Dagispanik!

Alltså att det alltid ska vara något. Är det inte sömnlöshet eller matvägran så är det något annat man måste tänka på och noja över. Och just nu är det dagispaniken som har drabbat mig.
Nej nej, vi har inte glömt sätta Elliot i dagiskö, det gjorde vi för flera månader sen. Men gjorde vi det på rätt sätt?
Vi kollade runt lite på nätet, läste brukarundersökningar och valde de populäraste i vårt område typ. Tre privata och ett kommunalt. Så, klart, nu står vi i kö.
 
Men så läste jag senaste numret av Vi Föräldrar, och i en artikel beskrivs det hur man ska gå tillväga när man väljer dagis (ja, jag vet att det heter förskola nu för tiden).
Man ska visst läsa på om pedagogik och kolla vilken man föredrar. Kolla öppettider, om det är öppet på sommaren osv. BESÖKA förskolor för att känna på känslan. Kolla miljön. Känna sig för bland personalen. Be att få titta på planeringen. Titta på matsedeln. Be om uppgifter om personaltäthet, personalomsättning och personalens utbildningsnivå. Bland annat.
Herregud! Man ska alltså vara någon jäkla Sherlock innan det är dags för dagisval?
 
Alltså. Elliot ska ju tillbringa mycket tid där, och självklart vill jag att han ska ha det bästa. Man kan byta om det inte är bra, men det är ju så klart bättre att göra sin research innan och slippa massa krångel.
Åh, nu har jag sån ångest över att vi bara tittade lite lättvindigt.
Bör jag tillsätta en utredning? Göra omfattande research. Wallraffa. Göra en slagning på personalen, för att kolla att de inte har några lik i garderoben?
Eller är det att ta i för mycket?


Kommentarer
Kerstin

Klart man nojar. Det är sjukt svårt att släppa iväg det lilla livet till främmande personer. Det där livet som man haft sådan stenkoll på. Nu ska det spendera dagarna med främlingar!
Har bara två saker att säga.
1.När ni väljer dagis ( ok, förskola) det viktigaste att titta på är om personalen verkar ha det roligt. Om de tycker om sitt jobb blir det nästan alltid bra och då spelar pedagogik, lokaler osv. mindre roll.
2. Ta vara på inskolningen, den är nästan lika viktig för föräldrarna som för barnet. Bra att öva sig på att släppa taget och lita på personalen. Chans att bygga upp relation och förtroende.

Lycka till och puss!

2014-02-23 @ 23:52:21


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

vikankalladetmittliv

eller i alla fall ett försök till det

RSS 2.0