Gräsis

Jag är sämst i världen på att vara ensam.
På riktigt. Om jag var singel skulle jag vara värre än Bridget Jones, så dålig är jag på att vara ensam.
Jag har nu varit gräsis i två dagar av fyra och det går så dåligt.
Jag orkar inte laga någon ordentlig mat till mig själv, förutom färsk pasta och någon sås, som tar typ 5 minuter att göra. Lunchen blir antingen rester från den sorgliga middagen eller havregrynsgröt. Eftersom jag är själv hemma och inte ska träffa en enda person går jag runt i myskläder HELA dagarna. (Och eftersom alla mina vänner är antingen upptagna eller bortresta i helgen kommer jag väl typ aldrig att komma ur dem heller).
Det skulle kunna finnas tusen saker jag kan göra. Kolla en film, ladda ner någon serie (om jag visste hur man gör), läsa en bok (om jag orkade) eller göra någon nytta här hemma. Men eftersom jag har så fullt upp med att tycka synd om mig själv för att jag är ensam och ingen vill leka med mig gör jag ingenting egentligen. Slösurfar, klappar katten och magen, kollar på tv.
Men det är ju inget BRA på tv. Något flamsigt lekprogram, kassa filmer, gladiatorerna (finns det någon över tio som tycker att det är bra?).
I stället fastnar jag framför någon serie om white trash-folk i Newcastle på MTV, eller något program på Animal Planet.
Kan man bli mer klyscha än så?
Mysbyxor, någon sorglig pasta i en djup tallrik och så en fjällräv som kalasar loss på ett renkadaver på tv.
Hade jag inte varit gravid hade jag tagit några glas rött ur en box också, nu får jag hålla till godo med lyxvattnet San Pellegrino.

Alltså det är en sådan tur att jag inte är singel, och bara behöver uthärda sådana här tillfällen ett fåtal gånger om året. Jag hade på riktigt genomgått ett sådant förfall annars.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0