Illa, jag mår illa.

Det skulle vara just my luck. Att bli sjuk på nyårsafton.

Två i vårt sällskap har redan lämnat återbud eftersom de ligger med feber.
Och jag mår så sjukt illa.
Jag mådde bra när jag vaknade och gick upp och åt frukost och fixade med efterrätten till i kväll.
Men efter frukost så kom det, illamåendet.
Nu väntar jag bara på kaskadspyorna.

Fy fan, tänk om det är vinterkräkan, i år igen. Jag hade den förra året, så jag vet ju hur det är att ha den, om vi säger så.
Förhoppningsvis är det inte det. Förhoppningsvis är det bara det stora intaget av ägg (går på GI-diet, har ätit någonting med ägg typ varje dag) som kroppen reagerar på. Jag håller  tummarna och väntar ut det.
Det lär ju märkas förr eller senare.

För den delen. Om jag nu ska bli sjuk är jag hellre det nu, än om en vecka. Då är jag ju på semester.

Flygfunderingar

Om en vecka sätter jag och hjärtat oss på en flight till Peking och sen Bangkok.
Jag tycker att flyga är bland det värsta som finns.
Det är obehagligt, man sitter trångt, luften är dålig, det kryper i kroppen och alla konstiga och oväntade ljud gör att jag lätt drabbas av panik och är övertygad om att planet ska störta.
Ja ni hajar, jag tycker inte om att flyga helt enkelt.

Det värsta med långflygningar är att jag inte kan få en blund. Det går inte, hur trött jag än är och även om jag dricker lite rödvin för att bli sömnig. Funkar helt enkelt inte.
Och då blir det ännu värre, för då blir man så smärtsamt påmind om hur jobbigt det är att flyga långt.

Jag var ett tag inne på att skaffa sömntabletter, men det är ju så svårt att få utskrivet och ja, jag orkade helt enkelt inte.
Men så tipsade Kishti mig om melatonin. Det är ett ämne som vi har i kroppen naturligt i olika nivåer. Hon sa att det var kanonbra när man vill sova på flyg. Det ger inga biverkningar och man blir inte sådär däckad som man blir av sömntabletter.

Nu har jag läst på lite. Det verkar skitbra. Tyvärr säljs det inte i Sverige, utan bara på recept.
Men i alla andra länder finns det att tillgå. Till och med många flygplatser som har det.
Så jag får kolla på hemresan, då kanske man kan komma över lite.
Men till nerresan då? Någon som har en tablett att avvara?

Var kommer drömmarna ifrån?

I fredags kväll berättade Amina om några av sina senaste drömmar.
Min tanke då var att jag inte drömt på jättelänge.
I natt kom de som ett brev på posten.

Men det var en så konstig dröm.
Jag drömde om min första pojkvän.
Vi satt på en buss, precis som vi gjorde hela vår gymnasietid, under den perioden då vi var tillsammans, gjorde slut, blev tillsammans igen och gjorde slut igen.
Det var precis som på den tiden.
Han hade en gul dunjacka. Ja i drömmen alltså. Minns inte om han verkligen hade en sån, men det är inte helt otänkbart.
I drömmen befann vi oss i dag, dvs det var massa år sedan vi träffades.
Vi började prata på bussen.
Sen gick vi av och gick till någon restaurang.

Han hade blivit snygg. Och var trevlig. Och hade börjat röka!
Jättekonstigt dröm.

Jag undrar så klart var drömmarna kommer från. Alltså, varför drömde jag det här i natt.
Men som vanligt när det gäller drömmar fattar jag ingenting.

Klädstölden

Det började med en tischa med kompisen Nickes band Ace logga på.
Den har jag burit på kalas, i tv, haft på bild i tidningen.
Jag har liksom adopterat den och betraktar den nu mer eller mindre som min.
En sliten, oversized tischa som är superskön och funkar i alla lägen.

Nu har jag gått vidare i min klädstöld ur hjärtats garderob. I dag bär jag en grå kofta, som han fick av mig i julklapp förra året.
Han använder den väldigt sällan, och det är ju trist att den inte blir använd tänkte jag, och slängde på mig den i morse.
Den tänker jag dock inte adoptera helt. Jag lånar den bara just i dag.
Och kanske någon mer gång framöver.

image157

Stand by my man

Vem kan göra annat när man får sådana här fina bilder skickade till sig?

image155

Hjärtat har flytt storstan och dragit till Hälsingland.
Som tur är fick jag nyss en rapport som visar att han lever och frodas indeed.
Åh - en sån man. En riktig fiskarkarl, som går upp i ottan för att angla på isen. Det är grejer det.

Jag blir alldeles till mig i trasorna när jag ser hans nöjda min. Hjärtat slår saltomotarer i bröstet på mig och jag blir varm ända ner i från tårna.
Det här är min man det.

Klappat och klart

Jaha, så var jul nr 29 i mitt liv avklarad.
Så där bara. Helt slut. Borta. Finito.
Den gick på ett kick, och nu sitter jag här igen. På jobbet.

Men den var fin. Julen.
Den inleddes med en finfin julfest hos oss i fredags. Hemlagad tryffel, vin, sprit och singstar. Och goda, söta vänner. Party till fyra. Förmodligen sura grannar. Men skoj.

Sen, hem till mor och far i Oxelösund. Bilen lastad med julklappar, katt och hjärta.
Eftersom vi inte har en fungerande bilstereo fick vi sjunga "Driving home for christmas". Det gick det också.

Julafton var konstig och rumphuggen. Två bröder som inte firade på vanligt sätt - hemma - utan på eget håll.
För mig som vill att julen ska vara som den alltid har varit är detta ett tung slag i hjärtat.
Den enda kvarvarande brorsan fick all kärlek i stället. Förlåt om det blev för mycket kramar kära bror.

Jättefina julklappar kom tomten med. Respengar (bara 11 dagar kvar nu!), finaste  dunjackan av hjärtat, Singstar 90's, skivor, parfym, jättefina tröjor och massa mer.

Juldag utan utgång! Jättekonstigt, men ganska trött. I stället mig själv på tv (tack för alla söta sms - verkar som om hela Sverige tittade) och "Pistvakt"-filmen innan jag till slut somnade full av julgodis, glögg och irish coffee. Och mammas världsgodaste porterstek.

Nu tillbaka på jobbet med Sveriges mest högljudda sportredaktion bredvid mig. Suck. Ingenting har förändrats under julen.

Uttryck från förr #2

Kjol på byxa
(Tack för remindern Miss Madass)

Alltså, för er som inte kommer ihåg var detta ett gräsligt modepåfund. Man skulle ha ett par, gärna sladdriga typ jazzbyxor (OMG, ytterligare ett förlegat plagg) under en kjol. Byxorna var lite lätt utsvängda och kjolen kunde antingen vara muskort eller knälång.

Något halvår senare efter att trenden dykt upp kom kombinationen även som ett allt-i-ett-plagg, med ett tygstycke fastsytt över byxorna, ungeär som vi i dag kan se hängeslkjolar med t-shirts fastsatta under, ungefär ett halvår efter att trenden med hängselkjol över t-shirt har dött ut.

Galenskap, säger jag bara.

Uttryck från förr # 1

Utgång lika med hemgång

Fyra ord som förr var av stor vikt. Under hela min den första halvan av mina twenties something förföljde de fyra orden mig som en elak svans.
De första gångerna orden kom in i mitt medvetande hade man inte riktigt förstått innebörden, och gick på samma mina om och om igen.
Man gick ut och rökte, helst på vintern, utan jacka typ kvart i två. Skitkallt, minusgrader, tandhack.
När man är på väg in genom dörren, tror man, stoppas man av en gorillavakt i varm dunjacka som säger: utgång lika med hemgång! med surmulen röst.
Ingen hänsyn tas till att jag står där i minimal partytopp, utan jacka. I stället får man stå och vänta, på trottoaren, i alldeles för lite kläder, tills typ alla har gått, för att ta sin jacka. Vid det laget är man djupfryst och bli till färgen.

Ibland försökte man tjata sig till att komma in igen. Då och då funkade det.
Det var längesen nu som jag hörde det uttrycket. Används det ens längre?
Hoppas inte. Det var ett djävulens påfund.

Hårdilemma

Jag har en utväxt som skulle göra Shakira avundsjuk.
Det är groteskt fult.

Och om allt hade varit som vanligt hade jag gått till frisören vid det här laget och fixat till det.
Men nu ska jag ju befinna mig i blekande solsken i tre veckors tid om inte allt för länge. Då kommer ju håret ändå bli blekt och förstört av sol och salt.
Därför är det rätt så mycket bortkastade pengar att fixa till den här fula utväxten innan jag åker i väg och istället fixa till allt när jag kommer hem.
Vilket betyder att jag får gå omkring och skämmas i knappa tre veckor till. När jag väl sen befinner mig på andra sidan jordklotet tänker jag inte bry mig om sådana triviala saker.

Man kunde ju tänka att nu när jag är medveten om problemet och att jag får dras med det skulle göra mitt bästa för att skadesanera.
Man kunde ju tänka det alltså.
Men vad gör jag?
Jag har uppsatt hår i stort sett varje dag, så utväxten i luggen blir extra tydlig.
Och i dag, har jag sagt upp luggen med några spännen så att en mörk missprydande rand finns närmast min panna.
Man kan ju göra smartare val om vi säger så.

Thailand

I dag är det tre veckor tills planet lyfter mot först Peking och sen Bangkok. Faktum är att vi om exakt tre veckor kommer att sitta på planet, förhoppningsvis sovandes.
Har alltid så svårt att sova på flyg. Sist jag flög till Bangkok sov jag inte en blund på hela natten, eller den efterföljande som tillbringades alldeles ensam på ett guest house i en håla på thailädska ostkusten mot Kambodja, i väntan på morgonen och färjan som skulle ta mig till Koh Chang och Ullis och Emma som väntade där.
Det var en lång natt innan det äntligen blev ljust och jag kunde kliva ner från träbritsen jag sov på (hey jag klagar inte, man får inte så mycket för 16 kronor) och åka till mina kära vänners trygga famn.

Den här gången har jag ju sällskap av hjärtat så nu kan vad som helst hända. Jag vet att jag är trygg ändå.
Det känns overkligt att det bara är tre veckor och sedan kommer vi att vara på väg mot värmen och solen. Tillsammans, på vår första långresa, om man kan kalla tre veckor långt.
Det känns som en evighet, men egentligen kommer det nog att gå ganska fort med tanke på att det är jul, nyår och en massa jobb fram tills dess.

Nu har vi i alla fall bestämt preliminär resrutt, kollat på hur vi ska ta oss från Bangkok till Krabi första dagen (flyg eller inte? En natt i Bangkok först eller inte? Hinner vi med sista nattbussen?) och det har varit massa funderingar. Vi har också börjat kolla på boende till Koh Lipe som tydligen blir fullbokat under högsäsong och vi kommer nog att vara där på vår 9-års dag så då vill man ju mysa till det lite och ja, mycket att tänka på blir det.

Jag har suttit och surfat, kollat guideboken, skickat länkar, kollat buss-, flyg- och tågtider och jämfört , kollat och jämfört igen. Hjärtat har läst mina mail då och då och kommit med halvengagerade tillrop. Tänk att den här lilla adhd-hjärnan har varit en under av organisation. Helt otroligt.

Planen nu är att försöka hinna med sista nattbussen till Krabi, och om inte det går nattåg till ett annat ställe och sen vidare dagen efter.
Hänga lite där ett tag, sen Phi-Phi, Koh Jum, Koh Lanta, Koh Lipe och så tåg upp till Bangkok för några dagars häng i den fantastiskt underbara favoritstaden.

Jag hoppas så klart att hjärtat ska bli lika begeistrad som jag är.

Nu hem och sova. Drömma lite om stranden jag kommer att ligga på ganska snart. I morgon intervjuer och jobb som vanligt.

Bloggsemester?

Alla de vars bloggar jag följer verkar redan ha tagit jullov.
Eller så är det sjukt upptagna med julklappshandel, glöggfester, att ses före jul och allt annat sånt där viktigt.
Det är i alla fall ingen som har skrivit något på hela helgen.

Kan ni inte ha lite förbarmande över stackars mig som sitter framför skärmen alla helgens dagar, istället för att julpyssla och adventsmysa? Skriv nåt då!!!!

Edit:Det verkar som om kommentatorsfunktionen också har tagit jullov. För inte kan det väl vara så att ni inte kommenterar?

Det blir inge' mer

Alltså, jag lägger ner den här lilla adventskalendern som jag startade.

Jag borde ha gjort bättre research innan jag började, jag vet. Men det visar sig att jag inte har så många dåliga bilder på mig som krävs.
Dessutom insåg jag att det blev ganska tråkigt. Så vi struntar i det. Eller vad säger ni?

Jul=domedagen?

Vanligasta repliken så här års:
Vi måste ses innan jul!

Jag funderar över det där varje år. Det är inte så att jag inte själv säger det, för det gör jag verkligen. Men jag undrar liksom över hur det kommer sig att man känner sådan stress att träffa alla innan man firar jul.
Det är ju inte så att december har sådär jättemånga luckor ändå så att man känner att det finns hur mycket tid som helst mellan alla juljobbfester, glöggparty, julklappsbestyr och allt man gör.

Tiden räcker knappt till ändå, och snart är det julafton och jag har inte handlat en enda julklapp och oj hur ska jag hinna skicka i väg till andra delar av landet, och oj nu jobbar jag ju och det där julgodiset som jag tänkte göra och ge bort som fina små presenter när ska jag göra det, och oj oj oj.... det är mycket nu!
Det är ju så man tänker och känner. I alla fall jag.

Så, hur kommer det sig då? Varifrån kommer detta enorma och (tydligen) uppdämda behov av att i panik klämma in små träffar med alla sin vänner veckan före jul?

Tror vi att det faktiskt kan vara så att det är just den här julen som jorden ska gå under?
Tänker vi att vi kommer att äta så mycket skinka, prinskorv, risalamalta och smörkola att våra vänner inte kommer att känna igen oss efter jul?
Skulle det kunna finnas en liten, om än pytte-liten, risk att vi blir kidnappade av självaste jultomten?
Eller vad?

Det är ju inte heller direkt så att julen, som i sången, varar ända till påska utan vi kommer att träffa våra vänner inom säg 5 dagar, en vecka tops.

Kanske är det för att julen försätter oss i ett annat mentalt tillstånd är våra vanliga jobb-stress-jag. Att vi förbereder oss för några dagars cocooning med familje eller vänner eller vilka vi nu firar jul med, och att vi egentligen vill att glögg och knäck-dvalan ska vara mycket längre än den gör, och att det är därför vi mentalt ställer in oss på att vara borta från den vanliga tillvaron längre än vi egentligen är.

Vad tror ni?

Christmas spirit

Alltså allvarligt. Jag uppmanar alla att gå in och kolla på länken två inlägg ner.
Jag blir lika glad varje gång, och nu vill jag så klart se era bidrag. Lägg en länk i kommentarsfältet och sprid lite julstämning!

Adventskalendern 15/12

image154

Elf your self!

Spana in den här snygga grejen!
Den här julhälsningen kommer alla mina vänner att få! Ni som jag inte har mail till, ni får kolla här!

http://www.elfyourself.com/?id=1396369405

Adventskalendern 14/12

image153

Adventskalendern 13/12

Eftersom det är Lucia i dag borde jag ha en ful lucia-bild. Men det har jag inte.
Så det får bli den här i stället. Jag har ju i alla fall huvudbonad.

image152

Ab fab!

Så här smashing snygg var jag på julfesten i går förresten.

image151
Paljettklänning från H&M. Bordsherre från ett säljarnäste på Kungsgatan.

One happy raindeer

Följande scener utspelade sig i går på Wasahallen på Djurgården i Stockholm, där Expressen hade julfest.
And this my friends, is one happy raindeer.
Vad annat kan han vara med så tjusigt sällskap vid sin sida?

Om hans namn verkligen är Rudolf eller inte får stå osagt, men den där glädjen i hans ögon, den går inte att ta miste på. Det är ren och skär lycka det.

image149
Jag och Soffan visar ren kärlek.


Mumsmums

Min fikadejt i går. Alltid lika glad och trevlig.

image148

Jag tyckte att jag såg ut som en hamster på bilden. Måns tyckte inte heller att han blev bra, han är nämligen inte speciellt nöjd med sin frisyr och sitt skägg (som han har för rollen i Footloose).

If you´re going to San Fransisco

Jag kollar på reprisen av "På spåret" (ja, jag är ledig). Resmålet just nu är San Fransisco.
Det får mig att tänka på min egen resa till den fabulösa staden.
Jag var bara där i två dygn, men hann med att göra allt sådant man ska göra och se alla sevärdheter. Sen att jag var där ensam och hela tiden i en jetlagbubbla gör att hela vistelsen så här i efterhand känns lite märklig,

Men det var en fab stad! Fullkomligt fab!

På spåret förresten. Caroline af Ugglas bidrar inte med mycket. Hade jag haft henne i mitt lag hade jag försökt hitta en avbytare illa kvickt. Men det får man nog inte i det här programmet. Tur att jag inte är med där.

Adventskalenderna 12/12

image147
Full som en kastrull

Nej men dra på trissor!

Solen skiner!
Jag vet inte hur det gick till, och det är inte det starkaste solskenet, men den skiner!
Det är ju absolutely fab!

Synd bara att jag inte hinner njuta av den eftersom jag måste skynda mig till fotograf, ta passfoto och sedan hasta till kinesiska ambassaden för att lämna in min visumansökan.

Men sen hinner jag nog ta en promenad i solen. Det måste gå.

TV-debut

Den 25 december, när vi sitter där och är proppmätta på julgodis och gröt, då gör jag min tv-debut. (Jag räknar nämligen inte med den gången jag blev intervjuad av TV4 inför New Kids on the blocks konsert i Globen 1991. Det är preskriberat).
Jag är nämligen med i SVT:s program om Allsång på Skansen. Inte bara så att jag flirmrar förbi, utan jag är verkligen med mycket. Jag blir intervjuad och har mitt namn i bild och är en av huvudpersonerna i programmet. Det ni.

I går var jag på SVT och drack glögg och åt pepparkakor med ädelostmjukost och tittade på programmet.
Man vill ju ändå kolla om det är läge att säga upp sig såhär innan jul, eller om man kan vara kvar med hedern i behåll.
Det var lugnt. Jag behöver inte skämmas. Jag gjorde en bra insats.

Så nu är det bara att sätta videon på inspelning och bänka sig i soffan 20:30 på juldagen. Och njuta av min tv-debut.

Adventskalendern 11/12

Tadah!

image146

Adventskalender

Jag vet, det är lite sent påtänkt.
Men bättre sent än aldrig heter ju klyschan.
Därför, med start i dag på självaste nobeldagen, och hela vägen fram till julafton, kommer jag att publicera en ful(l) bild på mig själv.
Se det som min julklapp till er. Och ett tecken på att jag inte är så ytlig som många av er verkar tro.
God jul på er!

Dagens bild 10/12

image145
Så fick vi lite solsken också.

Grått, grått, grått

Kan någon ta bort den här gråa, blöta, fuktiga yllefilten som har lagt sig över mina hoods?
När jag vaknar är det grått eller svart. Just nu är det grått. Om någon timme kommer det att vara svart igen.
Mitt sinnestillstånd kan närmast beskrivas med samma färgskala.
Så pretty please, ge mig lite sol. Ta bort det gråa.

Att göra - måndag

* Vaccinera mig.
* Köpa en till adventsstjärna och extralampor till ljusstaken.
* Träna.
* Ta foto till visum.

Skärp er snålvargar!

Jag läser om Ellinor och Lasse som är i behov av en större bostad. De lägger bud efter bud på lägenheter och har oftast det högsta budet. Men de får ändå ingen lägenhet eftersom säljarna är så jävla giriga och inte accepterar budet utan vill ha ännu mer pengar än så.
De är vana vid sommarens galna priser och tror att de kan få ut samma fantasisummor.
Så de godtar inte budet utan lägger ut lägenheten till försäljning igen I bland till acceptpris. Och som sista utväg fast pris. Ofta är då det fasta priset lägre än vad det högsta budet de inte ville acceptera.
Som köpare blir man ju dessutom misstänksam när en lägenhet är till fast pris eftersom man vet att det är just sista utvägen och att den då är svårsåld.

Vi håller ju på att kolla på lägenhet nu och jag har också märkt av det här. För det första är det enormt mycket lägenheter ute till försäljning och i bland är man ensam på visningen.
När man pratar med mäklaren förstår man att säljaren förväntar sig att lägenheten ska säljas till de här fantasisummorna från sommaren.
Men de får nog ta och inse att loppet är kört och sätta upp lite realistiska summor i stället. Sluta vara så jävla giriga helt enkelt.
 

Aliens är heta

För några veckor sedan skulle jag hem till Amina en helt vanlig torsdag kväll.
Hon skulle laga middag och jag tog med vin. En hemmamiddag med vin i all sin enkelhet. Det var ju ändå torsdag och vi skulle båda jobba dagen efter, även om inte jag började förrän klockan tre på eftermiddan.

Hur som helst. Den medhavda flaskan vin tog slut. En flaska vitt som Amina hade i kylen tog slut. Och vi lyckades även få i oss en varsin rom och cola. En drink som jag hatar! Verkligen hatar. Men den slank ner.

Dagen efter är jag så klart inte allt för pigg. I mobilen hittar jag konstiga bilder och ett väldigt konstigt utkast i min meddelandekorg, som en minnesanteckning över kvällen.
Det löd: Jag tycker att aliens är heta. Vi satt med huvudena tätt ihop och lyssnade på Lisa Loeb, jewel och john maxes.

Hmm, jag fick gnugga mina geniknölar ett tag innan jag kom på vad som låg bakom. Jag är fortfarande inte helt säker på det där med aliens, förutom att det var något som Amina kläckte ur sig. Hon tycker alltså att aliens är heta. Eller tyckte det just då, i det berusade tillfället. Fråga inte varför.
John Maxes ska vara John Mayer. Och ja vi satt där och lyssnade på hederlig gammal 90-talsmusik.

En underbar kväll.

Här är några av de konstiga bilderna

image141

image142

image143

image144

Sagt om sömn

Bästa vännens lillasyster Lisa säger:
"Åtta timmar är vad man minst behöver. Tio timmar så är man människa".

Fröken T säger:
"En halvtimme. Mer än så är bara överflödigt."

Se här bara. Fräsch som en nyponros efter bara en halvtimmes nattsömn, halv sju i morse.

image139

UTSKÅPNING!

Det är egentligen allt som behöver sägas.

Gör man sedan en jämförelse av dagens exemplar av Expressen och Aftonbladet så är alla andra kommentarer verkligen överflödiga.

Kolla kolla!

Jag är sjukt trött efter en hel dag i Globen med Idol-repetitioner.
Det var kul att höra vinnarlåten och efter dagens rep är jag ganska övertygad om vem som vinner.
Men det tänker jag inte säga, det får ni se i morgon...

Jag träffade min gamla arbetskollega och kind of chef där också, Klas Lindberg. Det var kul, för det var längesen.
Vi pratade om varandras bloggar och en rolig och en tråkig sak kom upp.
Rolig: Klas följer min blogg och tycker att den är rolig. Särskilt uppskattar han bilder där jag poserar på huven av en polisbil. (Note to self: Mer bilder där jag posar på polisbilar).
Tråkig: Klas har likt sin vän Alexander Schulman lagt ner sin blogg. "Jag kom aldrig på något roligt att skriva", sa han.
Jag brukade ofta skratta åt hans blogg. Jag kanske skulle starta en kampanj? Det gjorde jag med Ullis och det funkade. Några månader i alla fall, för nu har hon lagt ner den igen... So much for the effort liksom.

Förresten, kolla in det här!
Jag har haft kort hår! Den här bilden är från mitt pass och togs 1999. Så här såg jag ut när jag och hjärtat träffades. Ganska stor skillnad från nu om man säger så.

image138
Joo, det är jag. Men Bella tycker att det ser ut som en författare från 40-talet.

Tårtan!

Just det, jag skulle ju visa hur chokladmarängtårtan blev när den var klar.
Tyvärr kom jag på det för sent, så halva tårtan blev uppäten innan jag fotade.
Men här är den. Rackarns god, med lättgrädde och mosa jordgubbar mellan.

image137
Tadah!

Längtar efter helg

Det är världens tristaste och regnigaste onsdag. Jag har tillbringat det senaste dygnet med att ringa till fastighetsägare, bara för att få svaret att det inte finns något ledigt och att det inte är någon idé att skicka in ansökan. Har ringt över hundra.

Då är det lätt att längta till helg och mys och allt sånt.
Men eftersom jag går på mitt skift i dag blir det ingen ledig helg. På fredag är det ju dessutom Idolfinal = stress, stress, stress.
I stället får jag tänka på förra helgen, som var en riktigt mysig en, trots all träning.

image133
Fredagkväll
Hemlagad pizza, vin och Idol på tv. Kan inte bli mycket bättre.

image134
Mitzy vill också vara med och mysa.

image135
Lördag
Lunch på sunkkinesen på Kungsgatan med Sara och Alvin. Buffé mmm... Vi fick det lilla karaokerummet till vårt förfogande. Lite väl tidigt för sång dock.

image136
Alvin spanar in fiskarna i entrén.

Nej, det är verkligen inte jag

Jag fattar verkligen ingenting av vad som har hänt.
Det är som om en alien, en brainschlug har tagit över min hjärna.
Alla helgens dagar har jag tränat - och jag har tränat hårt. Jag har tränat spinning, som jag egentligen inte tycker är kul, och jag har tränat bodypump som jag får sjuk träningsvärk av.

I fredags kväll var jag på ett jättetuftt spinning och corepass. Jag kom hem bubblande av energi och helt glad för att träningen varit så kul. (!)
Lördag morgon, klockan 10. Bodypump. Klockan 10! En lördag!
Söndag kväll, efter massa visningar - spinning en timme.
I dag 11:30 - spinning.

Jag fattar inte vad som har hänt, helt ärligt.

Samtal med Linda i fredags kväll, före träningen.
(Linda, som för övrigt kallar sig själv slavdrivare och av sin chef kallas tyrann)
Jag: Fatta att jag ska träna en fredagkväll.
Linda: Wow, men det är ju jättebra.
Jag: Jo jag vet, men ändå, träna en fredagkväll - jag. Jag fattar inte vad det är som har hänt.
Linda: *skratt*
Jag: Jag vet inte vad det är som för mina fötter till träningen. Inte är det jag i alla fall. *tystnad* Det är som om en alien har tagit över mitt huvud.
Linda: Förmodligen jag.

Ja, så måste det vara. Det är tyrannen Linda som har tagit över mitt huvud och tvingar mig att träna.
Jag hoppas att det för med sig något gott.

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0