Lucky me!

Plötsligt händer det, lyder ju en välkänd slogan.
Och plötsligt hände det.
Plötsligt stod de bara där, skorna ur mina drömmar.
Eller ja, en absoluta DRÖMskon var svart. Men i övrigt var den så nära jag kunde komma den sko som jag tidigare har försökt beskriva här i bloggen och som jag letat som en tok efter så länge.
Den stod när inne i en affär på Oxford Street när jag stod och väntade på att pappa och hans sambo skulle bli klara med sin sightseeing. Och jag var tvungen att slå till.
Bildbevis kommer, men inte just nu.

Just nu ska jag toksova. Jag har ett tåg som går om fem timmar. Där någonstans mellan nu och om fem timmar ska jag sova och klä mig varmt och få med mig alla grejer.
Var jag ska? Jag ska åka och träffa en namne. Och en tiger.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0