Mjölkexpressen till Solna
Är det okej att amma på bussen?
Hade någon ställt den frågan till mig för en månad sen hade jag varit ytterst tveksam.
I går, med en skrikande och panikhungrig bebis som inte nöjde sig med bärselet (då är det verk-ligen panik) utan bara måste ha mat där och då var svaret självklart: självklart!
För medan jag såg hur många medresenärer surt/förundrat/med något hatiskt i blicken blängde på de där två små fötterna som stack ut från filten som jag alltid har över honom och bröstet när vi ammar offentligt så var det ändå ingenting mot blickarna jag fick de minutrarna jag övervägde alternativen och han gallskrek för glatta livet.
Jag har förstått att det här med amning är en het potatis. Det finns militanta ammare och det finns hatiska motståndare. Och aldrig ska de två mötas.
Och jag fattar faktiskt inte varför. Att ge sitt barn mat är det mest naturliga du kan göra. Och det är inte som om jag flashar brösten för alla som vill och inte vill se. Men det är vetskapen om att under den där filten pågår det något så snuskigt och fult som ett barn som får mat för att överleva som får folk att se rött.
Vår BVC-sköterska berättade att om man vägrar ett spädbarn vars medfödda reflex säger åt dem att de vill, bara MÅSTE, suga på bröstet är som att vägra en vuxen människa att bajsa när det trycker på.
Tänk på det surgurkor, nästa gång ni blänger på Elliots små fötter som sticker fram under filten. Nästa gång ni är bajsnödiga (på riktigt alltså, inte bara så där allmänt) så kanske jag
står där och barrikaderar dörren till toaletten med min barnvagn. (Eller kanske två vagnar i bredd, när vi ändå är i gång...)
Klart man ska ge sin ögonsten mat.. Dessutom finns det inget bättre ställe än på en buss då det är så tight mellan platserna och vill man inte titta så måste man inte.. :p
Såg en kvinna sitta mitt bland barnkläderna på Lindex och amma sitt barn igår helt öppet och alldeles självklart och det gjorde mig glad.. :) Ofta annars när jag ser en kvinna amma sitt barn offentligt kan jag känna mig lite illa till mods men det är bara för att jag inte kan låta bli att titta för närheten mellan mor och barn i just den situationen är bland det vackraste som finns men så vet ju inte den stackas utstirrade mamman att jag tänker och då kan det kännas som ett ofredande från min sida.. ;)
Tror också att det är en vanesak, ju längre man gjort det destu lättare blir det.. I början ville jag inte störa någon med min amning eller få någon att känna sig obekväm men sen fick jag helt enkelt släppa den känslan.. Mitt barn ville ju ha mat NU och det han åt var min bjölk från mitt bröst och då var det ju det enda alternativet att ge honom det.. På samma sätt som jag under min äldsta sons första år kunde gå av bussen långt innan jag var framme för att han skrek och jag kände att han störde andra.. Men det funkar ju inte i längden så nu är jag en mamma som vet att jag gör vad jag kan för att gå omgivningen till mötes samtidigt som jag gör allt för mina barn, oavsett vad andra tycker och tänker.. :D
Underbart skrivet om just amning, finns som sagt dom som inte förstår o sen dom som gör det :-)
