Status 12 dagar över
Tolv dagar över tiden i dag och ungen har inte visat några tecken på att det är dags att komma ut.
Själv är jag mer än redo, och har så varit i en månad ungefär.
Sängen har stått bäddad sen länge. Den tjänar just nu som avstjälpningsplats åt mina kläder och t om katten har fått nog och försöker göra den till sin sängplats. Gissar att hon tänker att det är lika bra att den blir använd.
BB-väskan har varit packad sedan en månad tillbaka, men jag behöver göra små ändringar då och då när duschcreme eller sådant tar slut och jag måste plocka fram den extra, som ligger nedpackad i väskan.
Vi har snart avverkat två påsar kanelgifflar som skulle följa med som snacks men som bästföredatum varit på väg att passeras och därför har vi varit tvungna att äta upp dem hemma.
Kläderna är ju som ni vet tvättade och vikta och lagda i Pyrets byrålåda sedan länge. Babyskyddet nedplockat från vinden.
Och alla de där knepen man kan prova för att sätta eld i baken på bebis. Provade.
Jag har gått så många långpromenader att jag har fått skavsår.
Jag har ätit stark mat i mängder.
Druckit ett halvt glas champagne efter en lång debatt med hjärtat om det var ok eller inte.
Det har legats.
Jag har fått fotmassage i timmar. Benmassage också för den delen.
Jag har varit på läkarbesök där det har tryckts och känts och svepts och vi har hotat Pyret med igångsättning.
Och jag har tagit det lugnt och slappnat av och bara vilat.
Men ungen ligger lik förbannat kvar där inne och vägrar komma ut.
Samtidigt som vi har gjort väntandet till
en konst och njutning med utflykter, restaurangbesök och massa passapå-aktiviteter börjar det bli ganska tröttsamt nu. Men det är inget som den där ungen verkar bry sig om.
