Heja livet!

Ni vet hur det känns på hösten, och speciellt i hatmånaden november.
Man är rätt mycket under isen va. Förra hösten alltså, herregud vad den var deppig. Jag har nog aldrig varit så låg. Dessutom på väg in i väggen. Med en krånglande sköldkörtel.
De flesta dagarna var liksom mest så här:
 
 
Men nu! Som dag och natt. Jag har så mycket roliga grejer att se fram mot att det är helt larvigt.
Svansjön och middag med brorsan + fru i helgen, semester om 10 arbetsdagar, nyår på Koh Tao med fina vänner, Melodifestivalen när jag kommer hem från semestern, och en massa annat kul och spännande.
Jag är lite hög på livet just nu helt enkelt.
 
Känner mig mer så här:
 
 
Heja livet!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0