Jag förbannar min feghet

Jag skulle köpa en kaffe på Il Capo på Råsundavägen, där jag brukar handla.
Beställde som vanligt en latte med lättmjölk att ta med.
Tjejen i kassan öppnar kylen, tar ett paket lättmjölk, skakar på det och säger: Jag är rädd att jag inte har någon lättmjölk.
Jag tänker: Okej, det var säkert inte tillräckligt mycket mjölk kvar.
Frågar om hon har laktosfri mjölk i stället, och jo, det har hon.

När hon tar fram den laktosfria mjölken ser jag att det bakom den står ett paket oöppnad lättmjölk.
Det ser hon också, men låtsas som ingenting. Hon häller upp laktosfri mjölk i kannan de värmer mjölk i.
Sen tar hon röd mjölk från en kyl på bänken, och häller på det också. Mitt framför mina ögon!
Hallå! Hade jag velat ha röd mjölk hade jag väl inte bett om lättmjölk eller laktosfri mjölk?!

Vad borde jag ha gjort? För det första sagt till om lättmjölken. För det andra fört ett jävla liv när hon så fräckt hällde på röd mjölk i kannan utan att skämmas det minsta.
Vad gjorde jag? Ingenting. Jag betalade min kaffe och gick därifrån utan ett ord.

Varför var jag så feg? Varför sa jag inte ifrån?
I bland blir jag så trött på mig själv.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0