Sjuka mardrömmar
Jag vaknade vid fyrasnåret i morse och var tokpigg. Men nej, man kan inte gå upp klockan fyra på morgonen.
Alltså ligger jag kvar, försöker somna om. Efter ett tag lyckas det. Men vad händer då?
Jo, jag börjar drömmar mardrömmar så det står härliga till.
En del är de samma gamla vanliga. Jag är ensam hos mina föräldrar i Oxelösund och det är kväll och saker och ting funkar inte. Jag är nämligen även i verkligheten rädd för att vara ensam där. Eller, inte rädd, men jag tycker att det är obehagligt. Vet inte varför, men det lever kvar sen jag var yngre. Kombinerat med min mörkerrädsla och den där fönstertittaren som härjade i området på 80-talet. Satte djupa spår i mig och min fantasi.
Alltså drömmer jag mardrömmar på detta scenario. I morse var det att det inte gick att låsa ytterdörren. Jag snurrade på låset och det klickade till, men när jag provade att dra ner handtaget gick dörren upp. Gång på gång på gång. Och självklart dök den sen upp någon jävla konstig filur som ringde på dörren och jag var livrädd eftersom jag visste att dörren inte gick att låsa.
Sen, uppe på övervåningen, gick det inte att tända lamporna. Jag är ju paniskt mörkrädd och lamporna funkade alltså inte. Så jag står där i ett mörkt hus som inte går att låsa.
Vaknar till av drömmen, är så sjukt trött att jag sluter mina ögon igen och ska sova vidare, men så fort jag gör det dras jag in i drömmen igen.
Alltså går jag upp i stället. Och nu sitter jag här i soffan, aptrött och i behov av sovmorgon. Men jag vågar inte sova vidare.
Så jag tänker nog gå och träna i stället. Jag kan bara inte bestämma mig för långpromenad eller styrketräning. Så det slutar nog med att jag sitter här ett tag till. Tills det är för sent.
Alltså ligger jag kvar, försöker somna om. Efter ett tag lyckas det. Men vad händer då?
Jo, jag börjar drömmar mardrömmar så det står härliga till.
En del är de samma gamla vanliga. Jag är ensam hos mina föräldrar i Oxelösund och det är kväll och saker och ting funkar inte. Jag är nämligen även i verkligheten rädd för att vara ensam där. Eller, inte rädd, men jag tycker att det är obehagligt. Vet inte varför, men det lever kvar sen jag var yngre. Kombinerat med min mörkerrädsla och den där fönstertittaren som härjade i området på 80-talet. Satte djupa spår i mig och min fantasi.
Alltså drömmer jag mardrömmar på detta scenario. I morse var det att det inte gick att låsa ytterdörren. Jag snurrade på låset och det klickade till, men när jag provade att dra ner handtaget gick dörren upp. Gång på gång på gång. Och självklart dök den sen upp någon jävla konstig filur som ringde på dörren och jag var livrädd eftersom jag visste att dörren inte gick att låsa.
Sen, uppe på övervåningen, gick det inte att tända lamporna. Jag är ju paniskt mörkrädd och lamporna funkade alltså inte. Så jag står där i ett mörkt hus som inte går att låsa.
Vaknar till av drömmen, är så sjukt trött att jag sluter mina ögon igen och ska sova vidare, men så fort jag gör det dras jag in i drömmen igen.
Alltså går jag upp i stället. Och nu sitter jag här i soffan, aptrött och i behov av sovmorgon. Men jag vågar inte sova vidare.
Så jag tänker nog gå och träna i stället. Jag kan bara inte bestämma mig för långpromenad eller styrketräning. Så det slutar nog med att jag sitter här ett tag till. Tills det är för sent.
Kommentarer
Sara
Usch vad läskigt! Den där fönstertittarhistorien har verkligen satt sina spår hos mig oxå. Jag kan få panik när jag tänker på att nån kan titta på mig genom fönstret. Vi blev rejält skrämda av det där, sitter fortfarande i!
Tess
Shit, sjukt att du också har fått men av detta. Tänkte att det bara var överkänsliga jag. Men jag känner samma sorts panik som du beskriver, iaf på kvällen när det är mörkt. Får för mig att någon står och kikar in liksom. Hua....
Trackback
