...

...och en halvtimme senare ringer det i klockorna igen och begravningen är slut.
Under tiden som människorna i kyrkan har tagit farväl av en kär vän eller familjemedlem har jag suttit i mysisar och slösurfat.
Är inte livet bra konstigt i bland?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0