Mysigaste midsommaren

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tillbaka i Stockholm tänker på midsommaren på ön.
Bara att komma tillbaka till Enskär och krama om de älskade vännerna fyller min själ med ro, lugn och glädje.
Jag har knappt ord att beskriva hela härligheten, men här kommer en sammanfattande lista.

Vi har:
*haft sillunch i solen med massa snaps och sånger.
*grillat på stranden.
*badat vedbastu och i iskallt hav.
*solat.
*bränt oss.
*dansat på stranden vid brasan.
*härjat runt och försökt väcka Tysken (jag, Amina och Camilla).
*kollat på fotboll.

Det har helt enkelt varit två fantastiska dygn som avslutades med brygghäng och björnliganbränna, pizza och fotboll.







Nu: powerwalk!

Så jäkla bra!



Jenny Östergren sammanfattade det så bra i Nyhetsmorgon i morse, efter att de hade pratat med världens bästa Malin Roos om henne superknäck. (Har ni inte redan köpt dagens Expressen - gör det!)

"Det kan inte vara kul att jobba på Aftonbladet i dag. De har bild på en anatoll. Expressen har bild på sin reporter tillsammans med Victoria och Daniel", sa Jenny.

Förlåt mina förra kollegor på Aftonbladet, jag vet hur mycket sådana här saker svider, och nästa gång är det ni som få vara nöjda, men i dag måste jag bara få vara lite stolt över vilka fantastiska medarbetare jag har och över att Expressen under hela bröllopsbevakningen har varit nyhetsledande (där går säkert åsikterna isär, om du frågar någon i Globenområdet håller de nog inte med). Det är så många människor som har jobbat så hårt för allt det vi har gjort de senaste veckorna. Även människor som inte har haft byline i tidningen, som har slitit som djur utan att det syns.

Nu bröt jag min tysta regel om att aldrig skriva om jobb, men jag är så stolt att jag spricker i dag, så jag var bara tvungen.

No regrets

Det blev inte härligt vinhäng i ett sommarvarmt Spymlan med härliga kollegor.
Det blev raka vägen hem.

När jag satt på tunnelbanan hem ångrade jag mig något enormt.
När jag kom innanför dörren var all ånger som bortblåst.
Så rätt beslut.

Dagens dilemma

Soffan eller Spymlan?
Soffan eller Spymlan?
Soffan eller Spymlan?
Soffan eller Spymlan?

So sweet I could die

Men gud, jag har ju glömt att berätta om gårdagens bästa grej!
As you all know så var inte måndagen den bästa. Inte starten i alla fall, sen tog den sig och blev riktigt fin med födelsedagsmiddag med Hjärtat i gamla stan, Hästpojken på Gröna Lund och spontan utgång med Amina på Debaser och oväntat möte med gamla kollegor från SN.
Men det var ju det där med sömnen.

Därför var jag sjukt nöjd när jag inte blev väckt av oljud förrän klockan 9 i går, i stället för klockan 8.
Gött liksom.
När jag skulle kasta mig på cykeln för att cykla till Gröndal och lunch med bästa Frida mötte jag de två byggarbetarna som jag förut kastat så elaka ord över här på bloggen.
Och låt mig först berätta om de här två byggjobbarna. Vi snackar två skitsöta killar i typ 25-årsåldern. Max 25. Sjukt söta. Jag kände mig som värsta hemmafrun när jag stod där och snackade med dem.
För jag mötte alltså dem utanför porten. De berättade att de nu var klara med oväsendet.
Och så sa den ena: Fick du sova nånting i morse då?
Jag: Ja, ni började ju inte förrän klockan 9 i dag.
Han: Nej exakt. Vi väntade en timme för att du skulle få sova lite.

Men hallå, hur gulligt var inte det då? De väntade med att börja, för att jag skulle få sova.
Jag måste verkligen ha sett förstörd ut när jag gick ut till bilen med kudde och filt under armen och jag darrade ju faktiskt lite på rösten när jag frågade om de skulle föra oväsen även på tisdagen.
Oavsett om det var för att de fruktade att jag skulle komma in i lägenheten och gå bärsärk om de inte var tysta, eller om de helt enkelt tyckte att jag var så söt att de ville vara lite snälla så gjorde det mig väldigt glad och varm i hjärtat.

Och med en sån start på dagen kunde det ju inte bli annat än en bra dag. Fick supersmarrig och lyxig lunch med vin och mys på balkongen hos Frida. Fyndade två Acne-klänningar. Gjorde svingod pasta till middag. Kollade Olle Ljungström i reafyndad kjol. Och promenerade sakta längs strandvägen tillbaka till stan från Djurgården i ett sommarvarmt Stockholm.

Snacka om kontraster från dagen före. Tack söta byggkillar för det.

Acne archive

I går, efter den supersmarriga och lyxiga lunchen som Frida bjöd på i Gröndal, cyklade jag förbi Acne Archive-butiken på Torsgatan.
Och de hade rea och köp tre betala för 2 och vips så hade två klänningar och ett svart baslinne följt med mig hem.
Klänningarna är samma lika, fast en är svart och den andra är randig i vitt och blått.
Den svarta sportar jag i dag.



Bilden gör den inte riktigt rättvisa, men den är skitsnygg i swettistyg och med ett läderband som dras ihop med en dragkedjegrej i midjan. Och ja, ni ser rätt. Det är leotights som skymtar längst ner i bild.

Jag tänkte att outfiten var ett smart drag när jag skulle till bilprovningen i morse för att få en dom över Kexets tillstånd. Och så får jag en kvinnlig kontrollant. Fail.

Full moon fever

Ojsan, ojsan. Det ska visst vara fullmåne i helgen.
Det borgar ju för
1) väldigt vackra nätter vid brasan på stranden på Enskär.
2) att folk blir lite mer loco än vanligt.
3) att folk blir lite mer kärleksfulla än vanligt.

Perfekt kombo med midsommar med andra ord.

Lyssnar på Full Moon med Armand van Helden för att hitta den rätta peppen.
Det kan även du göra här.

Världen - Tess: 1-0

Helt ärligt. Jag håller på att bryta ihop här.
Jag orkar inte mer just nu.

Inte nog med att jag just har klivit av ett pass där jag har jobbat sju dagar i streck, totalt 95 timmar, med både nöjeschefande och prinsessbröllop.
Den sovmorgon som jag så hett eftertraktat och sett fram emot i morse förstördes klockan åtta när tidigare nämnda byggjobbare intog grannlägenheten och fortsatte bila bort kakel från badrummet vägg i vägg med mitt sovrum.
Ni som har haft grannar som har bilat bort kakel vet vad jag pratar om. Ni andra, ni kan inte ens föreställa er oljudet.
Det är som om någon skulle stå med slagborr och borra i din pannlob. Ungefär så.

Borta var alltså den sovmorgonen. Provade att lägga mig i soffan, med öronproppar, men ljudet var lika högt.
Till slut tog jag kudde och filt och tog min tillflykt till bilen(!). Tamejfan om ljudet inte till och med hördes ner dit, men med sätet nedfällt så långt det gick lyckades jag sova en stund.

Okej, i väg till tipsbutiken för att hämta ut födelsedagspaket som pappa skickat som jag inte hann hämta ut under helgen eftersom jag jobbade i princip dygnet runt.
Fram med avi och legitimation. Men där tog det stopp. Surgubben som jobbar där påpekar det står ett namn på körkortet och ett annat på avin. Jag förklarar att jag nyligen har bytt namn och inte hunnit få mitt nya körkort.
Han kräver intyg. Jag säger fuck you och går därifrån. (Fast jag sa det inte högt)
Seriöst, hur svårt ska det vara. Jag orkar inte åka tillbaka dit nu. Måste samla kraft först.

Nu, amerikanska ambassaden. Eftersom vi har bytt namn ställer det till en jävla massa grejer inför USA-resan.
Flygbolaget säger att vi måste kontakta resebyrån för att byta namn. Resebyrån säger att de inte tillåter det, men att det är okej så länge det står samma namn på pass och flygbiljett. Kruxet är ju att det inte är samma namn som finns registrerat på personnumret. Och det är inte typ Norge vi ska resa till.
Därför måste jag kolla med ambassaden vad de säger. I värsta fall måste vi köpa nya flygbiljetter för typ 10 000.

Åh, vad har jag gjort för att förtjäna detta. Har jag verkligen så dålig kharma?

Färsjö - Bernadotte: 1-1

Det blev inget tal från Vickan till Daniel.
Men å andra sidan höll han ett helt fantastiskt tal till henne. Herregud så bra det var.
Även om jag då hade tittat på tv så att ögonen blödde (jag var posterad framför tv:n från 08 till sändningen tog slut efter midnatt) så var det ju en alldeles fantastisk fröjd att se.
Gillade också Olle Westlings tal, och att kungen, som annars höll ett ganska trist, förväntat och plikttroget tal, slängde in en liten kärleksförklaring till Silvia först av allt.

Men som sagt, inget tal från Vickan.
Men eftersom Hjärtat inte heller höll något tal till mig får vi väl säga att det blev 1-1 i kampen Färsjö v/s Bernadotte.
Även om jag tycker att det är lite coolare av bruden att hålla tal. Så liten guldstjärna till mig.

Show me some guts

På mitt eget bröllop höll jag tal till Hjärtat. Inte ett öga var torrt. Eller jo, men några lipade. I alla fall Dryffe.
Ja, men i alla fall.
Victoria har ju redan visat sig cool genom sitt fina tal på Lejonbacken.
Men tänk så coolt det skulle vara om hon höll tal till Daniel. Det hoppas jag på!





På tal om prinsar och drottningar och grejer. Tippar dock att löpsedeln i morgon kommer att vara en annan.

Njut av dagen Vickan!

Ser bilderna på expressen.se hur Victoria lämnar Drottningholm för att åka till slottet.
Åh vilka känslor hon ska ha i dag.
Solen skiner, luften är varm, men det lurar lite mörka moln bakom kröken.
Exakt sådant väder vaknade jag upp till på min bröllopsdag.
Det var helt fantastiskt att vakna upp till sin egen bröllopsdag. Och precis som prinsessans så vaknade jag upp på ett slott. I bröllopssviten, med min blivande man vid min sida (fusk, eller hur). Hela kroppen bubblade av känslor och förväntan.

Samtidigt lite stress och nervositet. Skulle alla detaljer klaffa? Hade alla fått all information de behövde av projektledaren (mig)? Skulle han säga ja? Skulle det börja regna? Skulle alla ha roligt på festen?

Jag undrar om Victoria och Daniel har samma funderingar nu. Just det där med detaljerna och projektledaren har jag svårt att tro men det andra?
Även om det är värsta apparaten och inget vanligt bröllop så hoppas jag att de gör det. Att det får vara en "vanlig" bröllopsdag med massa känslor, skratt och lite lyckotårar.
Att de får njuta av den fantastiska dagen. Åh, den fantastiska dagen.

Pardon my blödighet, men det här med bröllop alltså. Jag är ju som bekant en bröllopsälskare och det tycks ha blivit ännu värre sen jag själv gifte mig. För nu vet jag ju att de som gifter sig med största sannolikhet kommer att få den bästa dagen i sitt liv.



Min favoritbild från plåtningen. Foto: Linda Helin.

Birthdaygirl!

Så här har jag sett ut under dagen.



Och även i kväll.
Nu drar jag på födelsedagsmiddag med tjejerna. Puss på er!

På önskelistan just nu

Eftersom jag fyller år i dag är det ju verkligen befogat med en önskelista.
And it goes a little something like this:

*Sömn
*Nya grannar
*Platt mage
*Skinnshorts
*Smala ben (efter att ha tittat närmre på bilderna från i går. Jeezus)
*Sol och värme
*Pussar

Grattis Ida!

Stort grattis till Ida dock, som tillsammans med Patrik vann Karlskoga Kurirens tävling om att bli deras bröllopspar!
Jag tror att jag röstade 20 ggr och det var så värt det. Nu kommer de att få sitt drömbröllop. Yeay!

I hate you so much right now!

Lyssnar högt högt på "Caught out there" med Kelis och vrålar med i refrängen.
Nej, inte i verkligheten eftersom jag sitter på jobbet men inombords skriker jag.

Är det så här man behandlar ett födelsedagsbarn?
Med dunkande huvudvärk, kallt och regnigt väder och f**tiga hantverkare som börjar riva ner grannes badrum vägg i vägg på morgonkvisten.
Sen på det en taxichaufför från helvetet och många långa jobbtimmar hela helgen.

Tydligen. Så grattis till mig då.

Jag och Scarlett

Hjärtat packade väskan och lämnade stan för en helg i Haparanda i morse.
Helt rätt helg att fly stan, kan man ju tycka.
Om det inte vore för den lilla detaljen att frugan faktiskt fyller år i morgon.

Han lämnade mig dock med en fin fin present, Dolce & Gabbanas parfym The One Rose, och löfte om middag nästa vecka. Han vet hur han smörar för att få mig på bra humör, den där mannen.

Så nu är det jag och Scarlett. Hon är ju ansiktet utåt för parfymen.



Snyggo.

Och i dag tycker jag nog att min styling passar parfymen ganska bra. Även om jag inte hann spruta på mig den utan kör med min gamla vanliga "Pleasures".

Repris på världens bästa midsommar?

Förra årets midsommar firades i Söderhamns skärgård med en jäkla massa härliga människor.
Jo, fyllan var visserligen total och undertecknad fick sova ruset av sig mellan sillunch och grillmiddag och missade därför bastubadet på midsommarafton men tog igen det dagen efter. Men det gjorde ju inte att upplevelsen var mindre härlig för det.

I år blir det repris och gänget invaderar åter underbara lilla Enskär.
Och titta här så fint väder det verkar bli!



Det här verkar ju borga för att det är läge för midsommarklänning!
Åh, jag längtar.
Ska bara jobba klart de här sju dagarna i den här veckan först. Och vara ledig i två. Sen jobba två till.
Sen älskad norrlandsmidsommar!

Vatten på min kvarn

Hittar en kommentar från min 30-årsdag.
Vad var det jag sa?

Postat av: Jill

Trettio är bättre än vad man tror, det är vid 32 det börjar gå utför...

2008-06-18 @ 15:24:55

30+? Skulle inte tro det.

Att fylla 30 var inte så farligt som jag trodde.
Visst jag hade sjuk ångest dagarna innan, men efterhand insåg jag att det inte var så farligt och krisen blev därför ganska kortvarig.

Att fylla 31 var - helt okej. Visst jag var 30 plus, men det är ändå ganska skönt att inte vara 20 längre. Kan jag tycka på en bra dag. Rätt skönt att ha kommit någonstans i livet. Hyfsat veta vad jag vill. Inte ha (fullt så mycket) ångest och osäkerhet över mig själv och livet. Jag jobbar i alla fall på det.

Men 32? Nej. Nu måste jag nog sätta stopp. 32 låter ju så gammalt. Vi kanske bara kan bestämma att jag stannar på 30-31. Struntar i tåget som rusar framåt i expressfart mot tant.
Ska vi säga så? Ja, det gör vi.
På fredag fyller jag alltså inte 32. Jag kan gärna tänka mig att bli firad och få presenter och äta tårta och dricka bubbel.
Men 32 - det fyller jag absolut inte.

Skärp dig!

I dag sitter det ett svart gördelskärp i midjan på min blommiga sommarklänning.





Underbart med sol! Nu: lunch!

Äntligen

Nu kan posten hitta rätt.

På önskelistan just nu

*Skinnshorts.
*Mönstrade byxor (som killar tydligen jämför med tyngdlyftarbrallor).
*Platt mage.
*En varm och solig födelsedag och midsommar. Eller va fan, vi tar hela sommaren när vi ändå är igång.
*Oljefria stränder i USA.

Blondie

Så här fin i håret blev jag när jag var hos bästa Marre i torsdags.
Eftersom jag var lite sliten efter jobbfesten fick jag extra långa massage och som vanligt hämtade han latte åt mig. Han är fin, min frisör.



Här står jag och drar i min tröja.

Zebraballerina



I dag ville jag vara lite extra färgglad och slog till på lite vitt till allt det svarta.

Störst av allt är kärleken



Men åh vilket fantastiskt bröllop vi var på i lördags!
Vad gjorde det att vinden blåste lite kallt och att det stundtals droppande regn på oss där vi satt, när brudparet sken som två solar och värmde hjärtat.

Och vilken trevlig middag, med så fantastiska tal och vilken rolig fest! Tack Jonas och Anna för att vi fick dela dagen med er!

Men jäklar vad jag lipade. Nog för att jag brukar vara en crybaby när det kommer till bröllop, men det här tog nog priset ändå. Delvis spelar det nog in att det här var första bröllopet sen mitt eget. Alla känslor kom liksom tillbaka på något sätt. Från första början när det stiliga brudparet gjorde entré från en varsin sida av huset och sen skred ner tillsammans (se bilden nedan), till när härliga prästen läste deras tal de hade skrivit och pratade om att det största av allt faktiskt är kärleken, till när de sa ja och kysstes, till alla tal på festen... tårarna rann och rann och rann.

Nu hoppas jag att fler kompisar gör slag i saken och gifter sig så att jag får gråta ännu mer lyckotårar.




Where to love?

Och varför var jag då så glad.
Det var inte en bebis på g, som vissa gissade.

Nej, utan jag fick i går reda på att jag kommer att vara Expressens London-korre i höst.
Det känns så galet kul och stort och spännande att jag håller på att spricka.
Det kommer att bli mycket hårt jobb, och det kommer att bli ett rent helvete att vara borta från Hjärtat i flera månader (han får skaffa klippkort på flyget) men det är en dream come true så jag får helt enkelt ta det.
Och Hjärtat var den som uppmuntrade mig att söka, vilket känns viktigt.
Så i höst är det jag som packar väskorna och bosätter mig i London ett tag.
Alla som vill är så klart välkomna att hälsa på!


Första gången jag var i London hoppade jag in i en taxi vid flygplatsen. Föraren frågade var jag skulle med orden "Where to love?". Är det ens möjligt att inte bli förälskad i en stad som har sådana taxichaufförer?

Galet goda nyheter

Har just fått ett otroligt glädjande besked.
Jag sitter här och bara bubblar och ler och skrattar högt för mig själv.
Jag kan inte berätta vad det är just nu, men jag lovar att återkomma i ämnet så fort jag kan.

Höst?

Regnet öser verkligen ner här i Sthlm i dag
Känns nästan som höst.
Fy farao så tråkigt för alla som har skolavslutning och student.
Eller ännu värre, bröllop!
Jag hoppas verkligen att det blir uppehåll i morgon så att Jonas och Anna kan genomföra allt som planerat.
De fick ju till och med vårt paraply som vi inte behövde använda, bara för att det inte skulle regna.

Hälften av festveckans aktiviteter klara. I dag laddar jag för kvällens Mad Men-fest med att kolla på massa Mad Men-avsnitt och måla naglarna. Det går ju ändå inte att vara ute.
Känner mig lite nervös hur jag ska få till min look för i kväll. Återkommer med bildupdate.

Klädbestyr

Har förresten klädbestyr, klädmeschtyr inför kvällens sommarfest på jobbet.
Kan inte bestämma för om det blir min wingman-byxdress, svart byxdress med kavaj på eller någon liten klänning. Det är ju inte så varmt, så klänning är jag inte så superpepp på just nu.
Eller ska jag ta jeans? Känns förvisso lite tråkigt. Det är ju ändå fest liksom...

Vad tycker DU?

Lökig lunch

När man håller på att löka och stöka och ha sig som jag gör i dag (nej, varken träning eller städning har blivit avklarad - bortsett från situps och lite sortering) har man ju ingen lust att stå och laga mat i evigheter.
Vilken tur då att jag är väldigt förtjust i "barnmat". Typ makaroner och korv och sånna grejer.



Inga grönsaker så långt ögat kan nå. Bara makaroner, denniskorv och massa ketchup. Mums!

På min önskelista just nu

*Skinnshorts
*Platt mage
*Sömn
*Tid

Cat bbq?

Jag älskar min lille katt. Jo det gör jag. Hon är den finaste och gosigaste lilla kattvän man kan tänka sig.
Men i bland går hon mig på nerverna. Oftast när jag inte får sova.
Som nu. Jag hade planerat en lång och skön sovmorgon för att hämta energi inför alla festligheter den här ledigheten (jobbfest! vinklubb! Mad Men-fest! bröllop!) men i stället var det en dryg liten kattjävel som gick runt och pep och hade sig.
Så nu sitter jag här. Och funderar på om jag ska mysa ner mig i soffan och försöka slumra lite, eller om jag ska träna och sen sätta igång med städningen som ändå står på dagens schema.
Träningskläderna är på, men den där soffan känns jäkligt lockande.

My sweet braids

I dag har jag en så kallad dålig hårdag. Eller snarare en så kallad "hinner inte tvätta håret, fan, fan fan"-dag.
Men det gör inte att jag, likt vissa andra, stannar hemma.
Nej nej, jag räddar upp det med två extremt klumpigt gjorda inbakade flätor som sedan blir till en fläta. (Det här med inbakat, utbakat, fiskbens och allt vad det heter har aldrig riktigt varit min grej).



Klänningen kommer från H&M:s Fashion Against Aids kollektionen och den plockade jag upp i ett paket i dag.

Dessutom kom de här snyggingarna till jeans hem till mig i dag också. Jag gissar att de kommer att bli en favorit, inte minst i höst.



Skinn på jeans. Me like.

Favorit



Det här armbandet fick jag av min storebror 1994. Han köpte det på sin studentresa till Prag. Jag gick i nian, skulle fylla 16 år.
Jag tror varken att jag eller brorsan insåg vilken favorit det skulle bli.
Jag älskar det där armbandet. Jag använder det ett tag, sen faller det lite i glömska, sen hittar jag det igen och använder det nästan hela tiden. Lädret börjar bli lite slitet i kanterna, vilket bara gör det ännu snyggare.
Jag älskar det för att det är snyggt. Och jag älskar det för att jag fick det av min älskade bror. Att han tog sig tid att hita en fint armband till lillasyster. På studentresan, där han egentligen bara borde haft tid för att dricka tjeckisk öl och sitta och mysa i ölhallar. Det är fint tycker jag.

Gaaaaalen vecka!

Okej kids, ni är ju vana vid att jag listar mina whereabouts.
Så här kommer veckans schema, som jag faktiskt mailade till Hjärtat för att han skulle ha koll.
Hans svar var: Hjälp!!!!

Måndag-tisdag: jobbrace
Onsdag: Storstäda lägenhet och stryka ett ton tvätt. Handla till vinklubb. Jobbfest.
Torsdag: Till världens bästa frisör. Tvättid? Vinklubb med "Det sjunde gomseglet".
Fredag: Hitta snygg grå sportjacket till Hjärtat. Och bröllopspresent. Mad Men-fest! Jag ska vara Betty.
Lördag: Bröllop!!!!
Söndag: Födelsedags fika med föräldrar. USA-planeringsmiddag med M&M.

Sen, sju dagars jobb på raken.
Vojne, hur ska det här gå.

Vem ser bäst på savannen?


Ny grå kavaj. Gammal Ze-bratröja. Gammal katt runt halsen.

Jag är Tore Skogman i Malmö Folkets park

Jag är ett paket, från Ellos i Borås.

Här är ett fantastiskt litet klipp där Alf Robertsson läser "Mitt land". Så här på nationaldagen.
Och tänka sig, både busstorget i Söderhamn och Expressen är med!
Titta och njut.

Världens bästa bästa bästa

Det här är min bästa kompis Sara.
Hon är världens bästa bästa bästa.



Hon är en fantastisk mamma. Superduktig på sitt jobb. Och, det som jag har mest erfarenhet av - en alldeles underbar vän.
Vi har känt varandra sen i lekis och har upplevt så otroligt mycket med varandra. Hon är som min syster. Vi har skrattat, gråtit och bråkat med varandra genom åren. 26 år tillsammans.
Vi har upplevt allt man upplever när man växer upp. Första förälskelsen. Dumma föräldrar i tonåren. Tjyvrökning. Första fyllan. Gemensamma semestrar.
Men vi har också tagit oss förbi det där. Utvecklat en vänskap som vuxit sig stark bortanför barndomens och tonårens gemensamma minnen. Det är en grund att stå på, men vi har utvecklat en vänskap i vuxenlivet. En vänskap där vi delar medgångar och motgångar och stöttar varandra i livet.

Hon får mig alltid att skratta. När vi inte har setts på länge och ses eller pratar blir vi som fnissiga åttaåringar. Vi har en speciell humor och ett speciellt språk som bara vi förstår. Något ingen kan ta ifrån oss.
När vi inte setts på länge, vilket händer ganska ofta eftersom hon bor 12 mil från mig och har fullt upp med jobb och familj, så saknar jag henne så att det gör ont.

Förutom att hon får mig att skratta och må bra så gör hon mig så otroligt stolt.
Hon är en så bra mamma till sina två söner och har samtidigt tid att bry sig om sin sambo, sin lillasyster, sina vänner, sina föräldrar - alla i hennes närhet. Hon jobbar hårt och är engagerad i sitt arbete och de barnen hon jobbar med.
Hon har gått igenom tuffa perioder men hon kämpar vidare, bryr sig om andra, glömmer bort sig själv.
Därför skriver jag det här inlägget. För att du ska inse hur mycket du är värd, och hur mycket du betyder för mig och andra och för att du ska veta att du måste tänka på dig själv också.

Här är en bild från en annan gång då du gjorde mig stolt Sara. När vi var i Valencia. Och du gick upp där på scenen med mig, och drog av de där två ABBA-låtarna. I alla år har du stått ut med mitt tjat om att sjunga karaoke, och du har lyckats undvika det. Men här fanns det ingen återvändo och du tog chansen och briljerade. Ja fasiken vad vi briljerade. Kindpussar, slängkyssar, shots, rosor. Uppskattningen från spanjorerna och spanjorskorna var ju total. Och jag tror nog allt att du trivdes ganska bra där uppe på scenen, eller hur?





Puss!

Jag älskar min Sara, och önskar att alla hade en bästa vän som dig.

I'm like a bird

Nya grå tröjan med en fågel på är lagom slapp och passar mitt lördagshumör perfekt.
Med sammetstights blev det skitbra för att mysa runt på stan och sen sitta och dega på jobbet.

I dag fick jag hjälp med plåtningen av Herr Färsjö.



Självporträtt



Hjälpporträtt

Ain't no turning back



Så. Nu är det ändrat på Facebook. Jag har ny mailadress och mitt nya namn kommer att finnas i tryck i tidningen i morgon.

Nu är det bara pressleg, körkort, pass, bankgrejer och allt annat som ska ändras. Och så måste jag träna på ny underskrift. Har skrivit under med mitt gamla namn tre gånger i dag. Plus sagt fel i telefonen ett antal gånger.
Det kommer ta ett tag att vänja sig, that's fo' sho'.

Friday casual



Nu tar jag och mitt usla humör och drar till jobbet. Beware.

...



I dag har jag den här varningsskylten med mig.

Gaaah!

Oj. Nu heter jag Färsjö enligt folkbokföringen.
Nu finns det verkligen ingen återvändo.
Skrämmande. Men härligt.

Pasta basta

Vill du också göra lika god pasta som den jag gjorde i kväll?
Tur för dig att jag bjuckar på instruktioner då.

Gör så här:
*Finhacka en röd chili och några klyftor vitlök.
*Skiva ett gäng färska champinjoner och en liten purjolök.
*Tina skalade räkor i rinnande vatten i ett durkslag.

*Fräs champinjonerna i olja, vitlök och chili. Lägg i purjon efter ett tag. Salta lite.
*Slå på lite vitt vin (matlagningsvin funkar jättebra).
*Har du inte kokat upp en stor kastrull med pastavatten än? Då är det hög tid att göra det. Skynda skynda. Salta först efter, det går fortare för vattnet att koka då, sägs det.

*Låt grönsakerna puttra lite på medelvärme.
*Häll i spaghetti eller fettucine eller någon liknande pasta i kastrullen. GLÖM INTE ATT SALTA. Sätt timern på den kortaste koktiden som anges. Du vill väl ha pastan al dente? Just det, tänkte väl det.

*Häll i en tetra matlagningsgrädde i stekpannan, gärna sån där 4 % som är extra krämig. Låt puttra. Salta och peppra lite till.
*När timern piper, kolla om pastan är klar. Är den det? Bra. Dra av kastrullen från spisen.
*Häll i räkorna i stekpannan och rör om.
*Häll av pastavattnet och spola i kallt vatten. Annars blir den överkokt.
*Lägg tillbaka pastan i kastrullen, lägg i en rejäl klick smör och sätt plattan på högsta värme. Rör om!
*När pastan är varm är också räkorna lagom varma. Smaka av och salta och peppra lite till om det behövs.
*Strö över massvis med färskriven parmesan.
*Ät.



3 juni 2010

My, my, my vilken underbar dag.
Här kommer en bildkavalkad. Min dag i bilder.



Hängde med härliga Frida i Tanto.




Brände mig lite, och tog en svalkande after beach på Loopen.



Åkte hem och gjorde en galet god pasta och åt middag på balkongen.

Fantastiska, fantastiska dag. Nu ska jag äta lite glass och glömma bort att det väntar fem dagars jobb.

Soak up the sun #2

Okay honey bunnies, I'm off to Tanto.
Ha så kul på jobbet - inomhus. Moahahahaha....

Separationsångest

Jag har aldrig riktigt gillat min efternamn.
Det har liksom känts, jag vet inte, inte bra.
Kanske började det i mellanstadiet när vi var tre med samma namn i klassen och klasskompisarna löste det med att kalla mig vid efternamn, vilket jag avskydde.

Trots detta har jag lite separationsångest nu när jag har bytt/ska byta namn. (Lite oklart om jag har bytt än. När Hjärtat var hos läkaren i går stod det Färsjö i journalen, men i folkbokföringen har jag fortfarande kvar mitt gamla namn.)
Jag har ju trots allt haft mitt namn i nästan 32 år. Och trots att jag har vetat om att namnbytet troligtvis skulle bli av ganska länge känns det som om det är helt överraskande. Va, nu? Jaha, kan man inte vänta lite?
Hörrni ni som har bytt namn, kommer det här att gå över?
Jag vill ju att det ska vara kul det här med namnbyte, och jag blir ju fnissig när jag tänker på det, men det är ändå lite ångest. Av separationssorten. Är det vanligt?

You can be my wingman anytime

Bullshit! You can be mine.

Min nya byxdress är som hämtad ur Top Gun.

Celebrate good times, c'mon

Det har blivit mycket firande den här veckan.
I måndags lite vin och grillning på balkongen.
I går Chris Isaak och innan det rosé och livemusik på Gerdas.

Och i dag, en stor anledning att fira.
Helt plötsligt hade det kommit hem ett namnbevis som sa att vi hade fått ett nytt namn.
Och det skulle så klart firas.
Alltså åkte en flaska bubbel in i kylen, och kvällens grillmiddag intogs på solaltanen på taket.
Helt plötsligt är man inte en -son längre. Konstigt.



vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0