Morgontränare

Jag är ju ingen morgonmänniska. Alls.
Tycker väldigt mycket om att sova. Länge.

Men det har hänt något. Under de hittills 23 dagar som jag har kört fitnessfighten (stenhård träning 1 timme om dagen i 30 dagar utan vila och strikt diet på 1500 kcal om dagen) har jag insett att jag är en morgonträningsmänniska. I alla fall om det är vardag.
Om jag tränar på morgonen så går passet jättebra. Jag är stark, orkar mycket. Svettas som ett djur. Gör övningarna rätt. Orkar springa 10 minuter i 10 km/h först och sen ytterligare fem i 10,5 km/h. Och det är inga problem att ta sig iväg och träna på morgonen.

Några dagar har jag inte kunnat göra det pga av tidiga jobb eller annat. Fått träna på kvällen. Och det har gått åt helvete. Jag orkar knappt springa någonting. Känner mig svag och trött. Kan inte fokusera. Är på dåligt humör. Stör mig på alla idioter som trängs med mig.

Utöver att jag har gått ner ett par kilo, minskat midjemåttet, fått bättre vilopuls, fått bra tränings- och matrutiner och det nästan bästa - rumpan har flyttat ett par centimeter uppåt! - så har jag alltså också fått veta att jag ska träna på morgonen för bäst resultat.

Och trots att jag är en sovmorgonälskare så känns det helt okej.


Kommentarer
Simon (simpan)

Att springa 10 km i timmen låter snabbt.

Häromdagen sprang jag en kilometer, och det tog nog faktiskt inte sex minuter (tog ej tid), så då sprang jag alltså snabbare än 10 km i timmen. Men att springa en kilometer och hålla tempot uppe är ju en helt annan sak än att springa 2,5 km som det blir i sträcka om man springer en kvart i hastigheten 10 km i timmen.

Det är ganska skönt att springa. Önskar att jag orkade springa lite längre dock. Men jag försöker springa rätt snabbt istället om jag nu ändå inte ska springa så länge(eller långt). Tänker att det är bättre att springa lite varje dag än att försöka springa långt och bli mycket trött då och då. Och det är ju mycket skönare än crosstrainer att springa. Skönare känsla. Fast det sliter väl mer också.

Just nu springer jag omkring i ett par slitna Adidasdojor (kanske tennisskor från början) så jag borde kanske köpa ett par bättre. Har hört att jag "pronerar" (trampar fel, på något sätt) också. Men det är knappast där som skon klämmer (höhö, så klämkäckt). Väger några kg för mycket och har inte den bästa konditionen. Men känner att jag blir lite bättre åtminstone av att jogga en liten stund varje dag. Och att jag faktiskt numera vill jogga en liten stund varje dag. Det är kul, det är inte något jobbigt längre som jag gör för att hålla mig i någorlunda form.

2012-10-24 @ 20:54:12


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0