Det finns änglar

I går träffade jag en helt fantastisk kvinna. En hjälpmamma från Amningshjälpen som tog sig tid till att komma hem till oss för att stötta mig och svara på mina frågor och komma med tips och trix.
Att ta steget och be henne om hjälp var det bästa jag har gjort!
Jag säger inte att vi har hundra procent koll på amningen efter "bara" det besöket, men jag fick svar på många funderingar, tips och trix hur jag kan få det att funka och inte minst en stor dos terapi. Att få prata med henne, tvåbarnsmamma, sjuksköterska på neonatal och hjälpmamma för amningshjälpen gav mig så otroligt mycket.
Och hon skickade det finaste meddelandet på kvällen som bara stärkte mig ännu mer och gjorde mig övertygad om att hon är en fantastisk person.
Hon planerar att bli barnmorska och jag säger bara go for it. Det är de med just den personligheten som ska finnas där under förlossningen, precis som de två barnmorskor vi hade turen att få under vår helvetesförlossning.
Jeanette, om du läser det här, från hela mitt hjärta - TACK!

För mig var det också ett steg i min åtgärdsplan för att bli en lycklig och väl fungerande mamma efter den här tuffa starten.
Den fortsätter med läkarbesök i dag för att få remiss till psykolog, och ett förhoppnigsvis lyckat konsertbesök i morgon för både mamman och pappan där mormor och morfar ska vara barnvakt. Håll alla tummar och tår för att Elliot bestämmer sig att visa sig från sin bästa sida just i morgon.
Och ett besök på amningsmottagningen på tisdag för fler tips och förhoppningsvis bli av med den envisa mjölkstockningen jag har haft i en vecka.
OCH som grädden på moset ska pappan vara föräldraledig nästa vecka så att vi får vara tillsammans alla tre. DET om något borde väl kunna få mig på gladare humör.


Kommentarer
Simpan

OJ!

Inte läst din blogg på länge, typ ett halvår. Inte tänkt att det kan ha hänt så mycket, att det mest knappar och går för dig, som för alla andra. Så har du gått och burit på en liten krabat, fött en liten pojke! Häftigt! Grattis!

Kanske på samma plats som jag en gång blev född på? Jag är född på Danderyds BB. I början var jag tydligen väldigt mager och gick ner lite, men sedan växte jag till mig. Och jag var tyst och skrek nästan inte något alls, på den tiden, det första halvåret.

Har jag hört. Kommer inte ihåg något från tiden innan förskolan, typ.

Elliot är ett fint namn. Lite ovanligt. Hoppas det känns bra. Ja, att vara mamma alltså.

Själv har jag inte blivit pappa och har inga sådana planer heller. Eller jo, jag har ju blivit pappa till en söt liten hundvalp som heter Fido! Han är så gullig när han viftar på svansen hela tiden och vi går på hundpromenad varje dag, jag tänker mig försöka på att träffa någon, en söt matte, lite som i den underbara svenska klassikern "Hundtricket" ungefär. Att skaffa hund är fantastiskt. Lite som att få barn, typ.

Inte.

Inte ens hund har jag. Nämligen. Oh well. Hihi.

Svar: Tack för grattis! Ja, det kan hända mycket på 9 månader. =)
Varför skaffar du inte en hund? Det lät ju fantastiskt mysigt som du beskrev det. Och jag tror faktiskt att hundtricket kan funka, om det inte är för utstuderat. Men du - skippa namnet Fido. =)
vikankalladetmittliv

2013-08-25 @ 01:47:05


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0