Det hon vill ha...
Christer Sandelins "hon" ville ha honom.
Men den här hon, jag alltså, vill ha något annat. Och Hjärtat vet precis vad jag vill ha.
Just när jag hade gett upp hoppet på att känna någon slags glädje eller lycka över den här dagen (jag vet inte varför, jag har bara varit extremt låg i dag. Skyller en del på yttre omständigheter och en del på Ann Heberleins bok om ångest och självmordstankar, men annars vet jag inte varför.) så kom han hem med två små fantastiska saker. Två saker som jag delar kärleken till med Bert Karlsson och Ture Sventon. Han kom hem med två semlor.
Han visste precis vad han skulle göra när jag ringde och sa att jag var låg och att jag inte hade någon ork att gå på bokklubb utan hellre ville ligga i fosterställning i soffan med honom bakom mig i skedposition.
Då stod han där med två semlor.
Men eftersom den här dagen och den här dagens ingenting-känslor (när jag blir låg går jag in i ett ingenting. Känner ingenting, vill ingenting, vet ingenting om vad jag vill) också innebär att jag inte alls har lust att laga mat eller äta hemlagad mat så tänker vi först pipa ner till den lokala italienaren för en god pasta och lite rödtjut. Det känns som om det är precis vad jag behöver. Sen blir det semla och fosterställning.
Och så kanske morgondagen kan bli lite bättre. Ska vi inte komma överrens om det?
Men den här hon, jag alltså, vill ha något annat. Och Hjärtat vet precis vad jag vill ha.
Just när jag hade gett upp hoppet på att känna någon slags glädje eller lycka över den här dagen (jag vet inte varför, jag har bara varit extremt låg i dag. Skyller en del på yttre omständigheter och en del på Ann Heberleins bok om ångest och självmordstankar, men annars vet jag inte varför.) så kom han hem med två små fantastiska saker. Två saker som jag delar kärleken till med Bert Karlsson och Ture Sventon. Han kom hem med två semlor.
Han visste precis vad han skulle göra när jag ringde och sa att jag var låg och att jag inte hade någon ork att gå på bokklubb utan hellre ville ligga i fosterställning i soffan med honom bakom mig i skedposition.
Då stod han där med två semlor.
Men eftersom den här dagen och den här dagens ingenting-känslor (när jag blir låg går jag in i ett ingenting. Känner ingenting, vill ingenting, vet ingenting om vad jag vill) också innebär att jag inte alls har lust att laga mat eller äta hemlagad mat så tänker vi först pipa ner till den lokala italienaren för en god pasta och lite rödtjut. Det känns som om det är precis vad jag behöver. Sen blir det semla och fosterställning.
Och så kanske morgondagen kan bli lite bättre. Ska vi inte komma överrens om det?
Kommentarer
Trackback
