Till exempel

Vad ska man då fylla blävember med för att det ska bli roligt och festligt och skoj?
För mig räcker det inte med att göra skoj grejer på helgerna, jag behöver göra saker i veckorna också.
Speciellt eftersom mina helger blir lite kortare då jag skriver idolkrönika varje fredag.
Så både helger och vardagar måste vara roliga.
Här är lite exempel på vad som ska lysa upp blävembermörkret:

*Date med fina kompisar, typ Emilie, Hanna och Monika.
*Biodejt med Amina.
*Nyköpingshäng med middag hos landshövdingen, sleepover hos mamma och pappa och häng hos och med finaste bästa Sara.
*Träff med vinklubben.
*Mat och vinmässa.
*Melissa Horn (gud hör bön).
*Födelsedagsfirande.
*Kanske besök från Göteborg.

Sådärja. Tänker man på allt det här roliga, och på allt roligt som faktiskt händer på jobbet just nu, då blir allting faktiskt lite ljusare.
Och sen är det december och då händer det ännu mer roligt (London tex!) och så är det jul och allt känns mycket bättre.
Så kom igen då november, försök trycka ner mig. Du ska inte få lyckas.

Blävember

I morgon börjar min absolut värsta månad och jag har redan ont i magen inför den.
Oktober och november är alltid tunga för mig, november tyngast. Men det här året har varit värre än någonsin.
På grund av att det är tungt på flera håll, så klart, men också det här med höst alltså. Det bara suuuuger musten ur mig.
Och ändå har ju oktober varit snällt mot oss, visst har det. Sol och fint väder väldigt ofta.

Vädret i dag, sol och tio grader varmt, får mig att minnas förra november som var alldeles ljuvligt.
Då befann jag mig ju i världens bästa stad, London, och hade världens roligaste jobb och det var inte alls tungt och jobbigt. Bara underbart och härligt (förutom att det var ensamt utan någon att krama) och innehöll förutom massa, massa, massa jobb roliga besök, en kärlekshelg i Paris och mycket mer.

Nu gäller det bara att försöka fylla november med så mycket roligt som möjligt så att vi kommer igenom det helskinnade.
Och så kan man ju alltid tänka på att det bara är fem jobbiga månader kvar. Fem jobbiga månader tills vi får njuta av två härliga. Upplyftande, eller hur?

Fredagsfin

Skulle tagit en hel bild för att visa hur fin jag hade gjort mig inför stjärnorna i "Så mycket bättre" och pressträffen med dem i morse, men det är så svårt att få till det här på jobbet.
Så istället för helbild får ni en halv, och så får ni tänka er de svarta paljettajtsen och de svarta bootsen som jag har till. Okay?

Fair play?

Jag är en person som alltid förordar fair play. Eller kanske snarare inget spel alls.
Bara köra på på ett schysst sätt, utan strategier. Mest är det väl för att jag är en oerhört dålig strateg. Skulle förlora vilket krig som helst. Och tycker inte att det ska behövas liksom.

Men har nu fått reda på att en person verkar köra fulspel, som påverkar mig.
Och hamnar då i ett kval. Ska jag fortsätta på min inslagna linje, men då riskera att bli överkörd gång på gång med efterföljande frustration och magont, eller ska jag sänka mig till den personens nivå och ge mig in i (ful)spelet?

Jag vill ju säga det första. Men jag är så jävla trött på att bli överkörd och förbikörd och inte få en fair chans, att det lutar mer åt det sistnämnda. And it ain't gonna be nice.

Let the games begin, bitch!

Happy times!

Om ni bara visste vilken bra morgon det här blev till slut.

När jag kom till Espresso House som vanligt för den livsviktiga kaffen stod han där, min favoritbarista som egentligen har gått till en annan kaffebutik. Han gjorde ett tillfälligt inhopp, sa han.
Ni minns ju att det har varit lite si och så med kvallen på baristorna där den senaste tiden.
"Det vanliga, med lättmjölk", frågade han som om det var det mest självklara i hela världen och jag nickade lyckligt.

Det absolut bästa med det var inte att allt var som vanligt då, utan att de två som jobbade sist när jag röt ifrån (eller, jag röt inte som en tiger, snarare lite försiktigt som en huskatt) och berättade för mig att de minsann inte kunde minnas vad jag skulle ha eller se till att det alltid blev helt rätt, de jobbade i dag också och hörde alltså proffset ta min beställning. Man ba: yes!

Sen kom jag till jobbet och hade fått ett mail som gjorde mig jätteglad. Beklagade mig i går i tidningen över att jag inte hade någon biljett till Melissa Horn i Sthlm i slutet på november. Men nu sörrni, nu har jag vips det.

Bara hoppas att resten av dagen fortsätter på samma succéartade sätt. Men med middag med finaste Skarpen i kväll kan det väl inte bli annat än succé, tänker jag.

Söndag

Fin dag i dag, ändå.

Överlevde gårdagens 40 x 4-fest med rockband, hotshots och fireball-paus på O'Learys och nattfalafel på kebaben.
Vaknade förvånansvärt pigg på hotellet, åt frukost och tog sen en lång och härlig promenad genom Söderhamn.
Var uppe på kyrkogården och vid graven, gick på Söderhamns egen highlinepark vid det gamla tågspåret och tillbaka till hotellet i höstsolen.

Nu hemma i Stockholm igen med mysbyxor, soffa, kurrande katt i knäet och en kanelbulle som väntar på att bli uppäten.
Sitter och tar del av mailskörden med reaktioner på veckans Idol-krönika.
ENBART män som har mailat, upprörda över att jag hade mage att använda så starka ord som att kalla juryn för tre griniga, skalliga gubbar - shame on me!

Här, lite axplock ur mailen.

"Några bittra permanentade kärringar tyckte bla-bla-bla… Ja, den man som skrivit så hade nog fått veta att han levde, men troligen kommer du undan helt utan konsekvenser. :-/ En bit kvar innan vi lever i ett jämställt samhälle, tyvärr."

"Skallighet är ett handikapp som man inte skall raljera om. Jag skulle aldrig säga att du är mullig och ful"

Uppenbarligen en öm tå det där. Ja, vad svarar man på det liksom. Uppenbarligen kommer jag inte undan utan konsekvenser eftersom jag får de här mailen. Och var det inte just mullig och ful du kallade mig?

Oh well, jag är van. Det här var långt ifrån det värsta.
For the record tycker jag att skalliga män kan vara riktigt heta, om de är skalliga på rätt sätt.

Nu ska jag fortsätta njuta av min härliga söndag och äta min kanelbulle så att jag kan bli lite mer mullig.
Puss på er.

Torsdagsenkät


Vad åt du till frukost?
En kopp kaffe före powerwalk. Äggröra, skinka, gurka, en halv grapefrukt och te efter.

Vad har fått dig att skratta idag?
Mitt eget beteende och brist på karaktär.

Vad har du på dig just nu?
Svart klänning med vita prickar, röda strumpisar, svarta boots.

Hur ser resten av dagen ut?
Transkribera en intervju (minst), skriva ut en intervju och en artikel, äta matlådemiddag på jobbet, åka hem. Sova.

Vad händer i morgon kväll?
Middag med bror och familj några till, kolla Idol, skriva krönika om Idol. Sova.

Och på lördag?
Då åker jag till Söderhamn och går på 40-årsfest. Hasse och 3 till som ordnar med middag och band och festlokal och hela tjottabalongen. Över 110 personer kommer. Slår klackarna i taket och somnar, säkert ganska full, i en hotellsäng. Kanske efterfest i hotellpoolen innan jag somnar. Fast först måste jag städa föreningens takterrass på morgonen.

Och på söndag?
Äta hotellfrukost. Ta en pizza i Söderhamn innan hemresan till Stockholm kanske? Däcka i soffan.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan
Den här veckan har faktiskt varit ganska pissig to be honest. Men jag har gjort en hel del givande intervjuer, fick fint beröm i dag och den här dagen var 5 getingar mestadels. Det absolut roligaste var att jag fick en inbjudan från landshövdingen i Sörmland till en middag i november. Och så hade jag ett fint telefonsamtal med min älskade mamma nyss.

Och det absolut sämsta/tråkigaste?

Vädret, hösten och deppen.

Hur lyder dina senast tre inkomna sms?
"Haha, fett namn! Kör det som byline! Vi kan träffas i hotellobbyn. Syns snart kram."Kan vara alger" och "Si senorita!".

Vad dricker du i helgen?
Bubbel, vin, kaffe och resorb.


Vatten på min kaffekvarn

Kaffesorgligheterna fortsätter.
I morse, när jag som vanligt beställde min LATTE MED LÄTTMJÖLK (ja, exakt så tydligt sa jag faktiskt), hör jag killen som nu verkar vara chef där upprepa min beställning. Han säger faktiskt latte med lättmjölk.
Men sen ser jag ändå hur tjejen som gör kaffet häller upp vanlig jävla latteartmjölk i det där kärlet som de värmer mjölken i.
"Och så tar jag gärna lättmjölk, som vanligt", säger jag lite glatt.
"Jaha, oj. Ja, men lättmjölken är slut", säger då killen som tog OCH upprepade min beställning.
"Och om du ska ha lättmjölk måste du säga det, vi kan inte veta det.", säger han sen.

Jag suckar, och mumlar att jag ju visst sa det och lägger sedan till att jag beställer latte med lättmjölk VARJE dag.
Får då höra att det är så många så det går inte att komma ihåg, och att om jag beställer varje dag i fyra års tid kanske de kan komma ihåg.

Jag svarade: "Ja, det är ju bara två år nu, så det är så klart att ni inte kan veta det."
Borde sagt att deras kollega och förra chef faktiskt kom ihåg det efter en vecka. Men det gjorde jag inte.

Mer om kaffe

Ni minns i förra veckan när jag blev så förbannad för att jag inte fick något finkaffe?
Tänkte att jag skulle motverka detta i dag genom att gå ner till Scoopet lite tidigare för att beställa min latte.
Vad tror ni händer? Jodå, jag får kaffe, men det är slut på stora muggar, får jag veta. Och hon som jobbar där har kanske läst min blogg eller så är hon också bara sur för att det regnar för hon är rent av otrevlig.

Och ni ska veta att det här är inte den enda negativa kaffeupplevelsen jag har haft den senaste tiden (bortsett från förra veckan dårå). För vad har hänt? Jo, min favoritbarista på Espresso House vid Fridhemsplan som räddar min morgon sisådär fem dagar i veckan och alltid vet vad jag vill ha och småsnackar och är glad och trevlig och så - han har slutat!
Jo, för han var chef där, men nu har han blivit chef på den andra nyöppnade i Västermalmsgallerian och de som jobbar kvar på "min" espresso house klantar liksom till det varje gång.

Typ varannan gång glömmer de bort att jag ska ha lättmjölk, trots att jag säger det JÄTTETYDLIGT och så får jag stå där och vänta de extra fem minuterna det tar att göra en ny kaffe medan bussen som jag skulle tagit till jobbet hinner avgå och jag blir ännu mer sen än vad jag redan är.
Eller så bränner de mjölken eller så blir det inte gott. Jag saknar han den andra.
Men oftast är det gott och Espresso House är fortfarande min räddning och jag önskar att det fanns en espresso house typ under mitt skrivbord så att jag alltid kunde få mitt kaffe därifrån.

Och hörrni, förlåt mig. Jag inser hur tråkigt det måste vara att läsa den här bloggen när jag är en sån surkärring hela tiden. Men det här vädret. Den här hösten. Den äter upp mig. Tar allt som är glatt och fint och härlig och smutsar ner och trasar sönder. Det finns inget glatt i mig just nu känns det som, och då är det inte så jävla lätt att vara glad i bloggen heller. Men det kommer säkert att bli bättre. Som en kollega konstaterade nyss: någon gång blir det väl vår.

Bäst just nu

Veckans "Bäst just nu". Tisdagarna är alltid mina på den punkten. Den här är alltså i dag.





Fladderbyxor

Trots att jag hatar hur det fladdrar runt benen när man går så tycker jag ju ändå att det är rätt snyggt med vida byxben. Såna som jag och Sara kallade fladderbyxor back in the days.
Jag måste således öva på att tänka bort och irritera mig på det där fladdret.
I går övade jag och såg ut så här:



I dag övar jag i utsvängda jeans och randig tröja, men eftersom jag är i princip osminkad och med ofixat hår får ni ingen bild på det nu.

Annars då? Inte så mycket. Skulle helst vilja sätta livet på paus.

Helgen

Redan fredag?
Otroligt nog har den här veckan gått jättefort, även om det samtidigt har känts som om den gar sniglat sig fram.
Konstigt det där.

Så, vad händer i helgen då?
Inte mycket, men ändå en hel del.

Fredag:
Åka till PUB och hämta ut jackan jag har hängt undan.
Kolla på Idol och skriva krönika.
Äta stora mängder ost och belöna färdig krönika med ett glas vin eller två.

Lördag:
Vara barnvakt åt gullungarna Anton och Alicia medan deras mamma och pappa är på bröllop. A- all day. A - all night.

Söndag:
Återhämta mig efter barnvaktandet.
Träna.
Gå på bio med Mini. "En dag". Kommer troligtvis att bli besviken.

Sen är det måndag och jag kommer återigen vakna för sent, inte ha tid för frukost och behöva stressa till jobbet.

How to piss me off, step one.

Vill ni ha ett tips på hur man gör mig förbannad och less? Förvägra mig rätten till en god kaffe.
Min lilla eftermiddagstreat är att gå ner till café scoopet ner vid entrén och köpa en latte. Det är en av två kaffe jag dricker under dagen oftast, en god latte på morgonen och en på eftermiddagen. Jag slipper helst automatkaffet på jobbet eftersom jag tycker att det gör mer skada än nytta.

Åker således ner till scoopet här på eftermiddagen för att köpa min kaffe, när hon som jobbar där meddelar att de har gjort rent maskinen. Redan vid lunch! Så efter lunch går det inte att få en latte alltså.
Hon meddelar att det finns ett annat ställe i DN-skrapan. Men där är det en färdig automat, typ Pressbyråns kaffe. Vilket jag också gärna undviker.
Jaja, ingen fara skedd, tänker jag och kilar iväg till Il Piatto snett över vägen. Får lite frisk luft och solsken i ansiktet samtidigt som jag får gott kaffe. Win-win liksom.
Men nej, det går minsann inte för sig. För de stänger om fem minuter och har redan gjort rent kaffemaskinen. Så att de ska kunna stänga prick. Men va fan! Är det viktigare att gå hem prick än att sälja sina kunder en kopp kaffe?
Tänk om jag skulle tänka så? Lämna artiklarna halvfärdiga bara för att min arbetsdag är slut egentligen.
Jävla typtag.

Så nu sitter jag här, med mitt automatkaffe från fiket. Och är på jävligt dåligt humör, det ska gudarna veta.

Jackjakten är över

Tack för all hjälp angående jacka. För jo, även om det inte är så många som har kommenterat här i bloggen har ni alla varit väldigt behjälpliga i mitt val.
Och nu har jag alltså valt. Och det blir faktiskt den som jag hittade allra först och som jag har haft som favorit hela tiden. Det är inte så många här i bloggen som har tyckt att jag ska ta den, men det är den mitt hjärta klappar för.
Det blir... *trumvirvel*... den minimalistiska från Minimarket.
Den är undanhäng på Pub och i kväll efter jobbet åker jag och hämtar hem den lilla godingen. Bild kommer när den är i min ägo.

Var förövrigt på butiksöppningen av nya Boss Store på Biblioteksgatan i går kväll. Drack bubbel, åt lite snittar och spanade in Adrien Brody och Chloë Sevigny. Jag var där för Chloë och Mini för Adrien.
Adrien var trevlig och log. Chloë var mörkhårig och sur. Mycket besviken faktiskt.

Nu: skriva ut en intervju. I kväll: Jobba från soffan. Idolkrönika till i morgon.

Men låt Beyonce va!

Först kom uppgifterna om att Beyonce är gravid.
Sen valde hon att själv bekräfta det på MTV-galan.
Och så dröjde det inte länge förrän folk började ropa varg hit och dit och hävda att det är fejk.
Det har pratats om att hon ska ha anlitat en surrogatmamma, men inte vill gå ut med det.
Men så finns det ju ändå bilder på henne i bikini, där man ser en mage puta. Kära nån, hur är det egentligen MED hennes mage och graviditet.

Senast i raden är TMZ.com som har lagt upp ett klipp från en tv-show i Australien där B är på besök. När hon sätter sig ner viker sig magen på ett konstigt sätt, vilket enligt de då är ett tecken på att hon fejkar.

Men alltså ursäkta mig. Kan vi inte bara låta henne vara? Tänk om hon har fått ett missfall, men inte vill berätta det för hela världen som spekulerar i hur allting är? Det lär väl märkas om det pluppar ut en unge sen eller inte, eller hur?

Gnägg?

Men vad ÄR det med att alla verkar vara gamla hästtjejer?
Och att varenda jävel när de har passerat 25-30 ska ta upp sina gamla ridkärriär och ge sig ut till stallet och rida ut i skogen och beskriva denna hästromantik/erotik på bloggar, facebook och twitter.

Vad är alla gamla gymnaster/badmintonspelare/kanotister? Va? Känner mig lite ensam här.

Saker jag längtar efter/till

*London.
*New York.
*Thailand.
*Vintersemester.
*Mina svarta palettajts.
*Vinhäng med fina vänner.
*Kyssar.
*Finaste bästisen.
*Mina syskonbarn.
*En vältränad kropp.

Jag förstår er

Är ni lite besvikna på mig nu? Tycker att det kanske är lite tråkigt att gå in och och gång på gång upptäcka att det inte har hänt ett skit?
Ja men jag förstår er. Det ÄR ju skittråkigt.
Men det är bara lite tomt just nu. Finns inte riktigt några ord.
Eller, det finns massa ord men inget jag kan skriva här just nu.

Så det får fortsätta vara lite tråkigt ett tag. Jag ber om ursäkt för det här och ber om ert tålamod och att få återkomma.
Tack, tack.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0