Mina fina bloggvänner

I övrigt i bloggvärlden:

Mini bloggar om sin överfulla frys och sin plan att fylla mig med cupcakes i helgen. Som om jag behövde mer fett på min kropp.
Mirre sörjer att hon måste lämna Aftonbladet nu när punkt se har lagt ner. Sorglig historia det där.
Ida har inte bloggat på några dagar. Har väl fullt upp med Milo kan jag tro.
Ullis har fullt upp med sol och bad i Turkiet och bloggar inte alls.
Och Åsa längtar efter sitt barndomshem dit hon ska åka snart.

Vill du också se vad mina söta vänner pysslar med. Spana in länkarna till höger.

Åsa!

Jag önskar också att du bodde i Stockholm.
Tänk så mysigt vi kunde ha det!

Men, helgen runt 5 juli kommer jag och karlsloken till Götet! Ses?

Lunch med fina Emma och beröm från en 83-åring

Den här dagen blev bättre än väntat.
Just som jag satt här på redaktionen ringde mobilen, och fina Emma undrade om jag var i huset. Hon har smygstartat sitt DN-vik och ville luncha.
Så vi tog en sväng till sushistället. Det var mysigt att babbla lite med henne. Det var alldeles för längesen.
På vägen träffade vi på söta Kerstin som gick i vår klass. Hon jobbar på Expressen.se men vi ses inte så ofta. Hon har en bebis i magen som väntas ut om 2,5 vecka och hon är jäääättestor.

Precis innan jag skulle springa iväg ringde den fasta jobbtelefonen.
En farbror vid namn Ola, 83 år och bosatt i Hägersten berättade att han är en trogen läsare av mina artiklar, och han ville bara ringa och ge mig beröm.
Han förklarade att jag skriver så bra och lättförståeligt, men ändå intressant. Att man som han, som en gammal man, inte alltid förstår vad som står, och om det blir krångligt orkar man inte läsa.
Men mina artiklar, de fattar han alltid.
Åh, tack rara söta farbror Ola. Jag blev jätteglad. Det sa jag till honom också. Han önskade mig ett fortsatt fint liv. Jag önskade honom det samma.

Nu - jobb, jobb, jobb innan rosé i solen på Mosebacke.

Wehooo! Helg!

Det är inte ofta jag jobbar dag. Några få underbara sällsynta tillfällen.
I dag är ett sådant eftersom jag jobbar för min kollega Klas som har fullt upp med att släppa skiva.
Och det är så fantastiskt.
Även om jag är aptrött efter att ha jagat Kiss hela natten och hellre skulle ligga och sova.
Och jo, jag skulle ju egentligen vara ledig i dag och det hade inte varit helt fel att ligga och sola hela dagen i det fantastiska vädret.
Men ändå.
Nu får jag ta del av den där sköna fredagskänslan som man får när man jobbar dag.
Fast jag hade nog fått fredagskänsla även om jag var ledig.
Hmm, varför känns det alltid som om jag dragit nitlotten.

Oh well, det är ju helg i alla fall. Och jag är ledig. Hur skönt är inte det.
Helgen kommer att bjuda på en massa fint.
I kväll lite aw i det fina solskenet. Vad annat kan man göra när det är så varmt och skönt liksom.

I morgon, födelsedagslunch i Sala för Hjärtats mormor som fyller 90 i dag (90!!!!). Det ser jag fram mot. Mormor i Sala är nämligen en väldigt skön typ som jag diggar hårt.
På kvällen - förhoppningsvis premiärgrillning på klipporna i Kristineberg med sötaste vännerna och en flaska rosé. Mini, det lilla bakoraklet, har lovat att ta med rabarbercupcakes till efterrätt.

Och så söndag då. Tur med Hjärtat och bilen ut till Gålö för att spana in eventuell bröllopsplats. Tack Karin för tipset!
Och så kanske lite fix hemma. Det skulle behövas.

Det känns som om det - all in all - kommer att bli ännu en fantastisk försommarhelg.

Vårdaren

Ida skrev om en sida där man skulle skriva in sin blogg adress och sedan få reda på vad man är för person. Låter lite väl flummigt, men jag gjorde det i alla fall. Vet inte hur jag ska tolka att jag fick samma resultat som henne. Antingen är vi lika, eller så finns det bara ett resultat.
Anyhow, jag blev vårdaren.

"Har du det bra?"

Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.

De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.

Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".

Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.

 


Status

Följande idé är stulen rakt ur Kärleksbloggen. Förlåt Malin.

Status: Lagom trött efter en vecka i Belgrad. Lite krasslig med.
Dricker: Kaffe med mycket mjölk, för magens skull.
Senast inkomna samtal: Från min chef Bosse. Mycket beröm innehöll det.
Senast inkomna sms: Kram på dig nu. Så hörs vi av snart! Från Lars.
Senast inkomna mail: Söndag funkar fint för oss. Vilken tid passar er. Från Gålö Havsbad.
Snart: Jag och hjärtat ska åka till Alviks färghus eller vad det nu heter och kolla på kakel, färg och tapeter.
Ikväll: Laga mat, slappa, ta en promenad, packa upp. The usual stuff. Skulle träffat finaste Magdalena, men eftersom jag inte känner mig helt kry fick det bli en raincheck på det. Synd.

Fast i stirrträsket

Ni vet när man har så mycket att göra att inget blir av.
Man sitter och funderar på allt som ska göras och inser att man måste skynda sig. Därefter funderar man lite på hur man ska lägga upp det. Man sitter där och stirrar och känner sig stressad och innan man vet ordet av har det gått en timme till och man blir ännu mer stressad.

Efter en vecka av i det närmaste utomjordisk effektivitet och få jobbet gjort - anda har jag nu trätt in i det eviga stirrandet.
Gårdagen gick åt till att sova, storhandla och laga lasagne.
Väska från Belgrad står fortfarande ouppackad. Och i morgon börjar jag jobba, så då är det kört att få saker gjort.

Men, jag har åtminstonde tagit en promenad på nästan två timmar, och nu ska jag äta frukost på en solig balkong.
Dessutom har jag mailat till en presumtiv bröllopslokal om visning och mailat till festlokalen för min 30-års skiva i augusti.
Kanske finns det hopp om den här dagen också.

Knäppgök

Någon som kallar sig Burr, är en man på 38 år och bor i Hägersten (hoppas han googlar sig själv så han ser det här) har kommenterat min Dima-artikel på expressen.se i dag.

Så här skriver han:
Jag korar på eget bevåg årets töntigaste fråga hitintills: "Vad tycker du om svenska Charlotte Perrelli?" Och det är nog ett svåröverträffat rekord för resten av året, ett rekord som journalistikens tvättäkta nörd bara kan klämma ur sig.

Om den som man frågar har det lilla minsta vett i huvudet så passerar man en sådan fråga utan kommentar. Men det visste nog inte stackars frågaren. Man börjar undra på vilka meriter man kan bli en journalist?


Frågaren? Journalistikens tvättäkta nörd?
Wow, jag har nog aldrig blivit kallad nörd förut.

Och som svar på sista frågan om meriter.
Magister i kulturjournalistik - räcker det?

Det går bra nu.

What else can I say. Det går helt enkelt fucking fantastic bra just nu.

Sebastien!

Jag tar tillbaka.
Expressens gäng är inte Belgrads coolaste katter.
Den absolut supercoolaste katten ever är fransmannen Sebastien Tellier.
Ni kommer fatta när ni ser hans nummer i morgon kväll.
Inte bara kommer han in i en golfbil och vinkar checkt till publiken, han liksom svassar omkring där på scenen och är så där skönt och jazzigt avslappnat.

Utanför scenen är han inte mindre cool. Han glider mest omkring här i Belgrad och gottar sig. Var han än går har han en gigantiskt konjaksglas i handen, och när det är tomt får han genast ett nytt.
Fler sköna snubbar som skäggbjörnen Sebastien Tellier tack!

image245
En cool katt den där Tellier-snubben.

Jaha...

Ännu en dag i Belgrad.
Ännu flera rep.

Jag säger inte att jag har tråkigt, men vi börjar kunna det här nu.
Nu vill jag bara att det ska bli lördag så vi får veta hur fan det går.

Gänget version 2.0

Nu har vi fått förstärkning av Christian Örnberg.
Så här snygga var vi i dag före repet.

image244
Go Team Black! Och nej vi har inte pratat om vad vi skulle ha på oss i förväg. Från vänster Svempa, Nuno, Lars "korven" Johansson, jag och Christian.

Morotsvarning

Varsågod Åsa, lite mer info om kvällens semifinal i Belgrad.

I tisdags var det Polens donna som såg ut som en morot med bröst.
I kväll är det Tjeckiens silverbrud och dansare som har överdoserat den orangea brun utan sol-flaskan.
Det ser helt absurt ut. Långt i från naturligt.

Däremot! Ani Lorak! Hon är sjukt het. Och har jävligt snygg sminkning. Tror att jag ska spana in den och försöka efterlikna på nästa fest.

FAT CAT!

Min katt Mitzy får ofta kommentarer om hur stor hon är.
?Oj, det var en stor katt, säger folk när de får se henne.

Okej, hon är lite överviktig. Men fet, det är nog att överdriva. I alla fall om man jämför med katten nedan.
Spana sen in min misse. Lite skillnad.

image242
Fet katt.

image243
Mitzy.

Andra feta djur hittar du här (bildspecial lite längre ner på sidan). Mycket roliga bilder.

Kvällens semifinal från början till slut

Bara så ni vet.
Kvällens semi med Charlotte som bidrag nummer två kommer att inledas med en ful brud som sjunger fult.
Den avslutas med en annan ful brud som sjunger fult.
Cirkeln sluten so to speak.

Dubbelgoogla

Jag har uppfunnit ett nytt, mycket användbart uttryck.

Smaka på dubbelgoogla.

För så här. När man ska dubbelkolla något, då blir det ju nästan alltid att man googlar.
Alltså kan man lika gärna säga dubbelgoogla. För det är ju ändå det man gör.

Schlagerextra!

Fyra saker jag tycker att ni ska kika lite extra på i morgon:
  • Kroatiens mannen i den vita hatten - 60 år senare. Ni kommer att fatta vad jag menar när ni ser honom.
  • Ani Loraks sexdans. Säga vad man vill om sexdanser, men oavsett läggning kan vi nog enas om Ukrainskan är hetare än ett ångstrykjärn.
  • Charlotte Perrelli så klart. Hennes nummer är fortfarande det mest proffsiga. Jag är bara lite rädd för att det är f ö r proffsigt.
  • Italiens ostschlager. Förlåt. Men jag gillar den.

Däremot - skampåle och dumstrut på samma gång till:

  • Bulgariens lökiga Prodigystöld är ju bara för usel. Skämmes tamejfan!
Och så en bubblare:
  • Georgiens blinda sångerska sjunger "Peace will come". Under veckan har de arrangerat en fredsmarsch, låtit en rullstolsbunden flicka dela ut information i pressrummet, samt släppt ut fredsduvor.
    Jag vet inte jag, men jag får för mig att det kan gå hem i de krigshärjade delarna av östeuropa. Budskapet om fred alltså.

Samtidigt i Belgrad

image239

Sven dricker te.

image240

Medan Lars bara röker.

image241

Och jag har gyllene skor.

Jag och mitt stora ego

Jag har fått en anonym kommentar.
Från en fegis alltså, som inte vågar stå för sina åsikter.
Och som tydligen inte heller förstår det där med glimten i ögat.
För hur ska man annars tolka det här?

Haha, hyfsat snygg?
Hyfsat stort ego skulle jag säga!

Gänget på plats

Yes - här är vi.
Belgrads för tillfället coolaste katter.

image238

Etnorestaurang etnoschmestaurang

Som sagt.
Etnorestuarang var på schemat i går.
Som hårt arbetande reportrar är det inte alltid man hinner med det där med ordentlig middag.
Men i går, när Charlotte och hennes team åt middag passade vi på.

Vi ville hitta en restaurang med genuin serbisk mat. Lokala specialiteter som man inte kan uttala namnet på.
Och efter en lååååång taxifärd genom hoods där vi enades om att inte kliva ut om det var så att taxin skulle stanna kom vi fram till ett litet ställe.
Lars Johansson gjorde tummen upp och vi gick in med stor förväntan.

Först var vi sjukt skeptiska, men - det visade sig att det var ett bra drag.
Typ tolv rätter, massa inhemska ostar, en get och en gris senare rullade vi ut i en taxi.
Vi kunde först inte bestämma vilken mat som var godast. Men, efter att Lars uttalat den numera klassiska domen var saken biff. Eller gris snarare.
"Grisen vann på pepparroten", löd nämligen herr Johanssons dom.

Min fina kollega har också skrivit om upplevelsen.
Jag lägger in lite bilder senare.

Sen väntade introtävling på hotellrummet. Och jag kan säga att jag sopade mattan med mina konkurrenter. Ja, Pappa Pop, Lars och Sven alltså.
De var sjukt imponerade över mina autistiska drag. Bara en sån sak som att ta "Kall stjärna" med Mauro Scocco på mindre än en sekund... Det ni.
Kanske blir det en repris senare under veckan - om de vågar.

Ja just det, kvällen bjöd ju också på stor underhållning av Svempa bempa som strippdansade till Rysslands bidrag och hårdrocksdansade till Azerbadjans. Fantastiskt.

Ordningen återställd

Nu skiner solen igen.
Och utanför på gatan är trafiken tät, bussarna släpper ut avgaser och har gnisslande bromsar och bilarna tutar i ett.
Allt är med andra ord precis som vanligt.

Ösregn i Belgrad

Just nu ösregnar det i Belgrad.
På ett sätt är det ganska skönt, för det har varit väldigt kvavt och tryckande. Kanske gör regnet att det blir lite klarare luft. Men förmodligen inte.

I dag hade jag chansen att se lite mer av stan. Och jag gillar det.
Allt utom stirrarna då förstås.

Snacka om att vakna på fel sida...

Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag tror inte att jag kunde fått en värre start på dagen.
Mitt hotellrum här på Hotell Moskva i Belgrad är ganska coolt, om än gammalmodigt. Det är i två etage med ett sovloft.
Till saken hör att det är sjuuuukt varmt och fuktigt och svettigt, alla rum är rökrum och det finns ingen air condition.
Så inte nog med att rummet är så där härligt inrökt och mysigt, alla som någon gång dragit nitlotten och fått sova i överslafen på en dubbelsäng vet att värme stiger uppåt. Följdaktligen är det enormt varmt uppe på sovloftet.
Inte direkt så att det bäddar för skönhetssömn.

Det går ju att öppna fönstret - tänkte jag. Nog hade jag fått varningar av mina fina kollegor att det är typ Serbiens mest trafikerade väg som går utanför mitt fönster, men när valet står mellan trafikbuller och andnöd är saken ganska biff ändå.

Så, jag sover med öppet fönster, men fortfarande i samma bastuvärme. Lika med inte speciellt bra sömn.
Vaknar med en huvudvärk tyngre än Magnus Samuelsson och bensinångor i näsan, typ.
Är dessutom sjukt kissnödig. Går upp på toaletten och går sedan tillbaka och lägger mig igen, eftersom klockan bara är halv sex.
Tycker att toaletten spolar ovanligt länge, men tänker inte mer på det utan stoppar i öronproppar mot det värsta trafikbullret och försöker sova lite till.

Vaknar, ungefär en timme senare, av att det fortfarande spolar i toaletten. Går in för att kolla, och blir plaskvåt om fötterna. Jo men man tackar, toaletten spolar för fullt och vatten rinner ut på govlet. Yummie.
Får slut på vattenflödet och lägger handdukar för att torka upp.
Snubblar tillbaka till sängen. Lyckas somna lite till, men vaknar av att det är något varmt vid mungipan.
Tar med fingret - rött. Återigen upp på det fortfarande blöta badrumsgolvet och ser en rännil av blod från ena näsborren.

Ja ni fattar. Ingen rolig morgon.
Försöker sova lite till, men ger snart upp och bestämmer mig för att gå ner och äta frukost i stället.
Och då fortsätter gårdagens terror - stirrande juggar.
Ja jag vet, jag är blond, hyfsat snygg och det föranleder blickar utanför Sveriges gränser.
Men kom igen! Stirren?!?
Jag har liksom ingen lust att bli uttittad varje steg jag tar, avklädd med blicken när jag står och väljer yoghurt och råstirrad på när jag dricker mitt morgonkaffe.
Andra kanske skulle bli smickrade. Jag tycker att det känns sådär.

Nu låter det som om jag tycker att Belgrad suger. Det är fel.
Det  är varmt och skönt här.
Men dagen har inte börjat så där jättebra om vi säger så.

Men jag återkommer senare, med spännande berättelser om gårdagskvällen som innehöll en lååång taxifärd, mycket ost, get och utklassning i introtävling med kollegorna.

På väg...

Sitter på Arlanda och väntar på planet som ska ta mig till Wien och Belgrad.
Sitter och nynnar på "Visit to Vienna" och "Vienna". Hade ju varit trevligt, men nu är det faktiskt Belgrad som är resan för mitt mål.
Självklart var jag jättetidigt ute och sitter nu och slår av tid på detta internationella sätt med min laptop och en latte i pappmugg.

Såg DN vid incheckningsdesken, annars verkar det tunnsått med kända ansikten. De flesta har nog redan åkt ner. TT Spektras förstärkningsstyrka åkte 07.20 i morse.

Hade sett fram mot sol och värme, eftersom jag har nåtts av rapporter att det har varit 30 grader i Belgrad.
I går hade det haglat och nu ska det regna hela veckan. Just my luck!
Men det ska bli varmt i alla fall.
Känner bara att jag kanske skulle ha packat ner lite mer gummistövlar och lite färre heels. Oh well, är det schlagerglamour så är det.
I min 18.7 kilo tunga väska trängs en hel hög med flya klänningar och några nyinköpta heels.
Om inte annat kommer jag att travel in style.

Söndagsfest

I dag hade vi besök av pussgurkan Alvin, snart 2. Och Alvins fina mamma och pappa också.
Det firades så klart med mumsig köttfärspaj, brownies med vaniljglass och Mer.

Alvin öppnade paket, studsade studsboll, klappade katt och sov på sängen.
Självklart fick jag en mysig kram och en kladdig puss som avskedspresent.

En bra avslutning på en toppenhelg.

Nu - packa inför Belgrad. Taxin till Arlanda går vid halv åtta-strecket i morgon bitti.

image236
"När kakan dyker upp kan Byggare Bob slänga sig i väggen" - Alvin, snart 2.

Kom ihåg-lista

Att packa med till Belgrad:

Några schyssta klänningar som passar både för jobb och annat.
Vippkjol.
Leggings, om det blir kallt eller man inte vill känna sig för avklädd.
Kofta och jacka.
Solglajjer.
Solskyddsfaktor 4
Schlagerapotek: Berocca, resorb, bamyl koffein och magkatarrtabletter. Extra lager så det räcker till kollegorna.
Några schyssta heels.
Ballerinaskor för jobb och sånt.

Ja och sen lite jobbgrejer, typ dator, block, penna och bandspelare.
I think that'll do it.

Välkommen sköna helg!

Det känns som en evighet sedan jag hade en helg hemma i Stockholm,
Mycket för att jag faktiskt jobbar två helger i månaden. Men sedan har jag varit iväg många helger också. Det har varit fjällen, Malmö, kryssning och fan vet vad.
Men hela den här härliga helgen ska jag vara hemma. Mmm... jag smakar på ordet. Känns skönt.
Tro inte för den sakens skull att jag ska ligga på sofflocket och lata mig hela helgen.
Åh nej, har ska uträttas stordåd.

Fredag a.k.a i dag: Afterwork på något skönt ställe. Har dock inte kommit på var ännu. Har du något skönt tips? Kommentera bums!
Lördag: Utflykt till Rådmansö, Upplands Väsby och Sollentuna för att kolla på bröllopsplatser. Behöver billiga alternativ till favoriten just nu - slott i Södermanland för 46000 glada laxar.
På kvällen 30-års fest hos Helena och Daniel.
Söndag: Chill och lunchbesök av bästisen med familj. Kanske en film i soffan på kvällen.

Och så packa inför Belgrad eftersom jag flyger dit på måndag morgon.
Den här helgen känns faktiskt som den perfekta uppladdningen inför en veckas schlagerslit.

Trevlig helg på er, kanske ses vi i vimlet.

Dagjobb

För en gångs skull så jobbar jag dag.
Tror ni det är skönt eller?

Jag var så exalterad över det i morse att jag var här klockan nio. Nu en timme senare kommer mina kollegor insläntrande.
Men jag har redan hunnit skriva en notis och börjat på en annan grej, så det är bra att vara tidig.

Och jag vill ju helst av allt jobba dag, det är väl därför jag var så tidig i morse.
Så, trots att jag egentligen är ledig hela veckan gör det inte mig ett dyft att jag jobbar.

Claras i Mora

Lite reklam så här på söndagskvällen.

Om ni har vägarna förbi Mora, ta en middag på Clara's restaurang.
Jättegod mat, och mysigt.

Kände att jag var tvungen att skriva något snällt eftersom jag sitter och snyltar på deras internet och just bad om ytterligare en kopp kaffe på maten.

Little miss splendid

Jag känner mig verkligen inte speciellt splendid med hår som ser förfärligt ut med världens utväxt, och en kropp som är allt annat är strandklar. Snarare valrossklar.

Så jag tänkte - att tröjan får göra jobbet i dag.

image235

Rosa skor, bruden hade rosa skor

Ni kanske inte fattade kopplingen, men rubriken skulle påminna om en gammal Just D-dänga.
Oh well.

I dag är jag en rosa pralin.
Jag har mina fantastiskt sköna och älskade rosa nike-sneekers, som har hängt med ända sen umeåtiden.
Jag har en rosa klänning med rosa blommor.
Och - ett neonrosa nagellack.

Jag har till och med rosa underkläder, men de får ni minsann inte se!

image232

Råååsa naglar.

image233
Råsa klänning på sné

image234

Råååsa skor! Och till och med en rosa strumpa.

En påse mandelbiskvier senare...

...och det smakar fortfarande äckel i min mun.
Däremot känner jag mig fetare än någonsin.

Och ja, på förekommen anledning, det känns äckligare med grishjärta än exempelvis grisrumpa.
Men det har kanske att göra med att jag starkt ogillar all sorts inälvsmat som hjärta, njure, lever etc.
Rumpor däremot - inga problem.

Åh så äckligt!

Varför måste det finnas innehållsförteckningar på allting?
Det jag inte vet mår jag inte dåligt av. Men nu. Jag ska aldrig mer äta falukorv.
Kalla mig naiv, men jag visste inte att falukorv innehåller grishjärta.
Nu vet jag. Och jag mår SÅ illa.

Sprang ner på Vi för att köpa lite mat. Korv Stroganoff är ju alltid smaskigt, så det fick det bli.
Medan maten snurrar och blir varm och gosig i mikron läser jag - mitt dumma nöt - innehållsförteckningen.
Och inser att det som är i mikron är bland annat varmt grishjärta. Äckligt!

Maten var så klart inte god. Det smakade asäckligt. Det är ju hjärta!
Nu försöker jag desperat få bort smaken ur min mun med mandelbeskvier. Funkar inte.
Försöker få bort tankarna på grishjärta, men det funkar inte heller. Det är som ett stort jävla eko.
Grishjärta, grishjärta, grishjärta.

Dagens status

Less.

Hej då ledighet


Hej då göra vad jag vill med tiden i fem dagar.
Hej då långpromenad.
Hej då fixa i lägenheten.

Hej jobba till efter midnatt.
Hej final i körslaget.
Hej skriva notiser till förbannelse.
Hej inte träffa hjärtat på fem dagar.

Förtydligande till Ullis

Grattisena var till det fasta jobbet.

Och Brolle och Elin Lanto är ett par.

Thirtees something

Jag har inte haft några som helst problem med att jag snart träder in i 30-taggarnas skara.
Det har inte känts jobbigt på något sätt, och ingen kris har varit förestående.
Det har inte heller känts överdrivet bra, utan jag har mest bara konstaterat att det är dags och planerat för den stora festen senare i sommar.

Tills i går.
Amina och Cissi var över på lite drinkar och trevligt tjejhäng. Varpå Cissi säger: Då kommer du snart att vara 30 something.

PANIK!!!!
Inte så mycket över det faktum att jag kommer att tillhöra de som är 30 nånting, utan snarare att jag inte längre är 20 something.
Jag gillade att vara 20 something. Lite sådär livet kan börja-feeling på det hela.
Nu ska jag helt plötsligt vara mitt I livet.
Och det vet jag faktiskt inte riktigt om jag ställer upp på. Det känns liksom inte lika roligt.
Går det att stoppa tiden? Hur ska jag göra för att stanna kvar i detta förlovade tillstånd?
Någon som vet?

Censur

Jag hade tänkt att berätta om kryssningen i fredags.
Men eftersom hela inlägget skulle falla under censur för alla som inte var med så blir det inget.

Vi får säga så helt enkelt.

Brolle hjärta Elin

För typ två veckor sedan outade jag Brolle och Elin Lanto.
Nu visar de öppet upp sin kärlek.

Om du köper Expressen i morgon får du läsa om deras kärlek, och se bilder på det snygga paret.
För oh! my! god! vad snygga de är tillsammans.
Det är många som tycker att de är ett omaka par. Kolla på bilderna så lär ni inte tycka det längre.
De är en uppenbar perfekt match.

Jag hoppas att det håller mellan dem. Jag kan knappt bärga mig tills vi får läsa söta små hemmahosreportage med dem.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0