delen. Detta gäller kläder, mat, skönhetsprodukter - ja det mesta.

Vojne, vojne. Det kommer att bli tufft. Men jag ska klara det. Jäklar vad stolt jag blir om jag klarar det.

Anywhere is paradise...

...when you're with the one you love, sjöng Stefan Andersson på det glada nittotalet. Säkert sant, men man kan ju hjälpa till lite på traven.

Så, här tänkte jag tillbringa lite tid i november. Längtar!

Söndagsmiddag

Efter världens största brunch på Clarion Sign med Hjärtat och Melinda tänkte jag att jag skulle vara lite husfruig i kväll.
Så medan Hjärtat kollade på fotboll med grabbarna delade jag rotfrukter som fick åka in i ugnen med lite olja, honung och timjan.
Jag gjorde en röra med fetaost, minifraiche, tryffelolja och oregano. Jag blandade ihop lammfärsbiffar med scharlottenlök, vitlök och ägg. Jag öppnade en flaska rött. Jag gjorde bubbelvatten i sodastreamern som vi fick i bröllopspresent. Jag gjorde sallad som jag sköljde som min man, kocken, har lärt mig.
Jag dukade, hällde upp vin och tände ljus. Hjärtat satte på Thåströms senaste skiva.

I bland gör det liksom ingenting att det är söndag. Inte om kvällen (och dagen också för den delen, hur härligt är det inte att slappa i solen på en brygga vid vattnet) tillbringas på det här sättet. Med det här sällskapet.



The husfru was here!




Älskade september! Tomt på bryggan. Varm sol. Hjärtat vid min sida. Couldn't be better.

Hur man förlorar bröllopsformen på sju dagar



Drick champagne



Ät steak bearnaise



Ät Ben & Jerrys-glass



Ät baguette med mycket fransk ost och drick vin till.



Drick frappucino från Starbucks med extra mycket grädde och kolasås.

Svårare än så är det inte.

Hej då liv*

Hej då normal dygnsrytm.
Hej då må bra och känna sig harmonisk.
Hej då tid för man och vänner.
Hej då träning och mat på regelbundna tider.

Hej huvudvärk.
Hej sömnproblem.

*Jag har alltså kastats tillbaka till kvällsjobbstillvaron.

På allmän begäran






Saker som irriterar mig del 57

Alltså det här med multipla språk på etiketter eller i bruksanvisningar. Vad är grejen?
Nog för att svenska, danska och norska är lika, men inte så likt att det inte blir sjukt jobbigt att läsa.

Som texten på Heinz ketchupflaska:
Det är vår/vores solmogna/solmodne tomater, vår/vores kunskap/viden samt passion som ger/giver Heinz ketchup sin unika/unikke smak/smag.

Ja men ni ser ju själva. Det är som om/hivs jag/jeg skulle/bör skriva mina/min blogginlägg på flera/mange språk. Det skulle nog ingen av mina i snitt 50 läsare om dagen orka med.

Det är killarna som är de känsliga

Vi tjejer får ju alltid höra att vi är så känsliga och bölar för allt.
Jag brukar definitivt böla för allt. När något är sorgligt. När något är fint. När det är "Extreme home makeover" på tv. Sista avsnittet av "Prison Breake". När någon håller tal på bröllop.

Men på mitt eget bröllop, då var jag som stålkvinnan själv.
Då var det männen som grät.

Mina pappor grät när de såg mig i brudklänning. Mina pappor grät när de höll tal.
Vännerna J och M, båda män, grät som små barn när jag höll tal till Hjärtat.
Hjärtat var nära tårarna när jag höll mitt tal. Mina bröder hade svårt att hålla igen när de höll sina tal.

Skönt med män som är i kontakt med sina känslor.

Den bästa dagen

Topp 6 över det fantastiska bröllopet (utan rangordning)

*Vigseln.
Om jag bara får välja en grej från dagen att göra om skulle det bli de fantastiska 30 minuterna. Jag har aldrig varit med om något liknande och så häftigt.

*Alla fantastiska tal som våra vänner och familj höll.
Trots att jag lyckades hålla tårarna borta var jag oerhört rörd av alla fina ord.

*
Vädret!
För första gången i mitt liv har jag haft tur med vädret. Och på den viktigaste dagen dessutom.

*Brudvalsen.
Att se hela festlokalen förvandlas till ett stort gungande dansgolv när alla bröt in i första dansen, vilken höjdare!

*Festen!
Att våra vänner kan festa, det vet vi, men vi hade aldrig kunnat drömma om något liknande. Klackarna i taket från början till slut. Amazing!

*Utgången till "All you need is love".
Ni som har sett Love Actually vet vad jag snackar om. Vi hade inga blåsinstrument och inte heller en gospelkör. Men vi hade kazoos och ett stort gäng familj och vänner som gjorde det till ett otroligt minnesvärt ögonblick.
När vi stod högst upp på trappan mot slottet och vände oss bakåt för att kolla in alla, det är en bild vi sent kommer att glömma.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0