Blödig till tusen

Men herregud vad är det med mig?
Är det julsäsongen som redan börjar ta ut sin rätt på mig? Eller har jag helt enkelt varit hemifrån för länge?

I går tittade jag på bildspelet vi gjorde till bröllopet och bölade för att jag har så fina vänner.
I dag lyssnar jag på julmusik och gråter när jag tänker på min familj och mina vänner.
Och när Abbas "Happy new year" kom på, då rullade stora tårar ner för mina kinder när jag tänkte på alla härliga nyårsaftnar jag har haft med mina högst älskade vänner.

Och så tänkte jag på att älskade lillhjärtat Lily fyller ett i dag och då började jag gråta för att jag tänkte på hennes mamma Frida som jag är så glad för att hon har kommit in i mitt liv och som jag tycker så otroligt mycket om.

Och så tänkte jag på en kär vän som har det lite tufft just nu och då började jag gråta för att jag inte kan vara där och stötta henne just nu.

Och i dag kommer min allra allra finaste vän Sara, och bara när jag skriver de här orden "allra allra finaste" så väller tårarna upp i mina ögon.

Var ska den här dagen sluta? I en enda stor gråtfest?

...

Vissa dagar vill man bara ha någon att krama. Den man älskar, eller en kär vän.
Eller en blöt puss från ett av syskonbarnen. Eller en varm katt som spinner i famnen.
I dag är en sån dag. Jag sköljs över av en sådan enorm saknade av mina älskade att det känns som om jag ska gå sönder.

Till bröllopet gjorde vi ett bildspel med massa knasiga gamla bilder på alla gästerna. Som ett tack för att de delade vår dag med oss. Jag tittade på bildspelet förut och grät. Herrejösses vilka fina vänner jag har. Och vad jag saknar dem.

Känns otroligt bra att mina bästa äldsta vän kommer hit i morgon. Oj vad vi ska kramas!

Black on black



Det syns inte på den här bilden. Men i dag, när jag fikade med Sveriges Ambassadör och andra London-korrar och nu också för den delen, så sportar jag svarta sammetstajts och svart transparent skjorta. Armbandet är, som ni kanske minns, gjort av en mexikansk barnarbetare. Gött!

Tack, men nej tack

En tjej från BBC ringde mig i går och frågade om jag kunde tänka mig att kommentera ett program de skulle göra om Sverige.
Well, det beror ju lite på vad det handlar om, svarade jag.

Hon förklarade att Fredrik Reinfeldt skulle vara gäst och att de ville att jag skulle kommentera politik. Typ som en ledarkommentar. Behöver jag ens säga att svaret blev nej?
Eftersom jag inte är specialiserad på politik kändes det inte som rätt grej att sitta i brittisk statlig tv och leka expert. Att sen göra det under min arbetsgivares namn kändes ännu mer fel.
Hörde i dag att DN:s korre också tackat nej eftersom han tyckte att det kändes för oseriöst, vilket gjorde att mitt beslut kändes ännu mer rätt.
Alltså, BBC är ju inte oseriöst, men hela upplägget kändes inte rätt. Eller så var det tjejen som ringde som inte var bra på att framföra sitt budskap och var dåligt påläst. Vad vet jag.

I alla fall. I stället för att bli intervjuad av BBC för mina 15 seconds of fame hängde jag med Fredrik Reinfeldt och David Cameron på 10 Downing Street. Jo, jag var faktiskt inne på den berömda adressen.
Sen åkte vi till ett sjukhus och sen hängde jag lite mer med Reinfeldt. En väldigt givande dag ändå, måste jag säga. Oavsett politisk tillhöriget. Måste tilläggas.
Resultatet kommer självklart i Expressen i morgon.



Här sitter jag och nätverkar med en journalist från Irish Times.



Kolla, längst fram i klassen. TT, DN och SR var också där från svensk press. De sitter här längst bak i bilden.

Foto: Patrik Lundin.

Och svaret är...



Japp, på den gröna ön. Där är jag.
Där skiner solen, trots att landet håller på att gå under.
Eller, exakt hur illa är det? Well, det är det jag tänker ta reda på.


Trött på fältet

Det är inte alltid man är pigg som en mört.
När man bara har sovit tre timmar kanske man vill ta en liten, liten tupplur.



Foto: Patrik Lundin.  Hårt jobbande reporter.

Ps. Här står vi alltså och väntar på Mona Sahlin, hennes sista dagar vid makten. Och nej, jag sov inte på riktigt. Och ja, jag tog av mig mössan när Mona kom. Ds.

På vift

Knappt hann jag landa från Paris så blev det iväg på nya äventyr.
Den här gången tog jag flyget till... ja vart tog jag flyget egentligen?
Svar kommer i morgon. Tills dess en liten ledtråd, som troligtvis inte hjälper till för fem öre.



Här sitter fotografen Patrik och skickar bilder i hotellbaren. Men var är vi?

Snart blir det lite middag. Ja vadå, klockan är ju bara elva på kvällen. Helt normalt att inte ha ätit sedan frukost.
I min värld i alla fall.

Diet

Hur de franska kvinnorna kan hålla sig så rackarns smala måste vara en välbevarad hemlighet.
En hemlighet jag mer än gärna skulle vilja ta del av.

För rackarns smal är något jag definitivt inte är efter den här helgen i Paris.
Det har varit ett evigt frossande i croissanter, macarons, vin, tryffelpotatismos, ostfondue, crepes, champagne, tiramisu och camenbert.
Så nu är det jag som tuggar på ett salladsblad fram till jul om jag inte ska tvingas ta fraktflyget hem. Alternativt rulla.

Saker jag gillar just nu

*Den underbara hösten vi har haft i London. Ytterst lite regn. Bara varma dagar med sol, och nu hög krispig luft och röda och gula löv på träden.

*Daniel Adams-Ray. Har för tillfället bytt Snook-kille att ha en krusch på.

*Pad thai på Churchill Arms. En av de godaste jag ätit, och jag har mumsat mig genom några stycken om vi säger så.

*Inamo. Den här restaurangen i Soho har så sjukt god asiatisk mat. Deras Berkshire porkneck med chokladsås är to die for. Och deras skaldjursgoyza. Och deras baby back ribs. Och biffsallad. Och sushi. Jag kan fortsätta i evigheter.
Dessutom får man själv beställa maten via en pekskärm som projiceras på borden och kan spela sänka skepp mot varandra medan man väntar på maten.

*Sverigebesök. Hjärtat, Amina, pappa och Barbara, mamma och pappa har redan varit här. Om 1,5 vecka kommer Sara och Lena. I januari kommer förhoppningsvis Frida, och så jobbar jag på att storebror ska komma hit. Och i nyår kommer kanske Emilie och Emil. Härliga besök från Sverige piggar definitivt upp alla sena tidningsnätter. 

Paris mon amour

Förra gången vi var i Paris var vi alldeles alldeles nygifta och stack iväg några dagar på mini-honeymoon.
Då var det september och varmt och vi åt frukost på uteserveringar, drack champagne på balkongen ovanför takåsarna i Montmartre och hade vinlunch vid Seine.
Det ska bli spännande att se om höst-Paris bjuder på samma magiska förälskelse när jag och Hjärtat drar dit i helgen.
Eller möts, snarare. Han tar flyget från Sverige och jag tar tåget över (genom, under) kanalen. Så möts vi där för en helg av lovey dovey. Det blir sweet tror jag.







Last time. Romantik i kvadrat.

...

Dåligt bloggande de senaste dagarna.
Jag får skylla på låg energinivå och väldigt mycket jobb.
Två dagars bevakning av Mona Sahlin i London. Ståendes utanför ett hotell i ösregnet i sisådär 10 timmar i sträck.
Inte konstigt att kroppen inte riktigt hängde med dagarna efter.
Men nu jäklar, nu tar vi nya tag. Nu är det stenhårt work i tre dagar, sen blir det en helg i Paris!

Semesterdrömmar

Jag kommer att ha en del ledighet att ta ut när jag kommer hem från England.
Och nu sitter jag här och drömmer om olika semestermål.

Det är lite tricky, hela grejen. För jag kommer att ha semester, men Hjärtat kan inte vara ledig hur som helst.
Mina surt förvärvade semesterdagar vill jag verkligen resa bort. Kul att bara gå hemma och inte göra någonting liksom.
Men, samtidigt vill jag ju vara med Hjärtat. Vill inte resa bort utan honom. Trixigt.

Och sen var det ju det här med var man ska åka. Jag drar gärna en sväng till Thailand. Total avkoppling och billigt.
Men hjärtat tycker att det är för sent att åka till Thailand i mars-april, eftersom det börjar bli varmt och skönt hemma då.
Jag har mailat kartor med medeltemperatur i mars och april för att bearbeta honom. För så varmt och skönt är det faktiskt inte i mars.
Men var kan man åka annars?
Vi gillade ju Miami båda två och har sagt att vi ska åka tillbaka och kombinera med en vecka på Kuba, Jamaica eller Barbados. Är det dit vi ska?
Jag vill ju verkligen åka till Sydafrika. Är det dags i vår kanske?
En vecka i NY är inget jag är sugen på just nu, konstigt nog. Jag vill bara ligga på en strand och göra ingenting och dricka öl i solnedgången.

Jag måste jobba lite på Hjärtat på Thailandsfronten tror jag. Det är ju ändå det ultimata alternativet, trots allt.

Update: Det visade sig att han kanske inte är så omöjlig ändå, han den dära Hjärtat. Han hade till och med surfat på lite olika hotell i Thailand eftersom han var så sugen. Win!

Badly drawn boy

Just det, jag glömde ju berätta att Badly Drawn Boy-killen, ni vet med låten "Something to talk about" från den dära filmen som jag alltid glömmer bort namnet på, stötte på mig som fan på Bruce Springsteen-grejen förra veckan.
Då tänkte jag att det var ju längesen man hörde något från honom.
Men så var han med på Nunos spotifylista den här veckan så jag antar att han har nytt på gång.
Tänka sig.

(Och nej, jag ville inte säga så mycket med det här inlägget. Det är inte alltid jag vill det).

Bonfire night

Konstig dag det här. Klockan är tio över sex på kvällen men det känns som om den är strax före midnatt.
Vet inte varför. Vissa dagar är bara lite konstiga.

Träffade Robert Downey Jr i går. Han var en komplett idiot. Alltid spännande med folk som inte kan uppföra sig.

I dag är det Bonfire night här. Det var det ingen som upplyste mig om att det fanns innan jag åkte hit. I så fall hade jag tagit med hörselkåpor.
Bonfire night är lite som valborg i den meningen att det tänds stora eldar runt om i landet. Lämpligt nog hade brandmännen bestämt sig för att strejka just i dag, men strejken blåstes av som tur var.
Men det utryckningsfordon som kommer att användas mest i natt gissar jag är ambulanser. För om eld är en komponent i bonfire night så är smällare än ännu större.
Klockan är som sagt bara lite över sex på kvällen och redan smattrar det på som om det var 1999 utanför mina fönster. Jag vill inte ens tänka på hur det kommer att bli senare i kväll.

Tänk så trevligt om man hade varit ledig och kunde avslutat den här konstiga skitdagen med en pint på puben. Men nej nej, jag jobbar på. Mitt knatter från datorn och smattret från fyrverkerierna låter i kapp.
Det kommer att bli en lång natt.

Classic

Fortfarande varmt och skönt på andra sidan nordsjön. När jag gick från en presskonferens tidigare i dag för filmen Due Date, med Robert Downey Jr mfl, fick jag till och med ta av mig kavajen för att det var så varmt.
Presskonferensen förresten är en historia för sig, som du kan läsa allt om i morgondagens Expressen.

Hur som, jag körde på någon slags klassisk stil i dag med vit skjorta och chinos, men uppdaterade lite med söta strumpor i pumpsen. Kände mig ganska het, måste jag erkänna.



Et voila! Jobbar stenhårt på posen.


Och i går! I går trippade jag runt med öppna skor. Alltså det här novembervädret, det går verkligen inte av för hackor.

Status

Status: Kvällstrött.
Dricker: Sörgårste, importerat från Sverige, med mjölk.
Äter: Rostad macka med ost.
På kroppen:Beiga chinos, mörkgrå mjuk tisha och grå stickad tröja (bild i förra inlägget).
Lyssnar på: "Det var jag" med Familjen.
Senast inkomna samtal: Från min provider Tony. Tidningsprovider alltså.
Senast inkomna mail: Vi ska se om det finns mer papper att skriva på.
Snart: Sova!
Ikväll: Har jag jobbat, kollat på "Due Date" på bio och gjort fruktsallad. Och lyssnat på Bruno Mars på repeat.

Schyssta bananer

Vad annat kan man säga, än att jag gillar hösten i London.
Ja ja, visst, det regnar i bland, men det har varit mer sol än regn de här två månaderna och det bästa, det allra bästa är värmen.
I morgon ska det bli 16 grader. På torsdag och fredag 18. Och det är november.

Så i dag passade jag på att vara strumplös när jag skulle iväg och kolla in filmen "Due Date" på Warner Bros kontor i Holborn. Okej, det var yttepyttelite kallt om fötterna när jag åkte hem, men då var ju klockan närmare nio.
Känns lite konstigt att det är så varmt, samtidigt som alla varuhusen på Oxford Street julskyltar.
Men inte lika konstigt som förra året i november när vi var på bröllopsresa i lovely Thailand och spanade in julgranar i 30-gradig värme.



Så här kommer jag passa på att gå några dagar till. För sen dröjer det länge tills fossingarna får njuta utan strumpor.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0