Fanmail
Fredrik Strage skrev den lite smått kultförklarade boken "Fans" (vars hyllningskör jag aldrig föll in i. Sååå bra var det faktiskt inte) om smått fanatiska människors dyrkan för sina respektive idoler.
Jag får ganska ofta mail från mina fans. Det är så skönt att få uppskattning.
Ofta märker man att de är så blyga och förlägsna inför sin idoldyrkan att de inte riktigt vet var de ska göra av den. De vågar liksom inte riktigt skriva vad de verkligen känner, utan skriver i stället elaka saker.
Ja, de är lustiga de små skojarna.
I dag fick jag något så ovanligt som ett maskinskrivet brev. Från en man som kallar sig Boris P. Oftast är de nämligen så blyga att de inte vågar skriva ut sitt fulla namn heller. Sött - tycker jag.
Så här skriver han. (Han har till och med skrivit med maskin på kuvertet).
"Hej Therese.
Jag heter Boris och arbetar som psykiater i Norrland.
Såg dig i teve på juldagen och kan bara konstatera, du är den mest hjärntvättade journalist jag skådat.
Hur kan du, på allvar, låna ut dig till att vara ett teve-f nask?
Närradion drev också friskt med dig på annandagen liksom lyssnare som ringde in.
Snacka om dum blondin!
Boris P"
Det är alltså inte bara han som har förstått min storhet, utan även närradion i Norrland (vilket förresten måste vara ett gigantiskt stor distrikt att täcka för närradion. Går inte vitsen med NÄR lite förlorad då?) och dess lyssnare.
Det är ju helt glimrande.
Eftersom Boris inte skrev sitt fulla namn eller någon kontaktuppgift kan jag ju inte svara och tacka honom. Jag får bara hoppas att han som ett steg i sin idoldyrkan hittar till den här bloggen och kan läsa det här.
Han är ju för söt, den där Borre.
Jag får ganska ofta mail från mina fans. Det är så skönt att få uppskattning.
Ofta märker man att de är så blyga och förlägsna inför sin idoldyrkan att de inte riktigt vet var de ska göra av den. De vågar liksom inte riktigt skriva vad de verkligen känner, utan skriver i stället elaka saker.
Ja, de är lustiga de små skojarna.
I dag fick jag något så ovanligt som ett maskinskrivet brev. Från en man som kallar sig Boris P. Oftast är de nämligen så blyga att de inte vågar skriva ut sitt fulla namn heller. Sött - tycker jag.
Så här skriver han. (Han har till och med skrivit med maskin på kuvertet).
"Hej Therese.
Jag heter Boris och arbetar som psykiater i Norrland.
Såg dig i teve på juldagen och kan bara konstatera, du är den mest hjärntvättade journalist jag skådat.
Hur kan du, på allvar, låna ut dig till att vara ett teve-f nask?
Närradion drev också friskt med dig på annandagen liksom lyssnare som ringde in.
Snacka om dum blondin!
Boris P"
Det är alltså inte bara han som har förstått min storhet, utan även närradion i Norrland (vilket förresten måste vara ett gigantiskt stor distrikt att täcka för närradion. Går inte vitsen med NÄR lite förlorad då?) och dess lyssnare.
Det är ju helt glimrande.
Eftersom Boris inte skrev sitt fulla namn eller någon kontaktuppgift kan jag ju inte svara och tacka honom. Jag får bara hoppas att han som ett steg i sin idoldyrkan hittar till den här bloggen och kan läsa det här.
Han är ju för söt, den där Borre.
Kommentarer
Trackback
