Skryt skryt skryt skryt

Hertiginnan af Uppsala undrar i en kommentar:
Hur mycket kan man skriva om sitt liv i sin blogg utan att det ska uppfattas som skryt? ?

Hmm, jag vet faktiskt inte. Personligen tycker jag inte att mitt liv är speciellt mycket att skryta med, så jag tänker nog fortsätta på den inslagna banan.
Så om det stör dig Hertiginnan kanske du helt enkelt inte ska läsa? Jag har svårt att tänka mig att det är någon som tvingar dig.

Ska vi säga så?

.....

Jag drar till stranden nu, bara så ni vet.
Sayonara suckers!

Na na na na na na na na... BATMAN!

Just hemkommen från en sen kvällspromenad gjorde jag en lika delar fascinerande som skrämmande upptäckt:
Utanför vårt hus bor det mängder av fladdermöss.
Fascinerande eftersom det är sjukt coola djur. Det är häftigt att se dem susa förbi i full spätta utanför fönstret.
Skrämmande eftersom det blev lite Hitchcockigt när sisådär 20 batmans ven över mitt huvud när jag skulle gå in i porten.

Uppenbarligen är huset där vi bor något slags fladdermusnäste. Fast det är bara nu den senaste tiden som de har gjort sig synliga. Jag har aldrig sett dem när jag kommer hem från jobbet mitt i natten.
Vilket, självklart, får mig att fundera på var de håller hus annars.
Vi har en ganska stor vind. Kanske bor de där.

Det är en lite smått fantastisk tanke att tänka sig de små fladdermössen boendes på vinden.
Kanske de till och med fixar en mysig vinterboning i mina gamla uggs eller i några varma raggsockar.
Tråkigare husdjur kan man ju faktiskt ha.

Alltså, vakterna på Berns...

Jag gillar verkligen inte otrevliga och stroppiga dörrvakter. Det är tyvärr inget ovanligt att vakterna i Stockholm är både otrevliga och stroppiga, men när de därtill också behandlar mina vänner illa blir jag jävligt less.

Det är väl inte första gången någon klagar på vakterna på Berns, men jag förstår verkligen inte deras problem.
I går var jag och tre andra tjejer ute. Två blondiner och två systrar vars pappa kommer från Pakistan. De har alltså lite utländskt utseende.

Vi ställer oss i kön till Berns, som är ganska obefintlig eftersom det inte är så mycket folk. Vi ska till terassen och det är inga problem, vi blir bara upplysta om att det är gayparty där och vakten frågar oss typ tre gånger om det är okej med oss. Eh...what?
Anyhow, vi är där ett tag, sen ska vi gå ner och kolla in klubben 235:1 i källaren, vars hype jag faktiskt inte förstår mig på. Sjukt dålig musik, skitnödiga bartenders och ingen speciell lokal. Ändå ska det vara så jävla ballt och du kommer inte in om du inte känner någon på listan eller är allan brallan.
Att komma förbi första vakten och få stämpel är dock inga problem, men när vi kommer ner och ska gå in på själva klubben tar det stopp.
Först går den andra blondinen, och hon kommer in utan att de tittar på hennes stämpel.
Efter henne går systrarna A och S och sist går jag. När A kommer fram säger vakten att hon inte får komma in. Men jag har stämpel säger hon, varpå vakten säger att hon inte har det. Hon ber honom då kolla armen, och han säger då att hon har den på fel arm och inte är välkommen.
Då vänder sig E, som gick in först, och visar sin stämpel och säger att hon har samma.
Först efter lite gruff kommer vi in alla fyra.
Jag är övertygad om att jag och E inte hade varit med hade A och S inte kommit in alls. Enligt S är det dock inget ovanligt.
Så sjukt tröttsamt.

När A sen ska gå in och säga hej då till sin syster efter att vi gick upp och dansade på gayklubben kommer hon inte in igen. Någon förklaring får hon inte.
Nu var det i och för sig ingen förlust eftersom klubben var sjukt tråkig, men det är saken i sig som är så tråkig.

Jag tio år tidigare

Min norska vän Tore la upp lite gamla bilder på Facebook.
Från 1998. Tio år sedan.
Det är både fascinerande och skrämmade att se sig själv på tio år gamla bilder.


En korthårig Tess, 20 år gammal. Bilden är tagen på en fest i Bergen, där jag bodde på den tiden. Bredvid mig sitter min söta kompis Reidun.

Solsystemet i miniatyr

Åsa, du kan väl visa den här för Daniel, som ju undrade.

I Söderhamn finns Neptunus. Resten framgår av bilden nedan.
Och nej, de flesta av er har inte en aning om vad jag dillar om nu.

Vardagsrummet - Tess: 0-1

Äntligen.
Grantapeten är beställd - och betald.
Nu finns det ingen återvändo. Det blir en grantapet i vardagsrummet.
Jag längtar tills den är uppe.

Den lilla hemmafrun

Det är ju det jag alltid har sagt, jag skulle bli en utmärkt hemmafru.
Efter dagens gärningar tror jag till och med att min kära mamma skulle vara stolt över mig.

Min mamma är, utan att tveka, Sverigemästare på städning.
Dessutom vägrar hon konsekvent att använda mopp. Hon litar inte på dem, säger hon.
I ställer ligger hon där på knäna och skurar golven med trasa.

I dag skurade jag golven mamma-style. Vi har nämligen vita trägolv som ska skuras med speciell vit golvsåpa och jag fick för mig att det blir bättre om man skrubbar för hand med trasa i stället för med moppen.
Och efter nästan en timme på alla fyra måste jag säga att resultatet blev mycket bra.

För att ytterligare förstärka duktighetskänslan tänkte jag ta en omgång till när Hjärtat åker iväg och spelar golf strax.
Som sagt, en utmärkt hemmafru.

Hemma

Hälsingland var sweet.
Grillning varje dag, vedeldad bastu varje kväll och bad i 16-gradigt vatten.
Mängder av vin, mys på stranden och umgänge med fina kompisar.
Dessutom båtutflykt till Albertina i Skärså med bräckt gravad lax på menyn och glass med hjortronsylt.

Nu är jag hemma igen och sitter som bäst och flurar på vad jag ska göra resten av semestern.
I dag tror jag att det blir lite hemmafix och städning. Jo jag vet, det låter tråkigt, men någon gång ska det ju göras också.

Just nu: Frukost och byte av radiokanal. Jag KLARAR INTE AV den där idioten som har Brunchrapporten på P3.

Semestertider

Jag ber om ursäkt för min frånvaro.
Men jag har ju semester.

De senaste dagarna har jag tillbringat med personer jag tycker om.
Hjärtat, till exempel.
Och två personer som jag inte träffar så ofta, Ida och Åsa, som jag också tycker om.

I morgon, efter en kort mellanlandning hemma i Sthlm, bär det av ut i den hälsingska skärgården.
Grill, vin, bastubad och utedass för hela slanten.
Åh, det är jobbigt att ha semester.

Bröllopsbestyr bröllopsschmestyr

Jag tror att jag håller på att bli smått galen.
I en ungefär ett halvår har jag kollat på olika bröllopslokaler till bröllopet som ska vara NÄSTA augusti.

Har de inte varit för dyra har de varit för fula.
Har de inte varit för små så har de stängt klockan ett och så vidare och så vidare.
Första lokalen som vi kollar på blev vi helt kära i, men den var lite för dyr.
Så vi funderade och tittade på andra lokaler.
Under tiden som vi funderade hann några andra jävlar som var ute i för god tid boka upp alla helger i augusti.
Jag har nu lärt mig ett nytt ord. Preliminärboka.
Det är det de jävlarna har gjort. Varenda jävla datum.
Sjukt irriterande.

Nu står vi där utan lokal och utan datum i augusti.

Men, eftersom jag nu har lärt mig att preliminärboka satsar jag på att bli preliminärbokarnas mästare.
Har lagt in en bokning på ett ställe som vi egentligen inte vill ha, första helgen i september, och lagt in en förfrågan på drömstället samma helg.
Samt börjat styra upp ett tredje ställe i augusti ev början på september.
In your face bridezillas!

Vi hade i allafall tur med vädret

Ibland, inte så ofta, men ibland har jag tur.
Som i dag.

Har hängt på Skansen hela dagen i strålande sol.
Släpade tunga kassar hela vägen från Solna centrum och hem och såg de mörka molnen hänga över mitt huvud.
En halv sekund efter att jag gått in genom porten öppnade sig himlen och ett skyfall grande med tillhörande åska bröt ut.
Jag menar verkligen en sekund.
En sekund från att bli en dränkt katt.
Det om något måste väl vara tur?

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0