Smart grej vid regn



Gummistövlar på väg till jobbet.




Killer heels på jobbet.

London baby!

Ja, och så längtar jag ju till London också.
Om en vecka sitter jag på planet vid den här tiden. Yeeehaa!
Fy fasiken vad jag längtar, det är helt sjukt.

Det är så lustigt. För ett år sedan visste jag inte att jag skulle bo där i nästan ett halvår. Nästa vecka är det faktiskt ett år sedan jag fick telefonsamtalet om att jag hade fått tjänsten som Londonkorre.
Då hade jag bara varit där två ggr tidigare, för ganska längesen dessutom och hade ingen speciell relation till stan. Inget sug efter att åka dit, det var tjänsten i sig som lockade.
Sen flyttade jag dit, och blev totalt knockad. En stor, fantastisk och livslång kärlek. Så känns det nu.
Och nästa helg är det alltså tillbaka för första gången som jag flyttade hem. Lyckan!
Jag har så mycket jag vill göra de där dagarna och kvällarna att jag inte vet hur jag ska få in allt. Gå till alla mina favoritställen. Hinna göra massa grejer jag inte hann eftersom jag jobbade hela tiden jag bodde där.
Och samtidigt bara hinna hänga. Ligga på en gräsmatta i parken och njuta. Hänga i mina hoods.
Kommer kännas konstigt att inte bo i lägenheten. Den är ju "mitt" hem i London.
Men åh, det ska bli alldeles alldeles underbart ändå. "Hem" till London.

Regnfredag

Det suckas och stönas över regnet i dag.
Jag vet inte jag. Jag tycket faktiskt att det är rätt skönt.
Det var skönt att vakna till regnsmattret. Skönt att få sätta på sig en kofta över klänningen.
Skönt att få ta på sig gummistövlar och gömma sig under ett paraply.
Regnet passar helt enkelt mitt sinnelag i dag. Det är nog så det är.

Det enda jag skulle kunna önska mig dock är en ledig dag. Få ligga i soffan under filt och kolla på film samtidigt som gråvädret lever sitt eget liv där ute. Sova lite (är så trött att det känns som om jag skulle kunna sova i 100 år), dricka lite kaffe. Klappa katten. Det hade varit en perfekt dag.
Men, man kan ju inte ha perfekta dagar jämt.

Peppar i stället för att jag faktiskt ska vara ledig i helgen. Den första helt lediga helgen på en månad. Yay!

Uppbokad

Uääk. Har sovit mindre än fem timmar och känner mig som något katten släpat in.
Var näst sist att gå från redaktionen i natt vid kvart i ett och var först på plats i morse 8.20.

Det här kommer inte att bli min dag, det känner jag.
Får helt enkelt försöka ta mig genom den så smidigt det bara går och ladda för helgen i stället.
Ledig helg. Den första helt lediga på en månad. Fy fasiken så skönt.
Men oj, så uppbokad den är.

Tjyvstartar i morgon med lite festligheter efter jobbet.
Sen fina föräldrar på middag på fredag. Här ska minsann skämmas bort, jo jo. Hjärtat och jag planerar finmiddag för dem.
Lördagen viks åt inhandling av balkongmöbler och balkongförvandling, iaf är det planerat så. Och så middag hos trevliga vänner på kvällen.
På söndag ska det åkas till Huddinge för att hälsa på andra fina vänner.
Ja, och sen var helgen slut.

Sen kommer nästa vecka och den, DEN, kommer bli helt fab om inte askmolnet förstör.
Då åker jag nämligen till LONDON! Som jag har längtat. Kan knappt tro att jag äntligen ska åka "hem".
Om inte vulkananskan förstör alltså.

Ja men vi säger så så länge. Nu ska jag hälla i mig åtta koppar kaffe för att hålla mig vaken.

Mat på jobbet-fördärvet

När jag jobbade på Karolinska Institutet 2004 hade vi såna där smarta Mat på jobbet-maskiner där man drog ett kort och kunde handla mat, godis, glass, läsk osv.
När jag var lite uttråkad(=ofta) kunde jag beklaga mig för min kollega Cristian på msn och vips dök han upp med en delicatoboll till fikat. Var jag bakis, samma sak, och vips kom det en cola light med direktleverans.
Exakt hur bra?

Nu har vi fått likadana maskiner här på jobbet. Väldigt smidigt om man inte orkar gå till affären eller inte har matlåda.
Men, det innebär också att man har en kostant tillgång till godis, glass och annat. Inte behövs det pengar heller för man drar ju bara sitt kort som är kopplat till autogiro.
Det i sin tur innebär att man kan köpa en Daim päron klockan halv elva på kvällen.
Skitbra för strandformen. Verkligen.

När hände det?

Sitter här och funderar över det faktum att jag är så jävla tråkig.
Mina blogginlägg liksom, hur tråkiga är inte de? Intetsägande liksom.
Mina artiklar och intervjuer, hur tråkiga är inte de? Plain. Inget speciellt utöver det vanliga.

I hela mitt liv har jag gått omkring med bilden av att jag var ganska rolig. Jag har alltid fått folk att skratta.
Inte så där att man är värsta komikern, men kunna dra några sköna oneliners, varit rapp i käften och så.
Nu, jag vet inte.
Det känns som om jag har blivit tråkig. Jag läser allt fyndigt och roligt alla andra skriver och ba: men varför är inte jag så där rolig. (Det där med att jämföra och nedvärdera, so story of my life - men det tar vi en annan gång).
Och så följdfrågan då: När blev jag så här tråkig? Eller har jag alltid varit det? Har jag bara levt i en falsk tillvaro?
Det är ju sjukt tragiskt i så fall.

Så jävla lurad

Alla som någon gång använt brunutansol-produkter vet hur överjävligt äckligt de luktar.
Men i lagom dos är de ju ganska bra när man vill ha lite färg, för att sola solarium känns ju liksom ganska uteslutet 2011 när vi är smarta nog att inse att det inte är speciellt bra för oss.

Så att man då tycker att det verkar superfiffigt med en ny variant som säger sig vara befriad från den vidriga lukten är väl inte så konstigt. Inte så puckat, väl?
Att man däremot köper det rakt av ter sig, i alla fall så här i efterhand, ganska puckat.
För jo, jag gick på den. Tänkte att fasen va bra. Nu ska här sprejas, och köpte L'Oreals sprayflaska.
Och sprejade.
Och till en början höll den vad den lovade. Luktade inte konstig alls. Ingen doft alls på huden faktiskt.
Förrän efter ett par timmar. Då man satt på jobbet, eller skulle krypa ner i sängen och så.
Då luktade man som en blandning av russin och något konstigt kemiskt ämne.
Så jävla lurad, helt enkelt.

En helg - tre outfits

En helg som tillbringades på jobbet de flesta vakna timmarna.
Och de sovande också eftersom jag tenderar att drömma om jobbet när jag sitter som nyhetschef.
Hann förvisso med en brunch, lite träning och en lunch i solen.
Och såg ut så här:

Fredag



Färg, vitt och tokhöga klackar.

Lördag



Långklänning, osminkad och stickat.


Söndag



Kavaj, tassels och bara ben.

Hipp hurra för kärleken!

I morgon gifter sig fina Ida med sin Patrik. Jag hoppas att de får en alldeles fantastisk dag och att vädrets makter är med dem.

Jag har haft förmånen och lyckan att få gå på flera underbara vänners bröllop, och mina syskons med för den delen.
I är det däremot tomt på den fronten. Så nu håller jag tummarna för att några av mina vänner väljer att slå till nästa år (eller senare i år, än är det inte för sent *hint hint*) så att jag får bevittna fler underbara kärleksfester då.
För det är något speciellt med bröllop. Alla är så glada och det är så mycket kärlek i luften.
Festen är oftast skitkul. Har faktiskt bara varit på en tråkig bröllopsfest.
Jag fullkomligt älskar bröllop. När jag är gäst på bröllop så brukar jag böla i kyrkan, till talen ja hela tiden.
Jag tyckte också väldigt mycket om att planera bröllop. På mitt eget bröllop grät jag dock inte alls. Inte när det hölls tal, trots att flera av talarna (främst männen i min familj) inte kunde hålla tårarna tillbaka. Jag grät inte ens när JAG höll tal till Hjärtat. (Men det ryckte i hans kinder).

Och trots att jag redan har gift mig och har det där överstökat så tycker jag fortfarande att det är otroligt roligt att kolla i bröllopstidningar och jag tittar alltid på klänningar när jag går förbi ett skyltfönster till en brudbutik.
Därför hoppas jag också på att någon ska gifta sig, och att jag får hjälpa till och planera och komma med råd.
För man kan väl inte gifta sig ingen bara för att man tycker att det var så kul att planera?

Just det, på lördag firar också kära bror och hans fru bröllopsdag. Sex år som gifta.
Så vi utnämner den här helgen till kärlekens helg, trots att jag jobbar hela helgen och inte får vara med min kärlek.




Saker att längta efter/till

* London.
* Semester.
* Barcelona.
* Mina gud/syskonbarn.
* Bästa, bästa Sara.
* När jag blir smal.
* Uteserveringskvällar.

COS

I morgon öppnar Cos äntligen i Stockholm.
Jag är inte sådär galen i allt som de gör, tycker att mycket är lite väl tantigt och vuxet för mig, typ som en snyggare variant av Jigsaw eller Dorothy Perkins (brittiska märken som finns på i stort sett varenda high street i England).
Men de har mycket fint och det brukade alltid bli en runda där när jag var på High St Kensington.

Stockholmsbutiken kommer att ligga på Biblioteksgatan. Jag börjar inte förrän 13 i morgon, så jag skulle kunna svänga förbi. Men jag vet inte riktigt om jag pallar med hysteri och trängsel. Är så trött nu för tiden på (nej inte gravid, tror snarare på lågt blodtryck igen) och kommer bara bli på dåligt humör.
Eftersom jag dessutom åker till London om två veckor (yeay!!!) kan jag lika gärna shoppa där. Vilket jag kommer att göra.

Men, kul att Cos är här i Sverige nu. Dagen till ära har jag faktiskt en Coströja på mig.
Den ser ut så här. (Ignorera min i övrigt sorgliga uppsyn. Jag försov mig.)



Blåsvartrandigt. Bra där.


En annan favorit därifrån är den här svarta klänningen med Gaga-luva. Den är helt plain förutom luvan, så jag brukar slå en knut på framsidan för att göra den lite roligare.



Gaga oh la la.

Dagens tvångstanke

Måste. bli. smal.

Bara sex överallt

Okej, här kommer moraltanten. Men vad är det som har hänt med musiken?
Det är liksom så raka rör att jag blir helt generad och sitter med blossande kinder. Nää, okej då, inte riktigt. Jag är väl inte den som är lättgenerad direkt, och har nog gjort mig känd för att kläcka ur mig en eller annan grovhet genom åren som har chockat manliga vänner och kollegor (skyller allt på en uppväxt med bara äldre bröder).
Men något har hänt i populärmusiken, helt klart.
Från att ha sjungit om sex på ett lite mer subtilt och inlindat sätt är det nu kristallklara budskap som gäller.

Det började lite med att Milow gjorde en gitarrmjukis cover på 50 Cents "Ayo technology" där han beskrev både det ena och det andra. Inte så farligt kan tyckas. Men just nu har det verkligen exploderat med knullåtar.
I dag har jag hört inte mindre än tre stycken på radion.
Först var det sommarplågan "Om sanningen ska fram (vill du ligga med mig då?)", sen Snoop Doggs nya "Wet" (bara chocken i att Snoop Dogg gör en danslåt där han SJUNGER!) och sen lite senare Enrique Iglesias "Tonight I'm fucking you".
Unge herr Lillemägi upplyste mig sedan om Akon-låten "I wanna fuck you".

Vad blir nästa utveckling? Vill jag ens ha svaret på den frågan?
/Tess, 65 år.

Det hära livet

Det här livet man lever, är det verkligen det livet man borde leva.
Alltså, jag klagar inte. Men i bland tänker man att man kanske borde ha fixat det bättre för sig.
För man tänker ju då och då på hur man skulle vilja ha det.

Till exempel, min kind of kollega Jennie som bor i L.A och frilansar och fyller dagarna med hajker och shopping och varmt väder och minisemestrar till Palm Springs. Det skulle ju onekligen vara ganska härligt.
Själv gick jag ut och gick i 2 plusgrader och snö klockan kvart över sex i morse och höll på att frysa ihjäl under min mössa.
Nu tittar jag på en grå himmel åt ena hållet och ett kontorslandskap åt andra hållet. Till lunch ska jag inte äta något ekologiskt på Urth Café eller Jones on third utan en smått sunkig tonfisksallad som blev över från gårdagens middag.
Efter jobbet i kväll ska jag åka hem och laga mat enligt den förplanerade veckomatlistan.
Sen kanske jag tittar lite på tv under filten i soffan eftersom det är så förbannat kallt ute och även inne.

Som sagt, jag klagar inte. Jag har ett jobb jag gillar, kärlek från någon jag älskar och allt det där.
Men man tänker ju i bland. Hur det skulle vara om det var annorlunda.

Stöld!

Sa jag att det skulle bli en bra helg?
Blev det en bra helg?
Svar på båda: Yes!

Sjukt trevlig middag hemma hos Emilie och Emil i fredags. God mat, gott vin och otroligt trevligt sällskap.
Rullade hem lite lagom rödvinsfulla.

Och så valborg då. Först en tur in till stan för lite shopping och beundrande av blommande träd i Kungsan. Knocks me varje år.
Och sen på kvällen. Hallå fest! Toppenförfest hos T2 och sen tittade jag på ängsliga söderkids på Slakthuset och drack så mycket fireball att det borde vara olaglig. Tog mig hem, något radiostyrd, och sov till halv två i går.
Det kändes som jag var 20 igen.

Vilket det inte kändes som i morse. Snoozade bort över en timme, stressade upp med trötthet utan gränser, tittade mig i spegeln och kände inte igen det jag såg. Herregud, när blev jag så här gammal och sliten?
Hade noll inspiration till kläder, provade typ tio olika outfits med inget kändes eller satt bra. Magen (tjockare än någonsin och NEJ - jag är inte gravid) putade ut och byxorna satt dåligt och allt blev bara fel. Att jag dessutom inte hann tvätta det sunkiga håret eller knappt sminka mig gjorde ju knappast saken bättre.
Fick därför repetera lördagskvällens stöld av Hjärtats Acne-tröja.
Får man göra så? Sno kläder utan att fråga?
Nej det får man så klart inte. Men eftersom jag köpte den till honom i julklapp kändes det lite mer okej.
Och jag har ju redan använt den en gång, då kan jag lika gärna använda den en gång till och tvätta den sen. Inte sant?

Alltså ser jag ut så här i dag:



Jeans och tröja. Knappast någon dag som kommer att gå till modehistorien. Lika lite som det här inlägget kommer att hamna i blogghimlen.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0