Hellre farbröder än tårar

Jag har ju drömt konstigt, som jag skrev i det förra inlägget. Och om jag får välja skulle jag hellre drömma konstigt än som jag gör nu. För nu har jag nämligen vaknat tre morgnar i rad av att jag gråter. Det är nog min värsta sorts dröm, den när man gråter i drömmer och så vaknar man av att man gråter på riktigt.

En natt drömde jag att Hjärtat lämnade mig. Det fattar ju vem som helst att man gråter av sånt. Natten efter drömde jag att jag skulle bli placerad i ett totalt menlöst projekt på jobbet. Typ sitta i ett rum och klippa ur artiklar ur gamla magasin. Eftersom det inte fanns någon annan plats för mig på redaktionen. Det är ju också sådant som man inte skulle bli så glad för.
Men det sägs ju att drömmar är det undermedvetna som tar hand om bearbetar saker, tankar och känslor. Och det är ju inte utan att jag undrar vad min undermedvetna försöker säga mig med just det här...?

Aja, i natt drömde jag i alla fall inget konstigt. Kanske för att min skärtorsdag var så himla fin. Sov länge, åt frukost, gick till gymet med Hjärtat och körde ett stenhårt pass. Hade ett superbra snack om något som brukar vara trist och jobbigt (ekonomi) och firad sen in påsken tillsammans med asgrymma hamburgare på Oljebaren. Förutom sällskapet vid bordet bredvid en supermysig middag.
Väl hemma skedade vi i soffan till "Safe house" som var bättre än förväntat. Skrattade åt Pyret som hade sprattelfest i magen, och åt katten som snarkade vid våra fötter.
Sen somnade jag med huvudet på Hjärtats bröst.
Klart man inte drömmer något dumt då.
I natt är jag dock solokvist i sängen, förutom snarkande katt och sparkande pyre, så det återstår att se om jag vaknar förvirrad eller med våta kinder i morgon. Spänningen är olidlig!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0