Cancelled plans

Ja men det här blev ju verkligen en riktig skitvecka. Fy fan.

Den efterlängtade middagen i kväll blev inställd.
Hej då-ölen i morgon där jag skulle få träffa människor jag inte träffat på länge missar jag eftersom jag måste jobba i morgon kväll.
Och nu blev vinklubben som jag sett fram mot så mycket också inställd pga sjukdom.

Vad säger ni, ska vi inte strunta i påsken också? Kanske passa på att ställa in min födelsedag, semestern och julafton också när vi ändå håller på?

Bumps in the road

I bland tar livet oväntande vändningar och det blir inte riktigt som man tänkt sig.
Planer ändras och ledsamheter händer.
Då kan det hända att man blir lite tyst och inte har så mycket att säga.
Egentligen finns det massor man vill säga men håller tyst för att man borde.

Det var bara det.

Orsaker till extas

Nä, jag är inte ensam om att vara glad och vårsprittig de här dagarna, det förstår jag.
Den här dagen slår väl alla rekord i glädjeyttringar kan jag tänka, med solsken, lön och vårkänslor all over the place.
Men det är ju inte bara solen och våren som gör mig lycklig.
Här är mina främsta orsaker till att vilja springa ut bland vitsippsknopparna och skrika Ronja-skrik.

# Vinklubb med bästa vinklubben nästa lördag. Man längtar ju så man spricker!

# Rendevouz med finaste Amina på torsdag. Saknar så jag spricker.

# Tio dagar i Baku i maj. Ser fram emot så det finns inte.

# Slottsweekend i Dalarna i slutet på april. Kanske flyttar in!

# De kommande helgen. Trots att den kommer innehålla mestadels hemmahäng i ställer för cavatokigheter på stan. Trots att jag troligtvis åker på att städa och putsa fönster. Men åh vad den känns härlig ändå den här helgen. Första lediga hemmahelgen sen slutet på januari. Goda frukostar! Fredagsmys! Gymbesök!

(Ja jag vet att jag just avslutade något jag anser vara euforiskt med ordet gymbesök. Men jag har inte tappat det, jag lovar.)

Det finns dock några saker jag fortfarande önskar mig.

#Thailandsresa.
#Blombud. Gärna till jobbet.
#Londonresa.
#New York.

Först till kvarn att uppfylla! Go ahead punk, make my day.

Best of fjällen 2012

I helgen var det alltså dags för den årliga fjällresan med gänget. Den som alltid är helgen efter Melodifestivalens final.
Klövsjö var platsen och underbart härligt var vad det var.
Jag tänker inte tråka ut er med alla detaljer, utan listar därför det absolut bästa.

VÄDRET
Vårt gäng har oftast lite otur när det kommer till vädret på fjällsemestern. Regn, snö och rusk och kanske lite sol.
Men i år - ay caramba! Det var strålande sol från början till slut, behagliga plusgrader och allmänt mys.



FREDAGEN
Lätt en av årets hittills bästa dagar! Den började med mysig frukost i stugan, fortsatte med några timmar fantastisk adrenalinkickande skidåkning i perfekt snö (längesen jag njöt så mycket av att åka) och avslutades med middag och shotsbonanza i stugan. Där emellan var det ölpaus på fjället, lunch i solen, afterski och shots i duschen.



TÅGET
Om någon tittade in i stugan just då måste de trott att vi var tokiga. 11 vuxna och tre barn som dansar tåget runt runt på nedervåningen, in i tvättstugan, runt matbordet, i sovrummen. Anledningen var att vi pratade om att vi på Hjärtats och mitt bröllop dansade tåget till "You can cal me Al" och att vi under kvällen skulle göra samma sak om den kom, oavsett om det var under middagen eller vad vi gjorde då. Så, när vi sitter där vi bordet, mitt under middagen och låten kommer, då flyger vi upp och dansar tåget i nästan hela låten. Sen återgår vi till det normala. Fantastiskt.


SÄLLSKAPET
Att varje år, samma vecka, få åka iväg med några av sina bästa vänner är en lyx! Vi har haft så mycket kul med det här gänget, både i fjällen, på nyår i olika städer, på midsommar eller bara när som helst. Den här helgen bjöds jag bland annat på nyponshots i duschen (tack Sara!), ovan nämnda tåg (tack Jutten för bra initiativ) och kramp i magen efter att några av oss ägnat den sena lördagsnatten åt att fästa elektroder på kroppen och utsätta sig för ström (tack bland andra John, Jutten, Nicke och Johan - och inte minst Frida som bidrog med den tekniska utrustningen).
Tack vänner, ni är fab. Love you all.

Frukostlyx

Om ni bara visste så mycket avundsjuka suckar jag får när jag berättar att jag bor på hotell fyra-fem nätter i veckan under den här perioden. "Åhhh, hotellfrukost", suckas det i parti och minut.

Och ja, jag kan förstå de vars morgnar består av kladdiga leverpastejsmackor och barn till höger och vänster och stress till jobb och dagis. Tanken på att då få sitta vid en härlig hotellfrukostbuffé och i lugn och ro äta frulle, andas osv osv måste ju vara himmelsk.
Men låt mig berättar hur det är när man tvingas äta hotellfrukost flera dagar i veckan:

1. Alla hotell har samma sortiment i princip. Trist bröd, fil, småvarmt, några tråkiga pannkakor, juice ur någon automat som inte har rengjorts på ett halvt sekel. Löskokta ägg som har rinnande vita. Hårdkokta ägg som är gröna.

2. Äggröran kommer färdig på någon påse och smakar ingenting. Baconet är vidbränt eller saggigt ostekt.

3. Går man upp tidigt får man trängas runt bordet för att plocka på sig lite frulle. Sedan måste man slåss om en plats eftersom det är fullt i matsalen. Dessutom är ljudnivån jämförlig med den på ett dagis.
Väljer man i stället att sova länge och äta så sent som möjligt möts man av några få torra brödbitar, keso och senap i youghurtskålen och personal som håller på att torka av borden.

Inte så lockande va?

Då är hemmafrukost ett mycket bättre alternativ, trots att man får göra jobbet själv.
Lugn och ro, och inga ogenerösa öppettider. Tulpaner på bordet. Gott kaffe. Mumsig färskpressad apelsin- och blodgrapejuice. Perfekt äggröra. Fräscha grönsaker. Och man kan komma ner till frukosten och se ut precis hur man vill. Bättre än så blir det inte.

Wish I was special

För övrigt önskar jag ofta att jag var en såndär briljant och smart människa. Ni vet, rätt och speciell. Speciell är det viktigaste. Att man liksom är så där unik och har någon talang som får utlopp i något kreativt.
Skriver och bloggar och twittrar roligt och har svarta kläder och är helt besatt av något obskyrt band och så jävla bra på att marknadsföra sig själv och får ta plats, plats, plats och svänger sig med en massa uttryck och bara är så där cool.
Jag önskar det ofta.

I stället är man någon medelmåtta utan talang som sitter i någon kranskommun utan stil och är alldeles plain i sina åsikter och bara ser alla andra segla förbi och ta plats och börjar inse att det inte beror på att världen är orättvis utan att jag helt enkelt inte är bättre än så här. Och så vet jag att typ 5 personer kommer att läsa det här, för fler unika besökare än så har jag inte.

Jorå, det går bra nu.

Mello-final

Sjukt spännande nu, hur det ska gå på lördag. Eller inte?
Oddsen på Loreen är nu så låga att det enda som kvarstår är spelstopp.
Samtidigt har oddsen höjts på den enda personen som verkligen vill vinna - Danny.
Vilket raffell!

Det pratas mycket om Ranelid och Thorsten Flinck, och vissa säger att någon av de kommer att vinna.
Men jag vet inte jag. Vi ska komma ihåg att det i finalen också finns en internationell jury som har hälften av rösterna.
Och jag har svårt att se en vinst för Ranelid eller Flincken där.
Men vet vem, konstigare saker har ju hänt förr.
Men jag sätter ändå mina pengar på Loreen. Eller nej, det gör jag inte för det är så låga odds. Men ja, jag tror hon tar hem det.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0