Kärlek

Att svara på frågan vad kärlek är känns lite som ett mission impossible.
Men för MIG är kärlek det här.

Kärlek är när du blir varm, glad och pirrig av föremålet för kärleken.
Kärlek är att bli älskad trots alla dina brister och fel. Men också att vilja bli en bättre person för den du älskar.
Kärlek är att ge och att ta. Att få och att ge tillbaka.
Kärlek är att aldrig kräva att bli älskad tillbaka, men älska tillbaka så mycket du bara kan när du har förmånen att bli älskad av just den personen.
Kärlek är när du inte bara vill att en viss person i ditt liv ska vara lycklig, utan när du vill vara den som gör henne eller honom lycklig.
Kärlek, i form av vänskap, familj, och den där speciella personen som du vill dela ditt liv med, är drivkraften och bränslet som får mig att orka kämpa när det är tufft.

Kärlek är någonting större och djupare bortom den rosenröda passionen och hettan i en förälskelse.
Men, den stora och djupa kärleken får gärna innehålla passion och hetta - även när förälskelsen har lagt sig.

Och det är min absoluta och fasta övertygelse om att det finns kärlek för alla. Det kan bara ta ett tag att se det. Lättare för vissa, som hittar kärlek lite varstans, och svårare för andra som är övertygade om att de aldrig kommer att hitta kärleken. Men den finns där. Överallt. Man måste bara öppna ögonen. Eller sluta leta så förbannat hela tiden.

Ett säkert vårtecken

Snödroppar och takroppar i alla ära. Men att få lägga undan vinterjackorna och ta ner de tunnare vårsakerna är ju bara det härligaste som finns.
Sen att man alltid gör det för tidigt och får en tokförkylning som present är en annan sak.
Men eftersom jag redan är tokförkyld slängde jag upp den tjocka dunjackan och de varma pälsarna på vinden i dag.
Shearlingjackan och en tunnare päls fick vara kvar nere ett tag till för kalla kvällar och de tunnaste jackorna fick hänga kvar ett tag till.

Även cyklopet, snorkeln och alla sommarkläderna som jag slängde upp i en väska förut fick följa med. Packar ju för solen. Och DET är inte tråkigt.

Vad bjuder jag på för mat?

Ja, det står så i punkt fyra på den där listan som jag ska blogga efter.
Vilket jag inte lyckats så bra med hittills. Å andra sidan har jag inte bloggat så bra överhuvudtaget den senaste tiden. Förlåt.

Så, maten då.
Väldigt varierande måste jag säga. Lite beroende på vem jag bjuder.
Nyss bjöd jag min hubby på lax med ingefära, chili och vitlök. I fjällen lagade jag chili till hela gänget.
Gör gärna paj och gryta. Min fisk och skaldjursgryta är en favorit att bjuda på.
Jag gillar att göra sånt som är lagom krångligt för mig, men ändå verkar ganska avancerat if you know what I mean.
Och så efterrätt då. Jag älskar att bjuda på efterrätt.
Rent generellt gillar jag att bjuda på middag punkt. Och om jag slipper disken efterråt gillar jag det ännu mer.

Jag lever!

Liten bloggpaus.
Magkatarr och massa jobb kom i vägen.

Tack vare tabletter och ledigt är jag på banan igen.
Men i morgon drar jag till fjälls. Återkommer med eller utan brutna ben.

....

Var är förresten Ben & Jerrys-glassen när man behöver den?
Inte i min frys i alla fall.

Mina föräldrar

1 mamma och 2 pappor.
Har alltid ställt upp för mig. I vått och torrt.
Jag har många gånger känt mig otacksam. Jag hoppas att jag en dag kommer att kunna tacka dem ordentligt för allt de har gjort.
De är högt älskade.

My first love

Varje gång jag såg honom blev jag alldeles matt.
Han var nog det vackraste jag någonsin hade sett. Jag tänkte på honom dag som natt. Älskade att höra hans röst.
Han var egentligen för gammal för mig då, när en åldersskillnad på bara några år var som en evighet.
Det blev aldrig vi två, så klart.

Vem det var? The Pinks sångare Robban Andersson. Jag var 7 och han var väl 9 skulle jag tro.
Numera jobbar vi på samma tidning, han som fotograf och jag som reporter.
Och jo, jag har nog bekänt det hela för honom någon gång.

Sen fanns det så klart den första kärleken i mer vuxen ålder. Men det kan vi ta en annan gång.

This is me

Förlåt, oförutsedda händelser (jobb) ledde till att presentationen av mig blev lite fördröjd.
Men nu så kör vi första delen av listan: presentation av mig.

Snart 33-årig kvällstidningsjournalist, fru, bekräftelsejunkie och mycket mer.
Lider av kroniskt dålig självkänsla som jag alltid säger att jag ska ta tag i, men som jag aldrig gör.
Är trots detta ganska bra på att tycka att jag är rätt så skön ändå. Men tycker alltid att jag kunde gjort mycket bättre och är aldrig nöjd. Folk i allmänhet kallaer det ambitiös. Jag tycker så klart att det är just för att jag inte är nå bra.

Skriver detta från Melodifestivalrepetitionerna i Sundsvall. Nyss hemflyttad från London där jag varit korre.
Obotligt mörkrädd, vilket resulterade i att jag i morse bytte mitt schyssta etagehotellrum mot en helt vanligt, eftersom jag inte vågade sova på två våningar.

Drömmer ibland om ett dekadent liv med vilda utenätter, men inser sen att jag drömmer lika mycket om barn, våning och volvo. Inte villa, om den inte ligger i Råsunda typ.

Har samma efternamn som en sjö i Söderhamn. Är döpt efter en låt av Robban Broberg. (Nej, inte uppblåsbara Barbara).

Kan uppfattas som ytlig och bitchig, vilket jag nog delvis är. Men min schizofrena natur rymmer också mycket omtanke och kärlek för andra. Inners inne är jag nog bara en osäker, självupptagen skit.

I morgon: Min första kärlek.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0