Tills dess...

... får ni en bild av yours truly på jobb i Stockholms stadshus. Är man där måste man ju ta en bild i nobeltrappan liksom.


Listan

Den här listan hittade jag på en annan blogg. Och eftersom jag är en simpel tjyv snodde jag den rakt av.
I morgon kör vi. Är ni med?

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Helgen vecka 8

Nämen, vad är det som står där och gläntar på dörren och vill ut? Är det inte en helg? En ledig en dessutom?
Joho, visst är det det.
Och som den ska utnyttjas. För att riktigt maxa helgen inleder jag den redan i dag, med dinner and drinks med två av min journalistklass finest - Ullis och Emma. De tre thailandsmusketörerna återförenade för one night only. Det kan ju bli hur bra som helst.

Fredagen då? Jo, lunchdejt med Skarpen och Charlie, hyrbil och förhoppningsvis nya skidkläder, ikeabesök och på kvällen efterlängtad vinklubb. Som jag har saknat och längtat.

Lördagen fylls av mer hyrbilsäventyr (förhoppningsvis inte allt för bakis), tacos, Melodifestival, bubbel, förhoppningsvis några shots och dans dans dans! med Amina. Happy times! Bring it on Sthlm, visa mig varför jag har saknad dig.

Söndag skulle ju egentligen vara stora onepiecedagen. Ser framför mig sparkdräkt, nygräddade våfflor, en film.
Men, med en smartbox på restaurangbesök som går ut på måndag kan det tänkas att det klämms in en liten middag också innan helgen är slut.

Känner att det här kan bli en succéhelg utan dess like. Och det bäst är att jag har tränat tre gånger den här veckan, så jag känner verkligen att jag har gjort mig förtjänt av denna dekadens.
Så kom igen helgen, nu ska jag ta dig på en åktur du sent kommer glömma.

Da bling

En läsare av bloggen undrade om halsbandet jag har på flera av bilderna.
Vad det är för halsband och om jag använder det varje dag.



Blinget i fråga

Jo, så här ligger det till. Halsbandet, som var ettårig bröllopspresent från mig - Hjärtat och jag har ett varsitt - bär jag varje dag, hela tiden. Enda gången jag tar av det är när jag duschar.
Det är ett namnsmycke med texten "Therese Fredrik 5/9 2009". Alltså våra namn och vigseldatum.


Min utsikt

Så här ser det ut när jag öppnar mina ögon på morgonen här på hotellet i Linköping.
Hade gardinen varit öppen hade jag sett Linköpings skyline.
Nu ser jag i stället de fina blommorna som min fina man skickade med blombud i går.



Jo, det låg praliner i paketet också. Gulle.




Kärlek.


Dågarna

Det är ju dågarna man minns, som Mads Mikkelsen säger.
Och de dågarna vill man ju inte bara dega bort.
Lika bra att fylla på i allmänackan liksom.
Så den lediga veckan nästa vecka förvandlades snabbt till en bonanza av utekvällar, vinklubb och träning. Pepp!



Förutom söndag då, då jag tänkte bo i min Onepiece.

Kylan!

Men åh. Hur fasiken klär man sig stylish och härligt när det är 15 minusgrader ute.
Om man är van att klä sig efter London-väder.
Vill inte ha dunjacka och mössa varje dag. Vill inte sitta och svettas på redaktionen ett helt 10-timmarspass i tjockaste vinterskorna.

Provade därför i dag finfina pannbandet som jag till min lycka hittade hemma och tog en chansning på pälsen, denna trotjänare som jag haft sedan 2005 eller nåt.
Och se, det funkade. Var lagom varm och skön. Och ganska så stylish, tyckte jag nog ändå.



Svår modebloggarmin.


Lite skillnad mot gårdagens promenad på Brunnsviken då det sportades termobrallor och alldeles för varm dunjacka när vi pulsade fram på isen över snön.



Ett styck pappa, mamma och dotter tar kaffepaus vid Sjöstugan.

En apa på axeln

Har ni tänkt på det här med personer som alltid lyckas delegera allt till alla andra och inte göra ett skit själv?
Det kan vara vänner, chefer (ofta chefer, eller hur?) eller familjemedlemmar.
Läste i Susannes blogg att det finns ett uttryck för det.
Så här skriver hon:

"Min man lärde sig på en ledarkurs att det finns ett uttryck för chefer som bara delegerar hela tiden och ber andra utföra ens jobb.
Det kallas att sätta en apa på någon annans axel."

Sjukt bra uttryck faktiskt. Och lite skönt att få ett namn på det. För nästa gång man råkar ut för den där personen så kan man tänka på den som en apa. En jäkligt ful och irriterande apa, inte en söt en.
Och då kanske allt känns lite bättre.

Jorå, jag lever

Hoppla, har visst varit hemma i två veckor.
Och där sitter ni och undrar hur jag har det egentligen.

Jo, jag lever. Saknar London, men det är ju ganska skönt att vara hemma också.
Vad har jag gjort då? Jo, bland annat det här.

*Gjort en schlagervecka i Luleå.
*Myst hemma.
*Druckit margaritas med Amina.
*Ätit semla.
*Druckit vin.
*Tränat lite.

Ja men typ så.
Nu har jag varit ledig i sju dagar och jobbar sju, med start i morgon. Linköping på onsdag. Blir fint det.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0