Hur viktigt är efternamnet - egentligen?

Jag har aldrig tyckt om mitt efternamn speciellt mycket.
Jag har inte tyckt att det passar ihop med mitt förnamn, och så hatade jag att alla kallade mig vid mitt efternamn i skolan.
Så jag trodde aldrig att jag skulle ha något problem med att byta bort mitt namn om jag skulle gifta mig.

Men nu är jag jättekluven. På grund av mitt jobb har mitt namn blivit lite min identitet, och mitt varumärke.
Om jag byter namn, och sen ska ringa till folk och presentera mig, då kommer de ju inte veta att det är jag.
De kommer tro att det är någon som de aldrig har pratat med.

Fast å andra sidan så kommer det ju vara under en övergångsperiod. Ganska snart kommer mitt nya namn att vara etablerat och det är ju faktiskt fler år av mitt yrkesliv som jag kommer att ha mitt nya namn än det nuvarande.

Men ändå, det får mig att fundera. Hur viktigt är efternamnet egentligen? Är det bara ett namn, utan betydelse, eller är det en del av ens identitet?

To do

Onsdag:
Städa
Vika, stryka och plocka undan tvätt
Träna
(High life med andra ord)

Torsdag:
Morgonträna
Hitta festkläder till mamma
Date med Amina

Bortkastade pengar

Varje månad det här året ska jag betala nästan 2000 kronor till utsugarmyndigheten CSN. Varje månad!
Ändå har jag fortfarande en skuld på 254402 kronor.
Fatta hur mycket pengar det är! Fatta vad mycket kul man skulle kunna göra för de pengarna!
Om jag vann en större summa pengar skulle jag seriöst överväga att betala av hela skulden i ett nafs, för att vara av med den.

Samtidigt funderar jag. Var det värt det?
Tanken på att nån tjomme som inte har en dag på högskola och inte ett öre i studielån sitter på någon fabrik och drar in mycket mer än mig i månaden känns i bland lite... tja, sur.
Men å andra sidan. Jag hade jävligt kul när jag lånade de där pengarna. Det gav mig erfarenheter jag inte skulle vilja vara utan.
Jag har mitt drömjobb.

Det är nog bara att betala och se glad ut.

Skvaller!

Okej då, eftersom jag vet hur mycket alla gillar skvaller delar jag med mig av två godbitar från kvällens releasefest på O-baren, för Janet och Kim från Made in Sweden.

* Om ni ser Anders Bagge och tycker att han ser väldigt brun ut har han inte som alla andra spenderat ett par veckor i Thailand. Nej, han kör med bränna på burk.
–Jag har använt sån där spraytan. Jag tycker att det är jättebra, sa han med ett leende.

* På festen fanns sångfågeln och föredetta Idol-deltagaren Sibel Redzep som stod och log sött vid baren. När nya stjärnan Janet klev upp på scenen förbyttes dock det söta leendet mot mordiska blickar. Anar jag en viss avundsjuka?

Så, nu kan ni arkivera den här under kategorin värdelöst vetande, och tacka er lyckliga stjärna att jag inte driver en skvallerblogg. För så jävla roligt var det inte, eller hur?

Tadaaa!

Före


Duva i luva


Efter



Lugg och Faye-lockar.

Nu äre klippt!

I morgon ska jag få en underbar huvudmassage hoppas jag.
Jag ska nämligen klippa mig och min frisör ger de mest fantastiska huvudmassagerna när man får håret tvättat.

Men framförallt ska jag klippa lugg igen.
Den har fått växa sedan sensommaren eftersom jag tänkte spara ut den till bröllopet i september. Men nu saknar jag den lite och tänker att den hinner nog växa ut igen. Om jag skulle börja spara ut den i april så är den säkert lång igen till början på hösten.

Så Marre, om du läser det här, vässa saxen! Nu är det jag som goes lugg igen.
(bildbevis i morgon)

En helt vanlig dag på jobbet



När jag jobbade en halv sommar på Klick brukade Sofi Fahrman lägga upp hur mycket sminkgrejer som helst på fikabordet som det bara vara att ta av. Det kommer ju så sjukt mkt grejer till redaktionerna.

Fredags-gänget är inte sämre. I dag kom Malin med två påsar fulla av grejer till oss på nöjet, grannar som vi är.
Jag, Maria K och Soffan kastade oss över bordet som lystna gamar och botaniserade bland smink och parfymer.

Vad är det nu man brukar säga? It´s a tough job, but someone's got to do it.

Bilden ljuger

På dagens påplatsbyline i tidningen kan man få uppfattningen att samtliga på bilden är lika långa.



Så är inte fallet. När man är ute på jobb med Natalie och Olle får man ta till knep för att komma i jämnhöjd. Något som dock leder till att man ser jävligt konstig ut på bilderna.

Varför? Kolla nedan så fattar ni.


Prova själv att posa samtidigt som ni står med böjda knän som jag och Christian gör på den här bilden. Ni ser, inte så lätt.

Grattis på 1-årsdagen förlovning!

Kommer ni ihåg det här?

Exakt ett år senare, och jag kan fortfarande känna den där magin som låg i luften den varma kvällen.
Fasen, jag blir nästan tårögd bara jag tänker på det.

Och i tisdags firade vi 10 år.
Den är inte dum, den där kärleken.

Tips för en lyckad fredag

Sätt på den här låten och dansa dansa dansa!

Empire of the sun - Walking on a dream

I över en veckas tid har jag letat efter den här låten. Googlat, sökt på P3:s låtlistor, letat på både I-tunes och Spotify. Ja ni fattar. Problemet var ju att jag inte visste vad den hette. Först kunde jag inte ens komma på hur den gick.
Men tack vara söta Malin på Fredag vet jag nu att det är just Empire of the sun som gör den fantastiska låten Walking on a dream.
Hon satt och lyssnade på den och jag, snabb som en vessla fram till skrivbordet för att kolla vad det var.

Sådana små saker kan göra mig överlycklig, och helgen är räddad! Hurra!

Produktiv dag

Idag har jag...

* sovit
* drömt värsta mardrömmen om ett totalt misslyckat bröllop
* slötittat på tv
* varit klädd i mysbyxor och tofflor hela dagen
* ätit korv stroganoff-matlåda
* läst bröllopsmagasin
* myst med katten
* provat min vigselring - igen
* surfat
* gjort en jordgubbssmoothie
* druckit kaffe
* mailat Flens kommun om vigselförrättare

Inte en av de mest produktiva dagarna om vi säger så.
Men med tanke på att jag har gjort någon aktivitet alla de andra lediga dagarna den här veckan, och att jag faktiskt var på fest i går så får det väl ändå betraktas som ett helt okej dagsverke.
Om ett tag ska jag ju dessutom laga chicken a la king, som den hemmafru man är.

Helgen i bilder

Fredag


Let's Dance, precis innan utröstningen börjar.


Lördag


Ny studio, nytt program.


Söndag


Hänga på redaktionen-outfit



Mina fina strumpisar med rosor på.

Sjukstugan

Det snörvlas, och nyses och ojas och stånkas.
För första gången på 10 år är jag och Hjärtat sjuka samtidigt.
Det har liksom aldrig hänt förut, men nu har vi någon slags förkylning/influensa-aktig grej som gör oss helt deckade.

Å ena sidan bra, för vi är båda lika ynkliga och skruttiga där vi hasar omkring, oduschade och oborstade i håret, i våra myskläder och fårskinnstofflor. Det totala förfallet gånger två, och man behöver inte ha dåligt samvete för att man är så äcklig och skruttig.

Å andra sidan inte bra, eftersom ingen av oss heller har någon ork. I går offrade jag mig och tog bilen till apoteket för att köpa nässpray och handla mat. Jag trodde jag skulle dö.
Sen offrade jag mig och lagade mat och gjorde fruktsallad. Var helt slut efteråt.
I dag offrade sig Hjärtat och värmde den gulaschsoppa på burk som jag klokt nog inhandlade i går så att vi fick lunch och nu står han vid spisen och snörvlar och febersvettas över de stuvade makaronerna han ska göra tillsammans med Mamma Scans färdiga köttbullar.
Yepp, den kulinariska nivån är hög.

Men vi satt nyss i soffan och fantiserade om vilken god mat vi ska göra när vi är friska och orkar gå till affären. Skaldjursrisotto... mmm.....

Tills dess får vi njuta av stuvade makaroner (som ju faktiskt är en av våra favoriträtter, så det går ingen nöd på oss så) och resterna av gårdagens fruktsallad med ananas och mango.
Och kolla på gamla filmer, eftersom vi inte har ork att pallra oss iväg för att hyra. I eftermiddags kollade vi på "Vuxna människor".

High life i Råsunda med andra ord.

Caught in the act

Den här bilden hittade jag just på en Let's Danceblogg, närmare bestämt George Scotts.

Jag intervjuar Carl-Jan Granqvist på dagens repetition inför morgondagens premiär.

Bakis är det nya svarta

Man brukar ju säga att efter festen kommer baksmällan.
Alltså det används som ett begrepp för kollektivet, typ att vi nu i lågkonjukturen får ta baksmällan för alla våra utsvävningar i högkonjukturen. Till exempel.

Eftersom jag hade ett så förbaskat bra år förra året, kanske baksmällan kommer i år. Det här året kanske kommer att bli det värsta ever?
Det finns faktiskt en viss oro för det. För man kan ju inte ha det bra jämt liksom. Det vet ju alla.

Hur som helst kanske årets inledning bara är en försmak på vad som komma skall.
Hur ska man annars förklara att jag har varit bakis 5 av årets 7 första dagar?
Det måste ju bara vara ett tecken, tänker jag.
Den som lever får se.

Hasta la vista

Jag överlevde nyårsafton, och nyårsdagen också.
I går åt jag en pizza, ett maxmål och såg inte mindre än 5 (fem!) filmer på TV4.

Nu drar jag på Malmöturné i ett par dag.
Later folks.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0