Om att spy ner sig själv

Känsliga läsare varnas härmed. Nu ska jag berätta något ganska äckligt som hände när vi var i Thailand, och jag kräktes ner mig själv. Flera gånger. Så mysigt.
 
Vi var på Koh Tao och hade bestämt oss för en heldagssnorkeltur. Dykningen ska ju vara så fantastisk där och allt. Mitt gravidillamående hade börjat gå över, men jag var fortfarande lite småkänslig. Och det blåste satan så den där båten vi gav oss ut i guppade och guppade och guppade.
 
Redan vid första stoppet kände jag mig sjösjuk. Att ha cyklop och snorkel på var typ inte att tänka på, eftersom trycket mot näsan och det faktum att jag bara kunde använda munnen att andas med gjorde mig ännu mer illamående. Jag tog en åkskjuketablett och satte mig på båten och väntade i stället. Men att sitta på båten medan den låg still och guppade gjorde bara saken värre.
När lunchen serverades, ris och någon kall curryrätt i plåtlåda, kände jag att jag nog inte skulle sitta kvar med de andra. Man vill ju inte spy i deras mat och så. Det känns lite ocivilicerat.
 
Så jag satt mig längst bak vid relingen. Hade precis lyckats styra bort en kräkattack och kände att det började bli bättre. Då kom en av de andra som var med på båten, en japan, och ställde sig och spydde rakt över relingen. Så klart kunde inte jag hålla inne spyan, utan kräkte ner mig själv. Mycket värdigt.
Hjärtat som satt längre fram i båten sa att det såg ut som en filmscen. Alltid något...
 
Jaja, jag satt väl där bak ett tag och vattnet sköljde över mig och kräkset försvann. Båtpersonalen gav mig färsk frukt eftersom jag inte hade ätit någon lunch, och jag tog väl nåt mer piller.
 
Frid och fröjd. Sen blåser det ännu mer, och det är dags för nästa stopp. Att snorkla är ju uteslutet, men också att vara på båten medan den ligger stilla och guppar. Bestämmer mig för att ta en flytväst och vara lägga mig och bada i stället. Big mistake.
Att ligga och guppa i superhöga vågor visade sig göra mig sjösjuk det också.
Så helt plötsligt kände jag att jag var tvungen att kräkas. Snart. Typ NU. I vattnet.
I panik började jag simma bort från de andra snorklarna medan jag kräkte ner mig själv. Om och om igen.
Så absurt att kräkas i vattnet, samtidigt som jag simmade.
Det positiva var att det kom en massa fiskar som ville äta upp frukten som kom upp. För övrigt de enda fiskarna som jag såg under hela snorklingsturen, eftersom jag inte snorklade någonting alls.
 
Vad har vi lärt oss av det här? Tja, inte så mycket mer än A) ta åksjuketablett i god tid. B) åk inte ut och snorkla om du är gravidillamående och det blåser. C) Dykningen på Koh Tao är inte längre så fantastisk (det här fick jag veta av de andra som faktiskt använde sin utrustning).
You live, you learn.
 
 
Det här var i början av båtfärden, innan jag började spy ner mig själv.


Kommentarer
Elin

Hua. Stackars dej. Ja, illamåendetiden är helt klart den jobbigaste tiden under en graviditet har jag tyckt. Dessutom är det under den tiden ingen vet hur läget är och man har liksom ingen anledning att somna på soffan på fikarasten och rusa till toaletten när nån tar ut fiskgratängen ur micron.
Hoppas allt är bra med dej. :)

2013-04-22 @ 14:03:46
URL: http://mossbergsfrugan.blogspot.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0