Tårar vid frysdisken
Gud vad det här låter hurtigt nu, men i dag har jag tagit ett steg mot ett nytt liv. Ett liv där jag inte längre behöver må dåligt av åsynen av mig själv i spegeln, eller ha ångest över att kläderna inte sitter som de ska.
Jag kör en månad med Fitnessfighten vilket går ut på att man inte ska äta mer än 1500 kalorier per dag och träna 60 minuter om dagen, i en månad. Inga onyttigheter, ingen alkohol utan bara sånt som kroppen mår bra av.
Jag gör det för mig själv, för att jag ska må bättre och som ett test på om jag har karaktär nog att klara av detta.
Så.
Det är ju ganska mycket saker som man måste göra annorlunda. All mat måste planeras, vägas, tillagas på speciellt sätt. Det måste finnas plats till en timmes träning varje dag, i en i övrigt hetsig vardag.
Detta mitt i en badrumsrenovering där hela lägenheten är som ett kaos. Det finns med andra ord tusen anledningar att tappa fokus och hoppa av. Och då har jag inte ens nämnt att det är kanelbullens dag som är på torsdag.
Så. För att göra det här krävs det ganska mycket pepp och stöd från andra. Och förberedelse.
I går skulle jag åka och handla mat för att ha allt bra hemma. Kyckling. Laxfilé. Äggvita på dunk. Keso. Kesella. Proteiner och nyttiga grejer. Matvete.
Det som är så fint är att Hjärtat följde med. Tog en varukorg. Hämtade skinka. Kånkade på äggvita på dunk. Stod vid frysdisken och kollade vilka wokgrönsaker som innehåller minst socker för att det ska bli så bra som möjligt för mig.
Och då var jag nära att fälla en tår för att han är så fin som ställer upp.
I dag efter jobbet ska han - trots att han jobbar till 18 i stället för 16 - åka förbi webbhallen och köpa en liten köksvåg så att jag kan väga min mat. Sen ska vi laga mat.
Och han ska äta samma mat som mig, bara en sån sak.
Det är så jävla fint, hur han peppar och stöttar och grejar. Lagar mat tills jag kommer hem så att jag hinner äta innan träningen. Fint fint fint.
Kommentarer
Anonym
Tur att du har den där mannen! Lycka till med både kost o träning!
Trackback
